Jo, detta är en yttrandefrihetsfråga!

Följande skrev jag för en vecka sen (i inlägget kackel och världens känsliga tillstånd som bland annat länkade om protester mot teckningarna och en artikel om att Angela Merkel ser Iran som ett hot mot hela världen)

Hej människa! Nu kanske du snart tror att du kommit till pessimistkonsulten, men vi måste väl fejsa verkligheten som den är för att kunna göra något åt ...något, inte sant?

I kväll undrar jag nästan om det inte är för sent att rädda vad vi kan kalla en de facto yttrandefrihet beträffande allt som rör islam.

Johan Ingerö skriver i ett insiktsfullt inlägg bland annat om en moderat muslims uttalanden. I den press på yttrandefriheten som rådande situation uppenbarligen utgör ger sig Abd al Haqq Kielan på en medeltida bild på Muhammed i en svensk skolbok för mellanstadiet! (DN)

Bloggaren Hans Petterson tar här upp Ayan Hirsi Alis kommentarer. Jag läser på Ayaans blogg i intervjuns underrubrik

Ayaan Hirsi Ali, den holländske politiker som tvingades att gå under jorden efter mordet på filmaren Theo van Gogh, uttalar sig om den danska cartoon-skandalen, argumenterande att om Europa inte står upp mot extremisterna så kommer den kultur av självcensur av islamkritik som trängde in i Holland att spridas i Europa. Auf Wiedersehen, free speech.

Jag måste alltså ta tillbaka det jag skrev i förr går (blogposten Muhammed i litteraturen), att denna konflikt inte gäller krav på yttrandefriheten.

Även mina ord om att det är tveksamt att aktivt stödja det pressade Danmark ångrar jag, och dagens DN-ledare "Danmarks sak blir vår" visar på större klarhet! Fredrik Reinfeldt tycktes i SVT:s nyhetssändning i kväll fortfarande söka vara psykologen som vill ha dialog. Men jag tycker han missar att vara tydlig och kraftfull i fördömanden av att våra ambassader har bränts. Han trycker istället på en hänvisning till att Danmark, och inte vi, var målet för våldshandlingarna (iofs av kalibern krigsförklaring...) samt menar att ett stöd för Danmark kan ge en konstig "vi och dom"-situation. Har hela partiledargänget köpt Lars Ohlys hållning i denna fråga?!?

När en ambassad är aska och ruiner är det kanske några andra som sökt skapa en "vi och dom"-situation som man kanske borde säga ifrån om? Vi (här ytterst Europa) är "de mobbade" här i en situation där "vi och dom" redan naturligt existerar (ledsen försiktige Reinfeldt), och vinner inget på att vara tysta, utan i tystnaden efter aggressioner av mordhot mot tecknarna i Danmark och det intensifierade våldet mot danskar i allt fler islamiska länder så gäller bara en sak - att vara tydlig! Lars Leijonborg har nog orienterat sig bäst här, men en gemensam positionering i kväll poängterade väl yttrandefriheten mer i en bisats. Den får dock inte riskera att gå förlorad i brist på en tillräckligt tydlig/fokuserad hållning mot islamister samt main stream islam (arabisk) i vårt land!

Det var egentligen -- trots mediesurr om att palestinska valet orsakat denna konflikt -- redan i september i fjol som dödshoten mot de danska tecknarna blev en tung fråga som även rör oss och yttrandefriheten i vårt land; då aktualiserad på FN-nivå, vilket Dick Erixon (men inte svenska medier) skrev om. När teckningarna först för högst ett par veckor sedan fick fokus i media utanför Danmark piskades stämningarna mot Danmark upp av extremister. Detta fokus kom sig snarast av nya hot mot Danmark (och dödshoten diskuterades knappast mer än påstådda kränkningar mot islam). Goda demokrater i vårt samhälle blev nog tagna på sängen av kraften i yttringarna och kände/känner nog en press att genom traditionell förståelse och kompromissvilja gentemot en grupp som inte sällan definierat sig som offer – och nu alltså även faller tillföga för, tycks det, alltför inom islam välpositionerade radikalers våld.

[Detta stycke uppdaterat 7/2] Det är alltså inte mest relevant eller intressant att tala om kränkningen från bilderna; ordföranden i Sveriges muslimska råd har visst växelvis angett antingen avbildningen av Muhammed eller att karikatyren tolkas som generaliserandes muslimer som orsak till att muslimer kränkts (jag återkommer med länk). I ord har även hon sagt sig vilja försvara yttrandefriheten, men satir-bilderna på Muhammed döms samtidigt som hets mot folkgrupp.

[Uppdatering 7/2: Jag förstår att inte bara vi vanliga skandinaver, eller Europeéer, är drabbade av ett yttrandefrihetstryck, utan att mer sekulära muslimer torde ha ett minst lika stort problem när det gäller att inte avvika från extremisters krav. Expressen om att ett nätverk av anonyma unga muslimer ber om ursäkt för våldet.]

Jag ser det som mycket fegt att dra in skolboken med en gammal Muhammedbild. Utställningen Ecce Homo, som visade Jesus som läderbög och naken i sexuella akter, var helig för många progressiva svenskar som nu relativiserar yttrandefriheten för de utsatta muslimernas skull. Att hävda Jyllandspostens rätt att publicera satirteckningarna beskrivs nu av vissa exempelvis som att bidra till en spark nedåt.

Likaså måste vi med tydlighet stödja Danmark, annars innebär vår hållning ett implicit stöd för våldet mot dem! Om mordhoten och våldet i arabvärlden mot skandinaver (och kanske snart européer allmänt, med tanke på alla länder som publicerat teckningarna) är en inledning på ett civilisationernas krig, så är det väl bara att inse och ta tag i då... Kräver lite mod och gör väl dock krig...

Så här säger Hamasledaren Mahmoud Zahar om attackerna mot danska intressen

"We should have killed all those who offend the Prophet and instead here we are, protesting peacefully" (China Daily; tips: Dibbuk)

Jo-jo, jag vet. Det finns väldigt många muslimer i vårt land som vill ha yttrandefrihet (de är sannolikt i majoritet) och där en del till och med föreslår att flera tidningar ska publicera teckningarna på Muhammed -- t ex journalisten på sida 6 i Metro för några dagar sedan (PDF, eller se citat nederst i min tidigare bloggpost). Men varför sviktar partiledarna (och särskilt Maud och Reinfeldt)?

Dags att börja diskutera den nedtagna tavlan på Världskulturmuséet samt skolböckerna som ett skolboksförlag nu drar in?! (Ett par exempel att utgå ifrån inför återinförandet av reell yttrandefrihet, eller?)


Detta handlar nog om att det så kallade islamister och main stream islam(**) önskar sig är oförenligt med vårt demokratiska samhälle. Inga kräkkänslor och inget våld kan vi tillåta påverka praxis och politik. Om våld ändå gör det mot vår vilja, så torde vi tvingas konstatera att vi missat något i det multikulturella samhälle vi tänkt oss.

---
(**) Fördömdes mordet på Theo van Gogh av main stream islam-imamer på samma sätt som satirteckningarna? (Jag utesluter det inte, även om jag har svårt att tro att det skedde överallt).