Dödsdömd mediehegemoni

Erixon noterar att de tidningar som ökat i USA inte är vänstertidningar.

En slags vänsterhegemoni inom medierna antar jag växte fram efter 68. Men snart ett par decennier efter murens fall, när bilden av förra seklets socialistiska projekt befästs som en lögn som gick i kras får man anta att "progressiv media", som oftast public service är, alltmer uppfattas som mossigt vänster.

Här i Sverige hoppas jag bara att Axess Television, nu med ett antal oerhört duktiga medarbetare, blir framgångsrika i sina förhandlingar om plats i diverse leverantörers basutbud.


Andra bloggar om: media, usa, axess television, tv

Väst-imam: Rätt döda homosexuella.

Läser på ypperliga Hyllengrens blogg[blogg nedlagd] Little Green Footballs att en imam i Manchester till en intervjuande psykoterapeut sagt att det är rätt att avrätta homosexuella (se länk till originalartikeln hos Hyllengren Little Green Footballs).

Hyllengren länkar även till Bruce Bawers (**) kommentar om detta, där Bawer berättar hur han inte hittat något i medierna om denna händelse -- alltså imamens handlingsråd att det är okej att ta livet av homosexuella -- men att BBC tar upp det (bbc). Detta gör de dock genom att misstänkliggöra den som intervjuade imamen. BBC går således direkt den råa fascismens, islamismens, ärenden (på ett sätt som iofs är helt i linje med BBC:s nya policy (Daily Mail) att vara mer kritiska mot kristendomen än mot islam -- "more sensitive to the feelings of Muslims than Christians"; kort sagt vara pro-islamiska).

BBC-artikelns avslutning beskriver Bruce Bawer så här:

And the piece concludes with comments from Massoud Shadjareh of the Islamic Human Rights Commission, who essentially dismisses the issue of Muslim executions of gay people -- "He said homosexuality was 'not compatible' with Islam, just as it was not compatible with other orthodox religions, such as Catholicism" -- and who complains that giving attention to this issue "is part of demonising Muslims."

That's right -- to draw attention to the fact that orthodox Muslim belief approves of the execution of homosexuals is to demonize Muslims.

Det är uppenbart att BBC, såsom en vänstervinklad medieaktör, kör en pro-islamisk vinkling. Apropå den jämförelse jag nämnde i förra bloggposten: tror någon av er att medierna skulle vinkla kritik mot Åke Green (som aldrig föreslagit våld mot homosexuella) som att problemet i första hand gäller demonisering av kristna?

Nu är detta iofs inget nytt. Vi vet att t ex de tjejer som konverterade till islam i Örebro enligt en DN-intervju utan knussel bekände sig till islamismen sharialagar och att imamer i väst har samma åsikt är självklart. Således är mainstream islam ett problem, men ett gigantiskt problem är det att vår respons på hot från förespråkare av islamism är att inte stå raka och nämna saker vid dess rätta namn, utan istället fegt böja oss -- som när det gäller Muhammed-teckningarna, professor Redeker i Paris och i otaliga andra fall där självcensur och en ovilja att ens med en gnutta moraliskt stöd ställa upp för yttrandefriheten och dem som lever under mordhot.


Erixon upprepar i dag att han tror att väst förlorar kriget mot terrorismen, och man får väl förmoda att han i dag syftar på den väst bekämpande islamofascismen (terrorismen var ordet han använde 2004); det som islamistiska terrorister kämpar för. Jag skulle önska att vi nu tydligt började ställa inte minst Public Service mot väggen beträffande deras ansvar att bland annat belysa islamofascismen och dess relation till islam, snarare än att anta policys som stryker islam medhårs (kanske för att man anser att islam är så antivästligt okej som Guillou och Myrdal sagt eller bara för att man anammar en mix av relativism och harighet inför hot). (**)

Varför kan inte SVT någon gång i ett helt program ge icke-vänsterprogressiva journalister fria händer, där kanske exempelvis Per Ahlmark ostörd kunde få lägga ut texten? (Fri Television, innebär inte det mer än ett vänsterperspektiv; även alternativa perspektiv?)


Lite av varje
Times online skriver förresten om en modeskapare (Rocky Mazzilli) som nu lanserat hakkorset som anarkistisk rebellisk symbol. Den modeskaparen portades iofs från en fest, men detta känns nästan som ett litet tecken av förvirring i en postmodern relativistisk tid.

Shame on me, iofs, att jag ens ids uppmärksamma en så dåraktig designer!


Något som jag för övrigt tror nämndes i (modigare?) dansk radio i dag var implikationer av att den franska militären har kanske mer än 10 procent muslimer (mer om det på Brussel Journal). Kan Frankrike sätta in dem i -- eller kan de själva leda -- en FN-ledd insats i Sudan utan att det får följder? Danskan "grötig", men känns lite som en andlig lättnad att ratta in dansk radio... (BTW: En hyllnings-bloggpost till Danmark.)

---------------------------------------------------------

(**) Bruce Bawer, amerikanskfödd journalist som numera bor i Oslo och skrev boken "While Europe Slept. - How Radical Islam is Destroying the West from Within" (se Bawers hemsida eller Amazon).

(***) Några andra möjliga positiva öppningar borde kanske nämnas (i denna pessimismalstrande situation). Något hittills, verkar det, helt marginaliserat inom islam är (mer eller mindre underjordiska) organisationer, såsom Demokratiska Muslimer i Danmark. Något potentiellt än mer positivt tror jag vore om vi i väst insåg den situation vi står i och vägrade stryka islam medhårs. Att t ex i akademiska kretsar vara problemfokuserad i studiet av islam torde i dag vara en risk medan förespråkande av islam går an. Men dissande av kristendomen ger samtidigt stilpoäng. En saklig öppen akademisk diskussion där aktuell politisk korrekthet/diskurs tillåts problematiseras tror jag vore något mycket positivt!

Det finns ju även, enligt nämnda artikel om imamen, en brittisk organisation för homosexuella muslimer, som ju kan antas utgöra en kraft för förändringar av mainstream islam! (Där finns förstås otaliga dogmer samt en konserverande absolutistisk världsbild för humanistiska muslimer att tackla.)


Andra bloggar om: imam, homofobi, islamism, media, public service, storbritannien, europa, jihad

CD som driver med islamism, med mera

Henrik Alexandersson kommenterade och kritiserade i går i denna bloggpost västs metoder att jaga terrorister. Jag tror att Henrik delvis har fel (även om jag gillade denna mening om i dag en smula outat traditionellt spaningsarbete: "som med nästan allt annat i vårt samhälle som kräver hårt arbete, kompetens och stringens – så skrotar vi det på grund av lättja". En Vilhelm Mobergsk udd i formuleringen?).

Men det var inte detta jag ska skriva om, utan det jag i en kommentar, "snabbfotat-orerande-mellan-olika-ämnen" (harrrrkel) kom att skriva om, nämligen att möta radikal islam med humor. Fann vidare i dag, i denna bloggpost på Atlas Shruggs, ett tips om ett CD-släpp där man driver med jihadister.

Nu är jag rätt säker på att några kommer att påstå att CD:n är minst lika mycket hjärnsläpp som CD-släpp, men då skulle jag vilja kontra: Är det okej att skämta om Knutby eller företeelser vanligen förekommande bland kristna? Jag har nog inte hört några av dem som kritiserat att islam och islamism kritiseras bli upprörda över att det drivs med kristna (såsom Åke Green eller Knutby) eller väst. Det väst som ju inte hos alla västerlänningar (t ex hos vänsterradikala, vanligt förekommande inom medierna) är en uppskattad fri värld.

Det är naturligtvis helt okej att driva med alla företeelser i samhället. De som oroar sig att islamisternas våld blir större om man skämtar om det och/eller anser att man inte bör tillåtas att göra sig rolig över islamismens våldsverkare (tyvärr redan en oro, vilket lett till inskränkt yttrandefrihet) går ju enbart dessa våldsverkares ärende eftersom stoppande av åsikter är ett av våldets första mål samt eftersom alla -- små som stora -- segrar är våldsverkarnas näring.


Pamela om CD:n och hur producenten resonerat:

The CD features clips of actual terrorists from interviews conducted in the Middle East by the national radio host, Talk Radio Network's Rusty Humphries.

"We're all afraid of terrorists," said Humphries. "They are scary, which makes them successful. What I try to do is point out the absurdity of their charge, which isn't too difficult, and take away our fear of them by turning them into subjects of ridicule. I learned from talking to the terrorists in person that when you peel away all their lies, there is no foundation to what they are doing."

Jag påstår nu inte att det viktigaste som finns är att driva med våldsamma jihadister. Men det är nog alltså inte så dumt!


Men också: Bland exempelvis dem som bloggar mycket om islam kan man se att överdrifter ofta smyger sig in; t ex 112 brända bilar per dygn i Frankrike, som bloggare häromdagen beskyllde muslimer och jihadister för (t ex LGF), motsvarar per capita ungefär antalet brända bilar i Sverige. Uppdatering: En uppgift 8000 svenska bilbränder per år gäller visst även bränder i motorer, medan de 112 per dag i Frankrike ska vara anlagda bränder (Times). Statistik för anlagda bilbränder i Malmö antas i år, efter en kraftig ökning, bli 120 bilar. Således ungefär Frankrikes nivå per capita i Malmö. Så -- här kollrade jag bort mig själv -- problem finns säkert. Men är det inte lika socialt som religiöst? Ett tips är ändå att tänka efter när man läser Jihad Watch, Hot Air, Little Green Football och liknande sajter; Islam har t ex knappast tagit över Europa 2025 (**). Men det finns naturligtvis ändå goda skäl att vara hård och okuvlig mot våldsam islam eller för de fall då mainstream islam och moskéer som inte tar avstånd från våldet (som ju motsvarar politisk terrorism) eller visar klar nonchalans mot att ens försöka närma sig vår syn på t ex mänskliga rättigheter (antagligen nödvändigt med gemensamt synsätt om vissa grundläggande rättigheter i samhället; mångkultur har nog s a s vissa begränsningar).

