Konspirationsteorier är inget vidare, men när man läser vissa saker om teorin om växthuseffekten blir man betänksam. Bland annat ses ju IPCC:s marknadsföring av den så kallade hockeklubbs-grafen
[3] som ohederlig inom forskarvärlden, och andra problem i IPCC:s arbete med och saluförande av hypotesen att fossil CO2 orsakar en klimatkatastrof kan inte förbises.
Diverse om atmosfärens CO2 Argument mot hypotesen att CO2 orsakar en kraftig klimatförändring finns alltså. Något skeptiker däremot brukar anse inte ska diskuteras är människans bidrag till höjd CO2-koncentration i atmosfären. Jag trodde tills nyligen att det var ett mer eller mindre odiskutabelt faktum, men i denna post ska jag visa att det kan finnas skäl att ifrågasätta denna hörnsten i hypotesen om människans klimatpåverkan. Detta togs förresten nyligen upp i
Kemivärlden Biotech med Kemisk Tidskrift.

Du tänker dig nog att CO2-halten ökar kumulativt med den CO2 som tillsätts i atmosfären och kanske även att en större del av den stannar kvar oerhört länge i atmosfären
[1], men en närmare titt på detta gör möjligen att denna syn kan behöva modifieras eller rent av överges.
För några veckor sen publicerade Roy Spencer två inlägg om CO2-koncentration, nämligen dessa:
1.
"Roy Spencer on how Oceans are Driving CO2"2.
"More CO2 Peculiarities - The C13/C12 Isotope Ratio"Spencers första inlägg visar ett samband mellan temperatur och CO2-emission som tvingar oss ifrågasätta paradigmet att människan kraftigt ökar CO2-halten i atmosfären. Det andra inlägget redogör för en beräkning som visar vad andra redan känt till, nämligen att väldigt lite av atmosfärens koldioxidinnehåll direkt härrör från fossil förbränning.
Vi människor släpper årligen ut fossil CO2 motsvarande knappt 1 procent av atmosfärens CO2-innehåll
[2]. Vidare nämner Spencers att av atmosfärens CO2-innehåll årligen cirka 1/4 (20-30 procent) omsätts i hav och biosfär.
Jan-Olov Liljenzin, professor emeritus i kärnkemi från Chalmers, hävdar i
denna artikel att människan endast kan ge maximalt 6 procent högre CO2-halt i atmosfären. Jag antar att den höga omsättningen av CO2 i hav och biosfär motverkar koncentrationsökningen av CO2. Skulle människans CO2-bidrag nå 4 procent absorberar naturen under ett år 1/4 av det tillskottet, vilket motsvarar just ett års fossila CO2-utsläpp. Givet att naturens absorption och emission av CO2 till atmosfären är någorlunda opåverkad borde rimligen jämviktssträvan enligt
Henrys lag spela en betydande roll för atmosfärens CO2-koncentration.
Risk för CO2-mättnad i haven som brukar diskuteras tycks ännu bara vara en hypotes. I t ex
denna artikel påpekas att en professor i hydrosfärvetenskap vid institutionen för kemi vid Göteborgs universitet
"tvivlar på att havens mättnad verkligen går att bevisa". Undersökningar jag sett har inte bevisat att mättnad uppstått utan bara antytt att så skulle kunna vara fallet kompletterat med att resultaten även kan återspegla naturliga variationer. (Bör förresten inte ökad mättnad kompenseras av minskad emission från hav och biosfär som en följd av högre atmosfärisk koncentration?)
I
denna studie nämns att hälften av i havet löst fossil CO2 nu finns i 10 procent av dess översta skikt, men hur stor utspädningen av CO2 är framgår inte. Med tanke på den låga koncentrationen fossil CO2 i atmosfären, bl a enligt Spencer nedan, kan man ju anta att utspädningen av kol i haven är mycket stor då annars en betydande mängd fossil CO2 borde emitteras från haven tillbaks ut i atmosfären. Men forskning bör naturligtvis ske om och hur CO2 förändrar havsmiljön!
Roy Spencers analys av CO2-data I sitt
första inlägg visar Spencer hur skillnaden mellan maximal och minimal förändring av CO2-koncentration på säsongsbasis i storleksordning motsvarar årliga fossila utsläpp (se "Fig.3" nedan). Sedan 50-talet motsvarar alltså maximal koncentrationsförändring människans utsläpp medan minsta förändring av CO2 är nära noll. (Ser man noga på Mauna Loa-kurvan i denna posts första diagram ser man denna variation.)
Vidare samvarierar med cirka 9 månaders fördröjning denna kraftiga variation med förändring i global temperatur. Temperaturförändring sker först.

Människans årliga utsläpp har i snitt varit dubbelt så höga som genomsnittlig årlig ökning av CO2-koncentration i atmosfären, och eftersom cirka 1/4 av atmosfärens CO2 varje år "byts ut" i hav och biosfär samt att CO2-ökningen varierar kraftigt med temperaturavvikelsen misstänker Spencer att annat är utsläppens storlek kan vara orsaken till den stigande nivån CO2.
Global temperaturförändring under samma period:

Det intressanta är att Spencer sedan visar hur temperaturkänslighet (den koncentrationsförändring av CO2 en förändring av temperatur ger) för den långsiktiga trenden från 50-talet och t o m idag är ungefär lika stor som temperaturkänslighet för de korta variationerna över ett år.
Detta är anmärkningsvärt eftersom det därmed finns skäl att anta att en stigande temperaturtrend, snarare än exempelvis ökad mättnad i haven, styr ökningen av CO2-koncentration. Vidare är koldioxidens temperaturkänslighet något starkare för kortsiktig temperaturförändring än den är för den långsiktiga trenden. Om havens mättnad bidragit till högre CO2-koncentration i atmosfären borde tvärtom den långsiktiga trenden ha gett en starkare temperaturkänslighet än de kor