Orsak till högre arbetslöshet bland invandrare anges ofta vara för dålig integration, det vill säga fel integrationspolitik. Noterade dock att 3/4 av de 68% muslimska kvinnor i Storbritannien som är ekonomiskt inaktiva inte önskar att arbeta. Det bör innebära att bortåt varannan muslimsk kvinna i Storbritannien väljer att inte arbeta. [1]
En liknande situation råder kanske i Belgien och Frankrike, där arbetslöshet för kvinnor från Marocko är 45%, medan den för kvinnor födda i dessa länder är 10-12% [2]. Eric Kaufmann kommenterar:
"While Turkish and Morrocan men lagged a few percentage points behind Western European natives in terms of labour force participation, the Turkish and Moroccan female participation rate was just half of that of native women." [3]
Om en betydande andel invandrade kvinnor inte vill förvärvsarbeta, måste väl en politik för att de ska göra det, i lika hög grad som de i ursprungsbefolkningen, innebära en slags assimilationspolitik?
Jag säger inte att kvinnors deltagande i arbetslivet bör vara på en viss nivå (borde jag kanske göra, då allt annat är reaktionärt), men jämte att dessa siffror visar att en politik för lika låg arbetslöshet hos invandrare som ursprungsbefolkning går emot invandrares vilja, visar de väl att vi lurar oss själva, om vi tror att vi med en betydande invandrad muslimsk befolkning kan nå de sysselsättningsmål vi hade utan denna invandring. Vi tycks ha att välja mellan en något lägre sysselsättningsgrad eller en kravfylld assimilationspolitik. Eller?
-
[1] Living Apart Together, Mirza et al. (2007), s 68-69.
[2] Immigrant Integration: A Cross-national Study, Frank Van Tubergen (2006) s 77-82.
[3] Shall the Religious Inherit the Earth, Eric Kaufmann (2010), s 180.
Andra bloggar om: samhälle, migration, invandring, integation, assimilation, muslimer, kultur, arbetsmarknad, Storbritannien, Belgien, Frankrike