Ska utvecklingen inte gå i islamisters riktning så får vi inte föda/nära dem med en ängslig attityd samt tillbakadragande hållning inför krav de ställer. Och absolut inte helt vika ner oss, som skett i några fall! Även om 1/3 av våra muslimer är lite eller något mer radikaliserade så vill 2/3 inte ha islamisk lag utan västliga lagar och västs friheter. Dagens ängslighet, hotandes vår grundläggande frihet, för en minoritet inom en minoritet är minst sagt oförsvarbar. Kanske en mix av postmodern relativism och allmänt antivästlig vänsterradikalism (som sagt vanlig inom medierna)? Den islamiska världen vittnar ju också varnande om att mål inom våldsam islam går att realisera inom mainstream islam.

Väst har friheter som är värda uppskattning och försvar. Tyvärr har vänstern i åtminstone omkring ett halvsekel lagt ett strukturalistiskt raster tvärs över kolonialismen och västs ickesocialistiskt frihetliga och marknadsvänliga politik där vår frihet (***) -- och efter världskrigen ett ökat antal länder med denna frihet (***) -- mötts med exakt samma glåpord och förakt som exproprierande och ofta, i olika grad, inhumana kolonisatörer. Radikal vänster finner i sin antipati till väst i dag allierade i islam och, ibland, i radikal islamism (t ex Israelhatande George Galloway och Jan Myrdal som bl a gett helhjärtat stöd till radikalt islamistiska Hizbollah).

-

(**) Men en viss målmedvetenhet finns ju onekligen hos religioner och inte minst i det både religösa och politiska islam.

(***) Sekulär och byggande på individens frihet.


Andra bloggar om: islam, islamism, politisk humor, vänstern, Rusty Humphries, väst

Länkar i förbifarten

Intressanta länkar.

Bloggen Freedom for Egypians har ett par poster om förtryckande islam i väst i dag.

The Brussel Journal har sex nya poster torsdag som fortsätter att återspegla mer eller mindre intressanta oroande nyheter och åsikter om islam i väst. Det temat från ett område i Europa med stora integrationsproblem för just islam känns lika logiskt som välkommet.




Lite mer positiv läsning är denna artikel om Anders Borg i Affärsvärlden (Erixon tipsade). Borg tycks vara en ambitiös man som i karriären inte direkt fokuserat på sociala koder. En ganska sympatisk bild av Borg i en läsvärd artikel som för dramatikens skull nog överbetonat ett och annat. (Lite fakta-rättning i kommentarerna. BTW: Jag ser nu, på bilden ovan, att uppgifterna i artikeln att Borg hade extra fin vitskjorta och slips när han gick budgetpromenaden inte heller stämmer. :-)


Uppdatering. Anders Borg "in action" finns förresten i denna gamla bloggpost i första länken där, till en debatt före valet mellan Anders Borg och dåvarande arbetsmarknadsministern Hans Karlsson.

--
Andra bloggar om: egypten, islamism, europa, väst, anders borg, moderaterna

Sossarnas Radio vilseleder

Sveriges Radio ska mot känd statistik ha hävdat att sänkt a-kassa i Tyskland för 2 år sedan inte skapat några jobb. Länkar: NMI, Munkhammar.

En mycket bra granskning av SR från NMI!


(Hoppas att detta anmäls till granskningsnämnden, så att Ekot tvingas att läsa upp sitt politiskt laddade sakfel. Anmäla gör man här.)

--
Andra bloggar om: sveriges radio, sr, ekot, a-kassan, journalistik, media, nmi, munkhammar, tyskland, arbetslöshet

Mord med intressant efterspel

Beklagar, men nu en mot mina principer lite skvallerblaskig bloggpost, om en nyhet från DN.

En norrman med sitt 14 månaders barn på armen ger sin partner 13 dödande knivhugg. Klagar efter domen på ett för lågt straff. Domen: 16 års fängelse och 3,3 miljoner i skadestånd till barnen.

En rätt speciell nyhet. En ovanlig och moralisk vändning där mannen tydligen sökt få plikta maximalt för sitt illdåd. En helhjärtad önskan att försona det? Man kan kanske tro att han agerade taktiskt för att vinna sympati, men mot det talar nog dels att han inte efter dom kan överklaga med anspråk på högre straff. Vidare blir ju hans föreslagna högre skadestånd oavsett påföljd mer eller mindre moraliskt bindande. Man kan nog alltså utgå från en äkta moralisk handling. (Därför intressant nyhet.)

Dödsstraff?
En fundering/ett dilemma och öppen fråga: Hur blir mediernas eller gemene mans reaktion om t ex denne mördare istället prompt krävt att få plikta med sitt liv? Jag är själv motståndare till dödsstraff p g a min människosyn samt sådant som har med samhällsordning och rätts- och moraluppfattning att göra. Dock är ju en majoritet ungdomar i dag för dödsstraff. Skulle du vilja att här nämnde man fick plikta med sitt liv för det illdåd han begick? Vad skulle hans barn önskat?


Uppdatering: Niklas Lundblad på Neo startade i dag på P1 och Neos blogg en debatt för livstidsstraff, ackumulerad strafflängd samt brottsoffers rätt att påverka straffet.


Bloggsök bloggar.se om: mord, rättsuppfattning, straff, dödsstraff, norge

Bloggsök Technorati om: mord, rättsuppfattning, straff, dödsstraff, norge

Ursäkta! Tysk blogg om Sverige vs Storbritannien

Ser att bloggen Sänd mina rötter regn ursäktar sig och då ska väl inte denna, Magnus Orerar, vara sämre och presenterar därför med länken swedish versus british nightclubs något för insnöade november-blaskare väldigt subjektivt och intetsägande. Eh, typ...


Ursäkta!


(Hittade f ö länken på samizdata.net.)


Andra bloggar om: humor, krogliv

CNN, Allah Akbar typ

CNN har visst visat ett videoklipp från en jihadist och sniper när denne skjuter ner en amerikansk soldat. Michelle Malkin vloggar i dag om saken.

CNN själva, den 19:e (för några dagar sedan).

Smaklöst är bara förnamnet och upprördheten över CNN:s tilltag -- samröre med en jihadist -- är visst stor hos CNN:s publik. Är de stora medierna pressade av att smaklösheter annars läggs ut av jihadister själva på t ex Youtube. Att man genom att publicera försöker hålla jämna steg i någon slags "smaklöshetsutveckling"? (Vilket korkat ord jag tvingades hitta på; "utveckling"?) När en person har en kamera kan nog denne möjligen även tas för en journalist. Att publicera en jihadists snuff innebär nog att delta på motståndarsidan, de religiösa extremisternas, jihadisternas sida. Tycker att poängen Michelle Malkin har rörande en del västmedier (**) -- utifrån hänvisning till en islamistisk ledares beröm av proislamistiske George Galloway samt Robert Fisks rappotering -- är relevant med en närmast odiskutabel självklarhet.

Nåväl. En Muhammed-teckning går inte an att visa. Aldrig! Allah Akbar, CNN?

-

(**) (Jag känner dock inte till vilka västmedier som låtit t ex Galloway basunera ut sitt stöd för Hizbollah och islamism samt hat mot USA och västvärlden. Men sannolikt några och med säkerhet skriver Robert Fisk för bl a Guardian.)


Andra bloggar om: cnn, media, journalistik, irak, irakkriget, us army, jihadist, michelle malkin

Robotstol utan krav på hållfasthetstest

Jag postar tydligen en och annan gadget-post numera. (För en vecka sen en fembot.)



Stolen som (gärna) går i bitar men plockar ihop sig själv. En must have! Naturligtvis... nja, eller åtminstone en must see.

Och den kan här, på bloggen Vetenskapsnytt, på film ses sätta ihop sig själv (om nu någon trodde jag orerade).

-

Påminner förresten inte stolen om denne snubbe?




Andra bloggar om: robotstolar, möbelsnickarnas arbetslöshetskassa

politisk islam, apartheid och 2+2=4

Drar iväg en post också i kväll (blir av någon anledning alltid många poster just när man lovat posta glest).

[I denna post använder jag begreppet "politisk islam". Med det menar jag något som inte är jämförbart med någon i dag existerande företeelse som kanske skulle kunna kallas "politisk kristendom". Detta eftersom politisk islam är något mer än t ex västs (sekulära) politisk miljö som i och för sig formats i en av religionen präglad kultur. Med politisk islam avser jag att politik och religion är ett (även om jag inte är säker på att det är den enda tolkningen eller en korrekt sådan; t ex menar ju vissa att all islam är politisk men det innebär ju även att demokratiska "sekulära muslimer" osynliggörs som muslimer). Alltså inte bara att de värderingar som politik bygger på är förenliga med religionsanhängares värderingar (där ju religion och politik ändå kan vara åtskilda), utan snarare det att bokstavstrogen holistisk religion förhindrar människor att alls forma politikens innehåll.]


Ett försök till försvar av att islamiska länder inte tillåter uppförande av religiösa byggnader vid sidan av moskéer, eller inte tillåter mission eller ens skrifter från andra religioner trots att väst och andra länder tillåter uppförande av moskéer ges i detta filmklipp med Zakir Naik.

youtube

(Videolänk uppdaterad 20100515)

Följande citat 2:40 in i filmen. (Men följ gärna med i matematiklektionen innan; en pinsam apologetik? ;-)

... i religiösa frågor är endast vi (muslimer) säkra på att vi har rätt - de (icke-muslimerna) är inte säkra. Om de hade varit säkra, varför skulle de då ha tillåtit felaktigheter att predikas? Därför, i våra (muslimska) länder kan vi inte tillåta andra religioner, eftersom vi säkert vet att islam är den enda rätta religionen.

