Snälla leken, Littorin och yttrandefrihet

Arga leken som kördes i Sen kväll med Luuk på TV4, ni vet… Just nu tycks svensk politik efter Ulvskogs lovande profetia om en hård valrörelse plötsligt muterad till "Snälla leken", där alla politiska partier försöker ha tjing på att vara offer samt tävla i en slags ytlig snällhet. M alldeles tydliga. S-exempel har HAX och SvD.

Sossarna grät ju även krokodiltårar för att en lokal moderatpolitiker i periferin hade skämtat om sossejakt till en bild där hon poserade med vapen. Men sossarna hade visst -- gäsp, sicken låg såpa… -- redan en valaffisch med en vapenförsedd dam (se den hos Hagwall). Och så här håller det på, där ingen vågar sluta vara ytligt snäll och moralpaniken börjar kännas kvalmig.

Med snällhet -- eller snarare räddhågsenhet -- kan även yttrandefrihet stoppas. Detta torde nu moderaterna ha bevisat, om man får gissa hur en historia med moderaternas partisekreterare i högsta grad aktiv slutade med att en fristående politisk förening drog tillbaka en bildpublicering (DN).

Elva kanadensiska muslimer levererade just en skrivelse (PDF) om att västvärlden absolut inte får ta hänsyn till islamisterna och inskränka yttrandefriheten (mer om det i nästa bloggpost). Tar vi sådan hänsyn gör vi oss nog till den underdånige på denna teckning:




Det var karikatyren nedan som troligen stoppades av moderaterna och som regeringen genom sitt agerande visat att man varit beredd att stoppa. Ingen särskilt vacker satirisk bild och i brist på korrekt tolkning blir den naturligtvis allt annat än respektfull mot troende muslimer. Det är dock en karikatyr som ger uttryck för en våldskult som finns och praktiseras inom en del extrema islamiska grupper, vilka ju gärna hotar den som enbart vågar publicera den. Men finner vi det rätt att anpassa oss efter extremister och den sympati för att förbjuda religionskritik som förekommer inom islam (och även har förekommit i kristendomen) så överger vi ju vårt öppna demokratiska samhälle.



Danska imamer kritiserade härom dagen (JP) de tolv intellektuella muslimer som nyligen skrev manifestet mot islamism och totalitarism (manifestet i JP och svensk översättning) för att vara ute efter en civilisationernas sammandrabbning och religionskrig. Dessa imamer stöder uppenbarligen inte yttrandefriheten(**) och i vilken utsträckning svenska imamer stöder denna kan man kanske undra. Att muslimska ledare berömt regeringen efter stoppandet av en websajt (SR) samt i samma uttalande påpekande att man hade förhoppningar om politiken i mellanöstern (ev. länk senare) känns minst sagt oroande. En situation där vi har räddhågade/dumsnälla politiker som genom undfallenhet gentemot en totalitaristisk religion överger centrala demokratiska principer, men även räddhågade medier som beskriver sin räddhågsenheten som ansvarsfullhet.


(Right Online har dissat en principlös opportunism hos moderatledaren; man får hoppas att Reinfeldt som statsminister blir en lika modig försvarare av demokratiska rättigheter som hans danske kollega. Agerandet mot FMSF känns som ett mindre gott omen.)



(**) Yttrandefrihet vars principer inte längre respekteras -- till exempel när satir rörande en företeelse med religiösa koppling inte längre tolereras -- upphör mer eller mindre att existera som den yttrandefrihet den var. Politikers och mediers ansvar?