Får jag säga att jag anser att islam, det islam som i dag är ledande i hela den islamiska världen, på sätt och vis är vår tids fascism? Jag menar dock inte alls att generellt muslimer är fascister, inte heller djupt religiösa. Och jag vet att 2 av 3 muslimer i väst fullt ut förordar vårt samhällssystem. Men den roll politisk islam kommit att spela, med stort inflytande i den muslimska världen, innebär ju en radikalisering av islam (från 70-talet och framåt) och många av dem som inte förordar de västliga lagarnas frihet förespråkar ju sharialag. En lag som innebär att hänga eller stena homosexuella och våldtagna kvinnor samt hugga av händerna av tjuvar. (En motrörelse existerar även inom arabvärlden, det är jag medveten om och det är hoppfullt!)

Så länge inte stödet för verkligt moderata muslimer existerar och är tongivande inom religionen islam så finns det goda skäl att vara njugg mot krav från islam. Exempelvis mot krav på sharialag inom lokala kommuner i väst eller varför inte det krav på burka på sjukhus som tillmötesgåtts i Storbritannien (WP, BBC)? Eller det islamiska sjukhus för enbart muslimer (anklagas för apartheid) som inom två år planeras uppföras i Holland (Telegraph, Jyllands-Posten; svenska medier tycks inte ha tagit upp detta)?

I pipen ligger ju även islamiska banker och en del andra politiskt islamiska verksamheter. Med oljepengar samt hög både migration och ideologisk profil tycks en hel del kunna uppnås i projektet politisk islam i väst.

Det finns de som påstår att muslimska ledare uttalat mål att på längre sikt (typ mer än 100 år) ta över västvärlden, men påståendena känns ofta osäkra (som t ex detta) även om det inte framstår som otänkbart att politisk islam har det målet. Det skulle ju i så fall kunna realiseras genom migration och höga födelsetal. Hög migration vore nog inget större problem, bara vi handlade konsekvent efter nekande på frågor som t ex följande två: Vilken anledning finns att vi i dag ska böja oss för krav på att kvinnoförtryck genom religiösa krav på slöja, bortgifte eller andra könssegregerande regler av absolutistisk karaktär från politisk islam? Vilken anledning finns att inta en självspäkande roll vid talet om kränkningar när vi beskrivit omständigheter objektivt? Politisk islam verkar i vad de kallar dialog vilja få oss att förbjuda kritik av dumheter i det politiska islam, det måste vi förstå när exempelvis upprörd kritik kommer från dem som menar att kritik av politisk islam är rasistiskt eller liknande.

Här på senaste Vent på Hotair nämnde förresten i dag Robert Spencer att tongivande moderata muslimer är sällsynta och inte, som från vissa håll hävdas, en stark tongivande rörelse inom islam (hävdas exempelvis från radikalt vänsterhåll, t ex av Mattias Gardell; "Folkhemsislamism" i Islamiska brödraskapet, denna sociala rörelse a'la socialdemokratin, eller boken "Bin Laden i våra hjärtan" och så vidare. Finns det för Mattias Gardell några gränser i bejakandet av islamofascism? Islamiska brödraskapet såsom moderat islam! Tjenare...)

En slags samhällelig förening mellan kulturer är ju möjlig. Också mellan muslimer och andra, ateister likväl som andra religionsutövare. Men om någon part har en absolutistisk intolerant fascism som inte tillåter annat än den egna ideologin eller religionen kan den knappast bli en bidragande del i en levande mångfacetterad kultur. Att genom praktisk kallsinnighet, liksom genom förordande av tolerans, söka marginalisera intoleranta fascistiska strömningar inom islam är väl inte att vara anti-muslimsk eller hetsande? Enligt Mattias Gardell är det möjligen det. Men man måste ju få kalla saker vid dess rätta namn; om inte hängning av homosexuella eller stening av våldtäktsoffer är intolerant och fascistiskt, vad har vi då för begreppsvärld eller möjlighet att förorda motarbetande av det onda samt ett bättre kontrasterande alternativ? Men enbart kraven på s a s muslimsk apartheid (banker eller sjukhus för muslimer) eller rätt till särbehandling i sådant som är olagligt med avseende mänskliga rättigheter eller fel utifrån humanistiska värderingar är sådant som också måste motarbetas för att vi inte gradvis ska glida utför det sluttande planet och få humanism utbytt mot islamofascism.

-

För övrigt tyckte jag att Nyamko Sabuni (kulturellt med muslimsk bakgrund) gav ett imponerande habilt intryck i dagens frågestund i riksdagen. Kul! (Hoppas det nya integrationsdepartementet blir en politisk, och gärna även organisatorisk, framgång.)


-

Avslutar denna mässande post med att önska frid till alla fridsamma religionsutövare, både 2+2=3, 2+2=4 och 2+2=6 men även 2+2=0, ateisterna... Sorry, denna slutknorr var nog otillåtet dålig! Jag är bara en simpel bloggande apologet. Jag böjer mig!


Andra bloggar om: islamism, islam, politik, religion, europa, mattias gardell, moské, religionsfrihet

Filmklipp i EU:s yttrandeofrihet?

På tal om Erixon i min förra post. Han länkar i dag uppgiften i Times att EU-kommisionen föreslår att all privat publicering av filmklipp på Internet (gjord inom EU) skulle underkastas publiceringsregler för TV-sändningar. Om EU beslutar detta antar jag det -- precis som för schweiziska brottsbalkens paragraf 261b som förbjuder kränkning av religion (och bl a innebar att italienska Oriana Fallaci fick dömas efter schweizisk lag) -- även innebär att en film-publicerare från vilket EU-land som helst kan kan dömas efter den hårdaste lagstiftningen för TV bland EU-länderna, där ju varje filmklipp kan ses. Men tydligen är det centrala regler som kommissionen i Bryssel vill ha. Vore väl en helt unik regel, klart bortom de principer som gällt i EU beträffande exempelvis kultur.

Erixon nöjer sig med att kommentera det problem som företaget YouTube skulle få med denna lagstiftning. Men förslaget innebär ju att om Erixon eller vilken snubbe som helst som publicerar något filmklipp (t ex i en blogg lägger ut en film-fil sparad på egen plats) löper precis samma risk som exempelvis publiceringssajten YouTube. Sålunda bör förslaget innebära att yttrandefriheten inskränks rätt rejält.

(En slug sak i detta, känns det som, är att man ger sig på filmklipp. Filmklipp som kritiserar islamism har censurerats på YouTube och detta att man ger sig på filmklipp känns som ett strategiskt steg i inskränkande av yttrandefriheten; som en slags murbräcka för ett nästa steg som naturligtvis har en slags logisk slutpunkt i regler för all publicering. Och detta var bara en reflektion rörande reglerad medieform; utvidgningar i graden av inskränkningar orkar jag knappt ens tänka på...)

Det är (alltså) inte helt lätt att känna sympati med YouTube när det gäller yttrandefrihet med tanke på hur de betedde sig t ex här (cencur av M Malkin). (YouTube som även köpts upp av Google; de som -- mer eller mindre rättvist -- kritiserats för att hjälpa Kina att censurera.)

Nåväl. Storbritanniens kulturminister kritiserar förslaget och Reinfeldts regering måste naturligtvis göra detsamma. Där har Erixon rätt. För ny EU-lag krävs konsensus och att detta förslags öde är papperskorgen är uppenbart. Men bara det att förslaget ställs känns okomfortabelt! Det gäller nu att beslutsfattarna står emot eventuella förslag till syntes mellan det som föreslogs (som nu - får man förmoda - röstas ner) och rådande yttrandefrihet. Yttrandefriheten är inget politiker ska tafsa på, varken nu eller i morgon! Viktigt Sverige är tydligt här! (Oroande i artikeln var förresten att brittiska överhusets EU-kommitté bara talar om att minimera följderna av en lag, men det är ju ministrarnas sak att slakta förslaget. En EU-kommitté är naturligtvis av ja-sägar-sort.)


[Uppdatering: Michelle Malkin vloggar ("video-bloggar") här bra om detta. En bakgrund är visst en organisation, Television Without Frontiers, som vill reglera över nationsgränserna mot bl a "hate speech".]

-

Reflektion i ett vidare perspektiv:

Efter andra världskriget har mycket positivt hänt, men Europa verkar inte helt väl hantera krav från rent ickedemokratiska krafter, vilket bland annat torde hänga samman med ett inflytande från relativistisk håll där man tidigare, så att säga, var "vänsterintellektuell-på-fel-sida" i det kalla kriget. Resultat som vi kunnat se av detta är exempelvis en från vissa håll lojhet i försvaret av yttrandefriheten, som efter Danmarksteckningarna, eller en relativism där skulden för terrordåd läggs på USA (t ex här Liza Marklund(**)). Europa måste förstå att hets och hot med diverse jeremiader (=klagosånger) om kränkningar utgör en kamp mot vår frihet och demokrati. En som alltså fortfarande utspelas. Vi får aldrig tro att det är gott att ge med sig och därför släppa friheten.

I nämnda brister kan vi nog se orsaken till exempelvis Ayaan Hirsi Alis val att bo i USA, men situationen är ju ännu långt ifrån helt kaotisk. Skulle Europa framöver dratta längre ner i det träsk som brukar kallas relativismens kommer dock rimligen USA att få rollen som frihetens sista utpost. Men oroande att Europa nu darrar.

(Utvecklingen i Ryssland är ju inte heller uppmuntrande, men jag vet iofs inte om och i vilken utsträckning yttrandefriheten just nu förbättras i världen. Någon?)

-

(**) Liza Marklund kommenterade jag förresten här och bloggen Om Utrikesnyheter gjorde det bättre här.



Andra bloggar om: yttrandefrihet, eu, youtube, shaun woodward, demokrati

rss-njutning! Men Erixon?

RSS-läsare
Jag är en idi-t. Har nämligen först nu -- inte tidigare! -- börjat konsekvent använda RSS-läsare, närmare bestämt med Jetbrains Omea Reader. Fungerar mycket bra!!! Om några viktiga funktioner saknas har jag ännu inte lyckats klura ut men läsaren har högt betyg (92%) på programnedladdningssajten tucows.com.

De webbaserade läsare jag testat tycker jag känts lite långsamma, men de har kanske fördelar som ett på datorn installerat läsarprogram saknar? Tror knappast det, men gav dem kanske ingen chans. Förresten: Dick Erixon saknar fungerande atom/rss-flöde. :-P


Andra bloggar om: rss, rss-reader, erixon

AFA:s SD-attack samt snart 4 elefanter...

[Löst länkande och orerande på trött kvällskvist...]

I Eslöv pucklade i går vänsterslynglar som annars hänger på motkraft.nu och socialism.nu på sverigedemokrater under utbildning. Ett inslag på Hallands TV4 här. (Just våldet hyllas på socialism.nu, vilket ju är lätt att förstå med tanke på kommunisten i TV4-studion.)

Tidningsartiklar om saken handlar ibland om att aktivister och Sverigedemokrater rykt ihop, men ibland om att Sverigedemokraterna attackerades av vänsteraktivister. I TV4-klippet påpekar en statsvetare att vänsteraktivisterna knappast i ordets egentliga mening är aktivister. Jag skulle gärna kalla dem antidemokratiska terrorgrupper! I Flera artiklar ser ma även att de unga vänsterterroristerna nu avser att intensifiera våldet mot SD. (Kommenteras enligt UNT-artikel av Säpo.)

(Så? Är Sverigedemokraterna bra? Näe. Kan nog på sikt bli något mindre oseriöst rasistiska i politiken och lite mer lika t ex norska framskrittspartiet och skulle nog först i ett sådant läge förtjäna en s a s stabil riksdagsplats.)


Ministrarna -- två elefanter snart fyra?

Två elefanter spatserade på en liten liten spindeltråd. Det tyckte de var så intressant så de gick och hämtade en annan elefant. Tre elefanter...

Billström av någon anledning sjukskriven. Att Otto Sjöberg, som lett drevet mot ministrarna, inte heller betalat TV-licens (inte heller rader av sossar) berättade häromdan en bloggaren Örtendahl som jag just upptäckte. (HAX surar även på vad han beskrivit som surande moderater och blödige Reinfeldt, som han inte verkar kunna bestämma sig för om han ska stödja eler ej. Dags för Reinfeldt att mer stå för kristallklara ståndpunkter och med mera skinn på näsan a'la "Perssonbrutalitet"?)

Ser även i Kyrkans Tidning, att Nyamko Sabuni kritiseras av muslimer. Ska också hon, som kanske den fjärde ministern, tvingas gå? Reinfeldt skulle i så fall framstå som en delvis misslyckad regeringsbildare (eller blödig för medierna). Det har funnits en tydlighet i utnämningen av Stegö Chilò och Sabuni, men det vore rena vansinnet om den senare skulle tvingas gå av religiösa skäl! Men med tanke på det politiska våldet mot de politiker som inte helt behagar islamister i Europa får man verkligen hoppas att Sabuni undgår hot och våld samt får allt skydd som krävs. Nåt SD liksom inte fick i Eslöv. (Säkert bättre polisresurser efter en allians-mandatperiod.)


Andra bloggar om: sverigedemokraterna, sd, tobias billström, afa, motkraft, fredrik reinfeldt, nyamko sabuni, regeringen, samhälle

Technorati Tags:
reinfeldt, nyamko sabuni, sverigedemokraterna

Lambertz-debattläsning och kulturminister-stöd

Kollade precis vad som hänt i UNT, i den debatt som JK Göran Lambertz startade (här [1]) med att påstå att staten ska kunna censurera publiceringar som (enligt kränkta religionsutövare) utgör religiös kränkning.

Tre repliker och ett gemäle av Lambertz. In alles fem artiklar, alltså.

[Jag har inte läst igenom varje inlägg noggrannt eller i sin helhet. Bara skummat igenom dem som en slarvigt snabbt rapporterande bloggare. (Läs och reagera gärna själv. Jag återkommer med en god analys om jag hinner. Är, som jag skrev i förra posten, stressad nu.)]

Innan Mattias svarade generalsekreteraren i svenska PEN-klubben, fil dr och statsvetare Terry Carlbom, här [2]. Terry uttrycker det helt otänkbara i att Lambertz, som förslagsställare för en yttrande-ofrihet som i praktiken är en slags återgång till ofriheten före yttrandefrihetsprincipens införande, ska spela rollen som statens övervakare för vad som ska publiceras.

Sen skrev alltså Mattias Svensson, som jag redan bloggat om, den här repliken [3].

Efter det svarar Hans Schöier, ordförande i Yttrandefrihetsutredningen och f d chefredaktör på Eskilstuna-Kuriren, i en tredje replik, här [4]. Anmärker bl a att JK sätter sig i redaktörstolen.

I torsdags kom så Lambertz med ett svar [5], "Staten kan ta avstånd från kränkning", där han nekar till varje kritik han får -- ungefär på samma sätt som han för ett tag sedan nekade till att han kritiserat polisen för brister i polisarbetet, när han faktiskt hade gjort det. Och på samma sätt som han då avslutade med att repetera sin kritik, när han just nekat till att han kritiserat polisen för bristande arbetsmetoder, så avslutar Lambertz nu med att problematisera att islamister använder våld och orsakar blodutgjutelse efter exempelvis teckningar på Muhammed samt att man därför inom FN:s ram borde styra upp en ny yttrandefrihet som tvingar staterna att ta hänsyn till att religioner (läs Islam(**)) känner sig kränkta.

Lambertz väljer, efter att nämnt kritiken av Terry och Mattias, att påstå att de står och skriker med händerna för ögon och öron, alltså ett taffligt personangrepp i sig. Han menar att de vägrar att se de problem som Lambertz sett. Lambertz avslutar med att exemplifiera med journalisten Anna Politkovskaja som i Ryssland tros ha mördats av staten samt att man i Iran får fängelse för att säga att förintelsen ägt rum. Men i Schweiz har ju en person fått ett års fängelse för att ha förnekat förintelsen samt en annan person fått tre månaders fängelse för att ha kritiserat judisk och muslimsk slakt, koscher och halal, just genom en lag med religiös hänsyn. Det Lambertz nämner är alltså exempel på när staten tar till makt mot ordet, såsom i Schweiz brottsbalks paragraf 261b, enligt vilken de som upplever sig kränkta som troende på en religion kan processa mot den som uttalat det de upplever kränkande. Hur bra har den lagen varit hittills och varför skulle den bli bättre om den tillämpades ännu strängare, nämligen såsom JK föreslår?! (LGF citerar förresten Steyn om både 261b och Lambertz själv här.) Att tala för yttrandefrihetsinskränkning med stöd av FN-beslut är väl vidare något väl fantasifullt av JK. Det man skulle kunna tänka sig är en omdefiniering av de mänskliga rättigheterna till att innebära inskränkande av yttrandefrihet, det vill säga att mänskliga rättigheterna plötsligt får snäva in friheter; alltså motsatt dessa rättigheters syfte. (Med tanke på vilka som i dag ansvarar för mänskliga rättigheter i FN finner jag dock inte sådana skrivbordsförslag otänkbara, men att ett sådant förslag röstas igenom av FN är försås osannolikt.) Alternativet vore ju FN-lag och en världsdomstol för yttrande-ofrihet...

Kritiken mot Lambertz är inte överdriven och har från de flesta varit fri från övertoner, men Lambertz försvar blir, som en gång när det gällde polisens arbetsmetoder, att han är feltolkad av dem som överdrivit hans ståndpunkt. En ståndpunkt som sedan obesvärat upprepas och snarare förstärks. Denna gång rörande något mycket mer allvarligt, men tack och lov från en person utbytbar i sitt ämbete.

-

(**) Islam är den religion som Lambertz ett par gånger nämner explicit som föremål för inskränkningen av yttrandefriheten i sitt inledande debattinlägg, men som Steyn påpekar i LFG-länken (denna), så tillät Lambertz muslimer att ohejdat hetsa mot judar i en utsträckning som hetslagen kappast medger, med argumentet att muslimer brukar göra så; uppmana till mord på "judesvin" okej om det görs tillräckligt ofta? Lambertz lille, Lambertz!

===================================================

BTW: Det var när jag skrev detta en alldeles fullständigt fantastisk konsert på SVT2 med pianisten Grigory Sokolov. Det är så bra att... jösses! Helt sjukt vackert!

Helt apropå/off topic får för min del vår nye kulturministern mer än gärna stanna! Ordförandena i KD:s och Centerns ungdomsförbund har helt rätt; TV-licens är inte hela världen (inget livstids sharia-straff för det!) och Cecilia är nog bra. Den nye SVT-VD:n (som också verkar bra) tyckte förresten att Cecilia Stegö Chilò är en bra person. Cilla verkar tydlig. Det, om inte annat, tycker man att vänstern skulle kunna vara tacksamma för. Det sker ju ändå inga kulturrevolutioner, och är det bättre om vänstern får ett svårfångat alibi på den ministerposten, att sikta in sig på?!?

Och snälla moderater... Ett leende, please! Bara en licenssynd och varför skulle vi själva avbryta smekmånaden?!


Nämnda UNT-artiklar: [1] Lambertz, [2] Carlbom, [3] Svensson, [4] Schöier, [5] Lambertz

Andra bloggar om: göran lambertz, unt, yttrandefriheten, jk, justitiekanslern, islam, kulturministern, pen-klubben, media

Bloggen på sparlåga

Läser just nu (i mån av tid på grund av mycken annan obligatorisk läsning) Bruce Bawers "While Europe Slept" och Melanie Phillips "Londonistan". Dessa två titlar kan rekommenderas!

Blir alltså lite glest med bloggning, men senare kanske lite bloggning om dessa böcker samt recensioner av några andra böcker (skönlitteratur och politik) som jag läst på sistone (sedan i somras). Men detta först lite senare.

-
Då svensk politik verkar mer än ankdammsmässig just nu kan man ju tills vidare ge följande tips: Atlas Shruggs levererar intressanta poster. T ex i dag om sådant som att Condi erbjudit Fatah vapen eller t ex en mycket både ambitiös intressant post nyligen om en föreläsning med bl a ett par före detta islamistiska terrorister. En heter Wald Shoeebat och har skrivit boken Why I Left Jihad.


På återhörande ...senare!

Ekelunds artikel om sd

[Uppdatering (senaste 11 okt): På denna Sydsvenskan-länk finns samtliga repliker -- från Olle Svenning, Henning Mankell med flera -- liksom Fredriks gemäle på dem. En sammanfattning gjorde Gudmundsson här.]

En artikel av Fredrik Ekelund i Sydsvenskan lär få viss betydelse samt refereras till när artiklar i ämnet i dessa tider nämns!

Välskriven i berättande stil och startar med ett samtal mellan vänner på författarens balkong. Om du inte ska läsa artikeln avslöjar denna avslutning vad den handlar om:

För att förklara sd:s framgångar i de gamla arbetarstäderna bör man analysera Stefan och Charlies oerhörda trötthet inför gängen och kriminaliteten och ta den helt berättigade oron för islams utbredning på allvar.

Det är inga "fascister" och "monster" som lyft sd i Malmö och Landskrona. Det är till stor utsträckning vanlig, strävsam arbetarklass som fått nog, eller "fått nock", för att säga det på ren malmöitiska, av integrationens baksida, den som aldrig debatteras på kultursidorna. Tar vi inte denna oro på allvar utan låtsas som att gängen inte finns (Kadhammar), att det är löjligt att oroa sig för islam (Svenning) eller bara tittar på situationen från ett sociologiskt von oben-perspektiv (Fryklund) - då kan Sverigedemokraterna redan nu inteckna ännu fler mandat i nästa val, både kommunalt och i riksdagen.

Som jag ser det är artikeln en uppmaning till att kräva sådant som lika måttstockar gällande allmän moral men även att lagar som skyddar individen enligt vår sekulära liberala samhällssyn verkligen finns. Att vi inte tolererar en annan samhällsmodell genom att t ex tolerera den av islam påbjudna slöjan i skolorna. Genom islam en politisk både symbol samt tvång eller handling med relevans på mänskliga rättigheter.

Någon kanske tycker att detta är obalanserat, men jag håller med. Jag tror även att muslimers närvaro i väst kan ha betydelse i islams utveckling bort från en utvecklingstendens mot sträng repressiv absolutism. Men då får vi inte backa på vårt samhälles friheter och kanske bör vi även införa regler för nya uppkomna situationer. Om t ex bortgifte förekommer eller om implikationer med slöja i skolan blir tydliga kan det vara fullt befogat att lägga nya hinder för ett mer strängt religionsutövande. Flickors valfrihet eller integration i svenska samhället kan visst vissa samhällsdebattörer vara tysta om -- ibland kräva tystnad -- samtidigt som desamma inte sällan verkar skrika i falsett över sådant som att Intelligent Design redovisats i biologin på någon kristen friskola. (Ett exempel på en liknande obalans är när Liza Marklund beskriver Londonterroristerna som lite förvirrad ungdom men där Bush är ondskan själv.) Well, det kanske är jag som helt har tappat proportionerna??? :-|

Fredrik Ekelund nämner problemen slöja innebär och menar att ett förbud mot religiösa symboler i skolorna borde införas. (Att ett sådant förbud i Frankrike lett till att slöja är otillåtet i skolan vet jag har stötts av islamiska franska tänkare och ledare.)


Nåväl. Mer än 6 av 10 muslimer är för västs friheter och sekulära demokratiska institutioner, så rimligtvis är bara några promille av svenskarna nu för sharialag ...ville jag bara i sedvanlig "anti-hets-ordning" tillägga. (Kanske lite töntigt...) Vidare tror jag inte omedelbart och allmänt slöjförbud i skolorna vore bra, men en diskussion och en tydlig utveckling i den riktningen är nog nödvändigt.

En önskan om bättre integrationspolitik och en lämplig restriktivitet i invandringen tycks fortfarande vara politisk känsligt, men jag önskar samtidigt att SD:s roll i svensk politik minskar med tanke på vad partiet varit och ännu delvis är. Men ska detta senare gå i uppfyllelse kan knappast Fredrik Ekelunds vädjan till våra politiker och partier klinga ohörd.


Andra bloggar om: invandring, malmö, islam, integration, fredrik ekelund

(Pingat på Intressant.)

Meet Kitty, framtidens mutant!

Våra programmerade slavar/slavinnor kommer allt längre i utvecklingen.



Bravo ingenjörer! Det kanske redan finns några fembotar som bloggar? Om några år kan man nog inte skilja dem från verkliga människor, möjligen bortsett från genuin livsgnista. Men vilka slavjobb kräver livsgnista?

Undrars vilka implikationer som skulle följa på robotar som reflekterade över sin existens? Dags att börja slipa på Robot Rights? (Robotarnas historia börjar väl ovillkorligen i ett slags grymt förtryck???) Jag tror dock inte att robotar får medvetande under de närmsta 1000 åren eller så. Vi vet ju ännu inte vad medvetandet är och vår hjärna är ett underverk helt ojämförlig varje dator.

Önskar Kim Jong Il vore en dator, så man kunde göra proces... nedmonteringen kort.

Nog orerat... (pust!)


Andra bloggar om: robotar, artificiell intelligens, usla bloggposter

Lambertz får svar på tal

Mattias Svensson har i dag, i UNT, en bra replik på Göran Lambertz debattartikel (där Lambertz föreslog begränsningar i yttrandefriheten avseende religion, som en sätt att minska risken för våldsamma reaktioner från radikala muslimer).

Jag kommenterade förresten Lambertz här.


(Erixon, som anser att JK ska avgå, här.)

Andra bloggar om: göran lambertz, jk, justitiekanslern, mattias svensson, yttrandefrihet, islamism, religion

Om social resp. kulturell/religiös integration

Ett par lite oroande nyheter om för det första misslyckad integration och för det andra något man skulle kunna benämna radikal islams strategi i väst, om sharia-banker.


I. Integrationsmisslyckande i Frankrike

I torsdags stod i Telegraph.co.uk en artikel med rubriken

Muslims are waging civil war against us, claims police union

Artikeln beskriver att 2500 polismän i år -- d v s 14 per dag i snitt -- skadats av muslimsk förortsungdom, som utkämpar en slags intifada mot polismyndigheterna. (En överslagsräkning utifrån att Frankrikes befolkning är 6 gånger den svenska ger att andelen skadade polismän i år kan vara mellan 2 och 3 procent av landets poliskår, givet en s a s jämförbar polistäthet.)

Enligt polisen har ett tabu brutits att inte anfalla poliser och nu anfalls de så snart de försöker arrestera någon. Därför efterfrågar nu polisen vapenbestyckade fordon i områden som har blivit "no-go-zones".

En fackföreningsrepresentant för polisen uttrycker att man är i ett tillstånd av inbördeskrig med radikala islamister. En annan facklig representant för den största fackföreningsorganisationen menar dock att talet om inbördeskrig är överdrivet och att det ökade antalet skadade poliser bara visar att arbetet med att ta tillbaka förlorade områden från kriminella gäng fungerar.

Vad man ska tro? I alla händelser sker detta i förorter där enormt stor arbetslöshet och kriminella gäng synes vara grundorsak till problemen. Tyvärr ser vi i exempelvis förorter i Göteborg att problemen med unga kriminella gäng ökat de senaste åren.

(Att muslimska ungdomar är mer kriminella än svenska stämmer inte; Bloggen På jättars axlar gjorde en bra analys här! Vidare vet vi att alkohol leder till våldsbrottsligheten och vilken är islams attityd till alkohol...?)

Jag drar mig även till minnes denna debattartikel från en ung i Botkyrka, där personen beskriver hur unga föraktar polis och samhället och i princip lever som i kriminella gäng där man exempelvis skulle tjalla inför rån eller vid brott överhuvudtaget (bloggade om den här).

OBS: Ikväll var det tydligen ungdomsgäng som går bärsärkagång i Göteborgs nordöstra stadsdelar. (GP, DN) I Angered, Hammarkullen, Hjällbo, Lövgärdet och Gårdsten har flera ungdomsgäng, i skydd av mörkret från kvällens strömavbrott, åkt runt och kastat sten på de flesta skolor och köpcentrum men även på ålderdomshem! (Man får hoppas det senare var misstag.) Biskopsgården har de senaste åren blivit mycket farligare på kvällarna och det som händer just nu i kväll -- eller utvecklingen i Biskopsgården och i Stockholms förorter -- är helt säkert delvis eller i hög grad av samma karaktär som problemen i Frankrike, där utanförskap och segregation spelar en stor roll. (I sex stadsdelar i Göteborg når sysselsättningsgraden inte upp till 50 procent. Källa: GP.)

(Stora delar av Göteborg var alltså utan ström ikväll (GP).)


II. Islamiska sharia-banker även i Schweiz

Det jag tar upp här handlar inte direkt om utanförskap, men min slutsats blir att vi inte kan ge vika för de lagar som vi har i vårt samhälle beträffande exempelvis jämlikhet. Att inte ge efter kan också vara ett sätt att få verklig integration på villkor där vi inte backar på vår syn på mänskliga rättigheter. (Vår syn på mänskliga rättigheter har f ö även en majoritet av muslimer i väst.)

Vet inte om ni känner till att Schweiz har relativt många muslimer. Enligt en islamisk organisation är cirka 5 procent av befolkningen muslimer (källa), men en något lägre andel enligt andra uppgifter; cirka 3,5 procent är en uppgift man kan finna (Oriana Fallaci angav förresten 10 procent...). I alla händelser har Schweiz haft en i förhållande till andra europeiska länder ganska stor andel muslimer (Storbritannien har t ex officiellt cirka 2 procent muslimer, ganska nära Sveriges siffra). Tydligen kommer nu Schweiz, efter en folkomröstning med 68 procent för ett förslag, att införa en av Europas hårdaste immigrationslag (CNN).

Varför ska nu Schweiz börja jiddra med muslimer som vill invandra, som jag här tycks antyda att de tänker göra, undrar du väl nu. Tja, en alltför stor och högljudd mer radikal islamisk minoritet tycks visst skapa vissa integrationsproblem...

I Storbrittanien har muslimer protesterat och krävt av Tony Blair att ränta ska förbjudas (följ Erixon-länken längst ned i detta stycke till nyhetsartikel), allt enligt Sharialagar (sharia för banker). Nu tänker muslimer i Schweiz starta en bank enligt Sharialag, utan att ta ut ränta, men även förbud för kvinnor att skriva avtal med banken utan sin mans medgivande lär gälla i den bank där man får förmoda att de inom det islamiska samfundet i Schweiz kommer att få (tvingas?) göra sina bankärenden. (En liknande bank har dock funnits i Storbritannien sedan 2004 (Brussel Journal) och Erixon skrev här om islamister i England som uppmanat till attacker mot anställda på banker som tar ut ränta.)

Bör vi vara för särbehandling här och hur skulle vi ställa oss till liknande regler i exempelvis en kristen bank, om en sådan könsdiskriminerande dök upp? Kan vi alls acceptera särregler för islam, att få diskriminera i vårt samhälle? (**) (Jag vill upprepa och understryka att vi inte får ge efter på sådana krav; se gärna resonemaget i denna tidigare post.)


Hoppas nu bara att regeringen lyckas med sin arbetslinje och med att hejda segregationen! Vår nye integrationsminister, Nyamko Sabuni (Wiki), lär i alla fall inte släppa fram inhuman religiös särlagstiftning.


Andra bloggar om: frankrike, göteborg, botkyrka, schweiz, utanförskap, förorter, gäng, kriminalitet, integration, sharia

Borgliga konflikter - positiva!!!

Är du sosse kommer jag i detta inlägg att framstå som en djävulens advokat -- eller regissör. En helt passiv dock, beskrivandes en machiavellisk politisk dramatik som torde vara realiserad utan intention. (Kan nog även ses som en försenad fredagsspaning...)


Som många andra påpekat skriver statsvetare Tommy Möller på DN Debatt att Bildt som utrikesminister kan bli ett problem för Reinfeldts auktoritet som statsminister.

Förutom det potentiella problemet med en f d statsminister i en regering (iofs förekommer det i andra länder där Italien ska ha två gamla partiledare i regeringen) så trycker Möller på följande:

Men utnämningen av Bildt är samtidigt riskabel. I dagens internationaliserade värld är det helt nödvändigt att statsministern spelar en central roll när det gäller utrikespolitiken. Numera upptar detta område halva tiden för en statsminister. Fredrik Reinfeldt har hittills visat ett begränsat engagemang inom utrikespolitikens område och med en så tongivande utrikesminister som Bildt vid sin sida är det inte helt osannolikt att statsministern marginaliseras inom utrikespolitiken, med ty åtföljande konsekvenser för dennes auktoritet inom och utom regeringen.

Jag vågar inte uttala mig om huruvida Möller har rätt här. Bildt är trots allt utrikesminister och det innebär att han är piskad att verka just i den rollen (d v s strikt underordnad statsministern). Skulle han inte klara av det så... ja, det vore kanske inte så dumt? Mer om det lite längre ner.

I övrigt kan noteras att just Carl Bildt, hur ofta han i olika sammanhang än fått symbolisera för höger i svensk politik, fått beröm av många inom vänstern för att han varit kritisk mot USA, såsom Irak-kriget, NATO-bombningar i Bosnien och att Hamas isolerades med indraget bistånd. För mig är det nog främst sådant som att Bildt berömts av vänsterbloggaren (och statsvetaren från Göteborg) Ulf Bjereld (här i augusti och här i oktober) eller att Åsa Linderborg i gårdagens Studio 24 sa att Bildt var den minst dåliga ministern som gör mig skeptisk till utnämningen av Bildt.

Men politik är ju politik. Det kan möjligen finnas ännu ej diskuterade men rätt intrikata s a s machiavelliska fördelar med just det Tommy Möller anger som nackdelar, nämligen att en spänningsfält inom regeringen kan bidra positivt till att uppnå alliansens mål för att nå en mer permanent dominans i svensk politik. Ett sådant konfliktfält skulle nämligen kunna bidra till en förflyttning av en konfliktlinje mellan alliansen och vänsterpartierna till en inom alliansen. Politiken är ju i mycket en medial projicering av dokusåpakaraktär, där identifikation torde vara en viktig ingrediens och all uppmärksamhet i någon mån bra uppmärksamhet. (Men grunden till att vänsterpartierna hamnar på efterkälken är ändå avsaknaden av aktualitet såsom politiska förlorare, som dessutom är mer splittrade än på länge; VPK:aren CH Hermansson låg bakom V:s ekonomisk-politiska plattform samt MP:s ultimativa krav och oproportionerliga inflytande.)

En potentiell viss splittring mellan Bildt och andra i alliansen skulle kunna bidra till att intresset för alliansen bibehålls hos dem som, från att ha legat mer till vänster på den politiska skalan, detta val bejakat Reinfeldts pragmatism i exempelvis arbetsmarknadspolitik men där dessa väljare även i högre grad bejakar mer av marknadslösningar än de tidigare gjort. I och med att dessa väljare inte lika starkt avvisar marknadslösningar får nog även förmodade försök från socialdemokraterna att med polariserande klassisk vänsterretorik vinna tillbaka väljare ingen större effekt. (1900-talet är definitivt över och medelklassen dominerar.)

Att Carl Bildt första dygnet uttalade sin personliga mening om inrikespolitik och att det fick Maud att försvara Bildt (expressen, DN) är naturligtvis en typ av öppen meningsskiljaktighet regeringen inte har råd med mängder av. Men vid enstaka fall finns det ingen anledning att oroa sig för att inte Reinfeldt ska lyckas förklara fortsatt tågordning; att effektivt genomföra utlovade förändringar samt fortsatta interna kompromisser i politiken för enighet utåt. (Rena kampanjer för varje partis unika uppfattningar börjar lämpligen sent under mandatperioden.)

Det snara genomförandet av politiken är ju ett måste för att nå resultat, vilket i sin tur torde vara viktigt för att opinionsmässigt hålla vänstern på en armlängds avstånd. Men att det finns en kontinuerlig spänning inom borgerligheten -- ja, inom regeringen -- beträffande uppfattningar om politiken, t ex om utrikespolitiken med Bildt som central aktör, kan kanske vara en ingrediens i grundandet av en fortsatt allians-regering efter 2010? På ministernivå finns naturligtvis inte plats för annat än skillnader i nyanser kring en i grunden tydlig regeringspolitik, men just tydliga nyansskillnader är nog inte självklart negativa.

Ett annat problem sägs ju vara att varje parti fick ansvar för områden där de profilerat sig mest (C näringspolitik och jordbruk, FP skola och integration samt KD socialpolitik och familjeförsäkringar) och att detta kan komma att skapa djupt ideologiska konflikter inom regeringen (**). Även här kan man ju tänka sig att politiska skiljaktigheter når den mediala ytan; att t ex Birgitta Ohlsson (Wiki) vädjar om att hennes mer radikala ståndpunkter ska hörsammas. Men när media blåser upp sådant till svåra konflikter betyder det inte att socialdemokraterna får större utrymme i s a s mediekonsumenternas sinnen, utan snarare kan läsarna dras in i konflikten inom borgerligheten där den ena eller andra sidan vinner deras sympati.

Sammanfattning.
Om den starke ministern Carl Bildt och om senare nämnda problem tänker jag, enligt min tes om medialt positiva inomborgerliga konflikter, att även om potentiella spänningar inte planerats eller förutsetts av Reinfeldt -- i någon medveten machiavellisk förslagenhet -- kan nog ändå potentiella spänningar i öppen dager ge reella machiavellisk effekter.

Man skulle kanske även kunna se det hela så här: För att borgerligheten ska kunna bli det statsbärande dominerande blocket i svensk politik torde krävas en viss bredd och vissa disparata ståndpunkter inom borgerligheten. (Men naturligvis inom vissa gränser. Regeringsförmåga krävs såklart!)

-

(**) Vid sidan av att partiers ansvar för sina favoritområden anses riskera skenande utgifter. Det var dock ett problem före utgiftstakens tid, och kompetente Anders Borg som finansminister är eventuellt också en garanti mot en utgiftskarusell.


Andra bloggar om: carl bildt, regeringen, alliansen, tommy möller, utrikesminister, reinfeldt, machiavelli

Bloggare: YouTube goes dhimmi

Har YouTube drabbats av lite vinglighet i sitt förhållande till extrema islamister (kan förmodas ha påstått att de är så ini bomben kränkta?) eller vad är följande om? Såg först om detta på Hotair och fann sen en kort sammanfattande video:



Videons innehåll:
Den 28 september meddelades bloggaren Michelle Malkin av YouTube att hennes videor hade opassande innehåll. Videoklipp hade tagits bort. Hon returnerade en fråga om vad det var som var opassande men hade för ett par dagar sen inte fått något svar. En YouTube-grupp bildades av YouTube-medlemmar, i syfte att bevaka YouTubes policy och eventuella consurering, men den försvann tydligen.

Fundering:
Man kan verkligen undra vilka videos av Malkin som inte passat YouTube och varför. Hon har även en poäng i att våldsamma jihadisters videos som uppmanar till våld inte censureras av YouTube, om det nu inte skett. Malkins klipp kan inte heller ha varit inhumana. De jag sett har endast kommenterat extrema islamisters protesttåg, våld med mera samt mediernas och politikers reaktioner på det.

[Uppdatering: Så länge vi inte har något konkret från YouTube blir ju allt detta konspirativa antaganden; Något man kanske aternativt kan tänka sig är att YouTube tagit bort videor som eventuellt kritiserat YouTube för att lägga ut islamisters våldsvideoklipp. I så fall skulle ju det YouTube gjort snarast innebära att YouTube är oerhört vidsynta rörande regler som har med våld att göra samt lika extremt snäva i det som har med kitik av YouTube att göra. Men detta får ju betraktas som mindre sannolikt.

Uppdatering II: Har nu (äntligen; beklagar...) gjort researchjobbet. Den stoppade videon (här; uppdatering 17/10: ej censurerad kopia) ger en bild av hot och dödande för åsikter samt terrordåd från Salman Rusdie och framåt samt visar även några bilder från Jyllandsposten. (Som engångshändelse är nog detta inte så dramatiskt -- inget irreparabelt steg i en negativ utveckling -- att en video med Jyllandsposten-teckningar raderats; men skulle YouTube radera kopior eller andra videos på samma tema blir agerandet systematiskt och oerhört allvarligt.)
Vill för tydlighets skull än en gång nämna att jag helt positiv till den majoritet av muslimer som är för västs friheter samt länka dem som öppet stöder icke-konfessionell politik: Demokratiske Muslimer.]

Uppdatering III (juni 2011). For the record... Michelles videos raderades gång på gång så hon lade iaf upp förklarande klipp som flashvideos i dessa poster:
* YouTube goes dhimmi
* YouTube Goes Dhimmi, Part Two

-

Jag tycker annars att man på höga politiska nivåer borde vara tydlig med att mänskliga rättigheter och vår yttrandefrihet inte är förhandlingsbara för vissa religioner. Angela Merkels tydlighet om Mozartoperan i Berlin var positivt men hade ju redan stöd hos tyska medier. Hoten vid publicering tycks dyka upp med jämna mellanrum upp lite varstans (i Sverige var t ex vid världskulturmuséet där ett konstverk drogs in) och det är nog viktigt att en politisk tydlighet om vad som gäller uttalas, som ett slags stöd vid uppkomna situationer.

Att JK nu driver åsikten att yttrandefriheten ska begränsas på religiös grund är naturligtvis inte acceptabelt! Kanske lika bra om JK-bytet snart sker lugnt utan snack om att orsakerna var hans åsikter om yttrandefrihet och försök att skapa ett martyrskap. Men får vi en sån diskussion -- om t ex inte JK byts ut -- vinner naturligtvis yttrandefrihetsföreträdarna. (Om JK:s uttalenden på min blogg och Erixons.)


Andra bloggar om: michelle malkin, islamism, hotair, youtube, censur, jk, yttrandefrihet

Redekers missnöje, reaktion plus islamiskt föredöme

Nedan inledningen (mindre än hälften) av Redekers text (först översatt från franska till engelska och sen från engelska till svenska, allt med översättningsprogram och viss korrigering). Muhammed-avsnittet är inte med.

Man kan se att Redeker skriver i en slags tradition av tydligt missnöje rörande islamisk påverkan på våra västliga samhällen (här det franska). Med tradition menar jag den där exempelvis Oriana Fallaci finns. I missnöjet finns en uppgivenhet kring religionen islam, att dess ideologi och samhällsmodell har en inneboende intolerans och därmed inte är kompatibel med vårt västliga samhälle.

Att religion och samhälle inte hålls isär är förvisso något som inte kännetecknar eller är förenligt med våra demokratiska samhällen. Detta med synen på samhället hade varit klart bättre att påpeka än att, som Redeker, anklaga Muhammed för att vara flåbusarnas flåbuse och benämna honom som våldets profet och Jesus som fredens. Här hamnar alltså Redeker nära Fallacis förolämpande frenesi. Men det finns inga skäl i världen att inte försvara rätten att kritisera religioner!

Efter Redekers text nedan (i blått) en Time-artikel (i rött) med en muslimsk reaktion av en församlingsföreståndare vid en moské som beklagar att uttalanden som Redekers innebär en polarisering mellan extrema på båda sidor. Det istället för att medge att våldet från extrema muslimer är det avgörande problemet. Frågan är vilka han menar hör till de extrema på den icke-islamiska sidan; Redeker själv, eller...


Redekers text översatt till dålig engelska.

[REDEKER FRANSKA VIA DÅLIGT TOLKAD ENGELSKA TILL NÅN SLAGS (MEA CULPA) SVENSK TEXT (lite som visk-leken?)]
Ansikte mot ansikte med islamiska förolämpningar, vad ska den fria världen [...]? Av Robert Redeker

Reaktionerna som startades av Benedict XVI om Islam och våld, är delar av islams försök att döda västs mest dyrbara värden, som ingenstans står att finna i den Muslim världen: tankens och ordets frihet. Islam försöker att införa sina egna regler i Europa: offentliga badanläggningar stundtals exklusivt för kvinnor, förbud för kritik av Islam med karikatyrer, starka krav på att muslimska elever ska få Halal i skolbespisningarna, en kamp för att införa den islamiska slöjan i skolorna, islamfobi-anklagelser mot det fria tänkandet.

Hur kan vi förklara att G-string förbjöds från ”Paris stränder” förra sommaren? (notera: ”Paris playa” är en årlig företeelse när 2 km fin sand sprids utmed Seines bankar, en kär tradition under Paris somrar). Den orsak som Paris borgmästare förmedlade var märklig: ”risk för problem med allmän lag och ordning”. Innebar det att de frustrerade grupperna av tonåringar skulle ha blivit våldsamma av att se skönhet? Eller fruktade vi islamisternas demonstrationståg runt om Paris badstränder?

Men å andra sidan är tillåtande av den islamiska slöjan – ett upphov till förtryck av kvinnan – på gatorna ett mycket större hot mot allmän lag och ordning än G-string är. Den verkar inte för långsökt att tro att förbudet mot G-string är årets exempel på islamisk inverkan på franska sinnen och innebär mer av omedveten underkastelse till islamisk diktatur; detta skeende har åtminstone resultat i den försåtliga muslimska pressen över folk sinnen. De som invände mot invigningen av Jean Paul II:s torg i Paris motsätter sig emellertid inte uppförda moskéer. Islam tvingar liksom Europa att anpassa sig till deras vision för mänskligheten.

Som tidigare med kommunism, är väst under ideologisk uppsikt. Islam önskar att vara som tidigare kommunismen, ett alternativ till västs civilisation. Likt kommunismen liksom ställer kräver den att få bli legitim och erövra sinnen genom att använda den emotionella reaktionen hos det omsorgstyngda västliga samvetet för dem i utlandet, representerandes de fattigas röst och de med behov i världen. Igår förmodades den rösten komma från Moskva, i dag kommer den från Mecka! [...] [Vissa intellektuella] byter ut gårdagens begrepp anti-kommunism mot islamfobi. [...]
[/REDEKER]


Länk till Time-artikeln.

[TIME]
Dalil Boubakeur, rector of the Mosque of Paris and president of the French Council of the Muslim Religion, told TIME that Redeker had made "grave errors" in treating questions of religion in a "purely subjective manner." But, he said, "we have to respond with arguments, not threats of violence. I deplore the situation he is in."

Beyond that, Boubakeur deplores what amounts to the further coarsening of relations between Muslims and non-Muslims in Europe. "This helps the radicals on both sides," he says. "The Islamist radicals say, 'See, they're still insulting Islam,' while the anti-Muslim extremists see Islam's propensity for violence confirmed." Boubakeur wants to see more active prosecution of what he calls "acts that provoke religious hatred." The French authorities, meanwhile, are more interested in finding the people who have threatened to kill Redeker.
[/TIME]


...är kanske även jag en "anti-Muslim extremist", när jag ser extrema islamisters våld som en del av det våld som förekommer på de fronter där islam expanderar? Därmed säger jag inte att en majoritet muslimer förespråkar våld eller påstår inte att det att det finns exempel i historien på islamiska ledare som varit pacifister. Dock ser jag ett problem i att islam av i dag inte skiljer på religion och politik och att den islamiska världen inte med tillräcklig kraft -- i ord och handling -- motsatt sig de våldsamma farliga extremisterna, så att de isolerats och förlorat inflytande.

Om religioner med deras inbyggda absolutistiska anspråk -- vilken religion det vara må (kanske inkl kommunism) -- får styra samhället så kan det inte samtidigt vara demokratiskt. Det är därför VI INTE FÅR ge efter för extremister påtryckningar med våld, och det är lika väl därför som religionen islam otvetydigt måste ta avstånd från våldsproklamationer. Men det är också därför som vi (t ex vår justitiekansler) inte får visa våldsproklamationerna någon hänsyn i form av välvillighet. I den mån sån hänsyn visas upphör i motsvarande grad vårt samhälles (sekulära) demokrati, som är vårt samhällssystems grundval.

Slutligen ett exempel på islamiska demokratiska föredömen: Demokratiske Muslimer.


Andra bloggar om: robert redeker, islamism, frankrike, religion, demokrati, yttrandefrihet

JK:s syn på yttrandefrihet oroande!

Apropå min förra post om franske professorn Robert Redeker, som lever på flykt i sitt hemland Frankrike. Såg just att Pamela på Atlas Shrugs fått ett brev från en fransk läsare:

"Maybe u ll be interested about this text of the french prof robert redeker, who was published in "le figaro", and that resulted a fatwa againts this prof. This prof is living hidden now, under protection of the police. The elite's in france dont supported him, they told he's never should wrote that. This is a scandal, this is the end of the free speech in dhimmi islamic of frankistan. Please everyone need to know what happen here. Thanksfully"

Apropå min förr-förra post som bl a rörde JK:s avskrivning av fallet med mordhets mot judar i Stockholms moské, så har JK i dag en artikel i UNT under en rubriken "En global kris för yttrandefriheten" (tipstack: Anneli). Artikelns innehåll innebär egentligen ett försvar för statliga inskränkningar av yttrandefriheten. Så om i Frankrike islamisterna med hot om våld transformerar landet till ett Frankistan, så är det uppenbarligen i Sverige en förmodad grundlagens väktare, JK, som oprovocerad bidrar till en sån utveckling; alltså ungefär som Berlins Operahus ledning (DN), vilka inte hade mottagit något hot inför stoppandet av Mozart-operan (där dock inte en grundlagens väktare som svek yttrandefriheten!).

Innan Lambertz räknar upp olika saker som han anser att publicister ska tvingas tänka på innan de publicerar så skriver han att självcensurering bör ske i syfte att slippa problem som mordhot. Detta eftersom dessa hot är sämre. På sätt och vis legitimerar väl därmed Lambertz indirekt islamisternas reaktioner; deras inledande steg på en islamistisk antifrihetlig agenda mot yttrandefrihet? Lambertz skriver:

"Yttrandefriheten innebär en rätt att säga och skriva även sådant som väcker anstöt. Men det betyder naturligtvis inte att det är rätt att skriva och säga allt sådant. Man måste skilja på rätt och rätt.
Därmed har man dock inte besvarat frågan om hur medier och politiska ledare bör förhålla sig.
För medierna kan inte rimligen acceptera att de hot som följer av en kränkning är ett argument för att avstå från publicering. Yttrandefriheten kan aldrig vika för hot och våld. Tyvärr har reaktionerna varit sådana att man gett vika för våldet i stället för att ta hänsyn till att man kränker. Det borde vara tvärtom. Jag inser att detta är lätt att säga, men principen borde vara klar."

JK:s förslag till en moderering, statlig intervention i yttrandefriheten inskränker den alltså till ën del "sådant som väcker anstöt", men inte allt! Och gränsen dras uppenbarligen, följsamt, till där problem uppstår; Öh!? Var det inte exakt en motsatt åtgärd, men med exakt samma känslighet för att problem uppstått (d v s att islamister inte kunde utmanas), när Göran Lambertz snarare vidgade yttrandefriheten än inskränkte den i fallet med Stockholms moskés mordhets mot judar; fallet han lade ner med motiveringen att det var så vanligt att islamister hetsade om att mörda judar.

I artikeln konkretisera även Lambertz kränkning mot just muslimer som något oacceptabelt. En anmärkningsvärd särbehandling.

Det är sorgligt att det inte, åtminstone i medierna, råder ett veritabelt uppror kring den hotade yttrandefriheten; en mera entydig röst till dess försvar. Min blogg har max cirka 100 läsare per dygn (men många hittar hit efter sökträffar på gammalt inlägg om porr). Ett bättre sätt än att påverka än att blogga vore kanske att skriva brev till makthavare? Såsom till Lambertz. Kanske även söka uppmuntra medieröster, som granskande samhällsprogram, att öka bevakningen i denna fråga? Ett tips till dig som bloggläsare också?!?

En relativ tystnad rörande islamisters aggressivitet med eftergiftstendenser, nu hos franska intellektuella och vår egen JK, oroar mig i alla fall allt mer!


Andra bloggar om: göran lambertz, jk, justitiekanslern, yttrandefrihet, frankrike, robert redeker, islamism

Om vekhet för islamister

Vad ska man säga om att en fransk filosofiprofessor, Robert Redeker, nu mordhotas av islamister och inte får stöd av fack och arbetsgivare, efter publicering av en artikel i Le Figaro? Länkar: Front Page Magazine, Free Republic. Skrivelse /namninsamling för Redeker.

Redeker hade skrivit att Muhammed var våldsam, slaktade judar och hade flera hustrur och Le Figaro har nu i Al Jazeera bett om ursäkt för artikeln såsom varandes ett misstag. Paralleller till Sakine Madons censurerade artikel i City är inte svåra att se, men här är det ju de så ofta förnärmade våldsamma islamisterna som åtlyds.

Vad skulle hända om islamister skulle upptäcka att exempelvis Sven-Erik Liedman, Göran Hägg eller Jan Guillou någon gång skrivit något åt s a s Redekers håll? Om någon av dessa vänsterintellektuella eller någon annan skulle skriva något som retade islamister att mordhota, skulle då förlagen stötta dem till 100 procent? Varför kunde inte Irshad Manji få en svensk förläggare att publicera "The Trouble with Islam Today" där förlag i de andra nordiska länderna ställde upp? Eller varför publicerades inte Oriana Fallacis böcker på svenska men på några andra nordiska språk? Behandlade den nyligen arrangerade bokmässan med temat yttrandefrihet något om detta som framstår som en regelmässig refusering av islamkritiskt stoff? Någon som vet?


Det är ju inget måste att vika ner sig för militant islam. Exempelvis vill ju bortåt 60 procent av brittiska muslimer (vilka brukar anses som i snitt ganska radikala) att västliga lagar och demokrati ska gälla fullt ut, och naturligtvis är det inte mer än en ytterst liten andel av muslimerna som är så radikaliserade att de kan ta till våld. Är det därmed inte överdrivet fegt och pessimistiskt att varje gång falla till föga för de militanta islamisters hot/agenda? Ska man någon gång minska radikala islamisters makt görs det väl ändå bäst genom att man inte åtlyder dem i krav på begränsning. Varje eftergift blir ju bara en uppmuntran samt en praxis som flyttar vårt samhälle en nocka/ett steg i just den riktning islamisterna önskar, och därmed blir väl även vi delaktiga i islamisters strategi – eller?

Jag skulle önska att förlag som publicerade fick rejält skydd av polis vid mordhot, men att man ändå publicerade. Detta är ju ändå en kamp -- ett slags krig (*) -- om en av vårt samhälles grundläggande frihet. Kan någon verkligen motivera att vi skulle upphöra att försvara den? Låt höra! (Alla argument lyssnas naturligtvis till!)

Norska kanalen TV2 visade för övrigt i kväll ett reportage om Muhammedteckningarna. Antagligen ett klokt beslut (**).


Jag är och har dock varit i grunden optimistisk om att islam på sikt kan leva väl sida vid sida med andra religioner, men knappast inte om inte de radikala islamisterna stegvis isoleras (i vissa något fattigare länder som s a s islamiseras har ju problem funnits). Att ge efter för islamisternas hot istället för att rakryggat stå upp för våra friheter innebär ju inte -- som en del hävdat -- att de radikalas betydelse minskar. Då islamiska församlingar och organisationer med kopplingar till mer radikal islam finns (alls inte alla!) finns ju också få, om några, inom det s a s islamiska samfundet i dess helhet som törs kritisera hoten. En grund för pessimism?

Men om vi nu inte kan räkna med att de i det islamiska samfundet kraftfullt klarar att fördöma hot (militanta islamister är antagligen inom islam i minst lika repressiva som de är mot våra västliga samhällsinstitutioner, där moderata muslimer nog alltså kan vara mer utmanande för islamismen än vad vi är), så är det väl extra viktigt att de som inte bekänner sig till religionen islam vågar stå rakryggade mot islamisternas hot?! Om inte vi som inte tror på islam ska konfrontera de militanta som hotar yttrandefriheten, vilka ska då göra det?! Varför gör exempelvis inte fackföreningar och universiteten det i fallet Redeker? Att hoten ingår i en strategi bör inte heller glömmas.

Det är svårt att vara optimist på kort och kanske medellång sikt om inte västliga organisationer konfronterar islamismen (***). Betänk att ett svek här är mot både ickemuslimer och mot den majoritet muslimer i väst som älskar våra friheter.

-

(*) I krig (här ett om våra demokratiska fri- och rättigheter) är det ju legio att utsätta sig för risker. (Närmast en definition!?!)

(**) Se förresten gärna detta Channel 5-reportage av vänsterjournalisten David Aaronovitch om hur media behandlat och behandlar både islamistisk och vänsterradikal terror i förhållande till annan terror. En mycket välgjord och pedagogisk produktion! (OBS: Fyra delar med del 2-4 i meny till höger.)

(***) En slags orientalism hyllandes islam -- och ibland kritiserandes kristendom och judendom -- finns uppenbarligen inom vänstern, där ett EU-projekt som Fallaci skrivit om nämndes i min förra bloggpost (fjärde stycket efter inledande Steyn-citat). Nämnas kan exempelvis även Ziauddin Sardar, en muslim som skrivit väst- och USA-kritiska hyllningar till islam och dess inträde i vår vetenskap samt kommit att hyllas av vänsterintellektuella -- även inom univeristeten (se från fjärde stycket efter bilden i denna bloggpost).


Andra bloggar om: islamism, yttrandefrihet, redeker, media, frankrike