Media fångad i vänsterströmvirvel - och jag

Radions P1:s Godmorgon Världen om situationen efter Yassir Arafats död.



Thomas Hammarberg, den gamle marxisten i Svenska Freds och miljörörelsen och i dag verksam på "Olof Palmes Internationella Centrum", är den ende "expert" som förklarar situationen. Hammarberg börjar med att förklara att Yassirs frånfälle innebär att en person med kapacitet och funktion som kompromiss-skapare mellan Israel och palestinierna nu försvunnit.



Det påståendet går förstås inte ihop med observationen att Arafats död gett en kanske aldrig tidigare skådat fredshopp hos palestinierna eller, än mindre, med det sätt som vem som helst av oss kan erinra sig att Arafat agerade vid fredsförhandlingar. Exempelvis de Bill Clinton arrangerade i Camp David, där Israels arbetarregerings ledare Barak gått med på att återlämna Västbanken och Gaza och i stort sett endast Jerusalemfrågan och stadens status som palestiniernas huvudstad var något som palestinierna inte fick med sig, men där Arafat när han lovat komma och skriva under avtalet uteblev och istället offentligt utlyste/startade intifadan med dess många år av terrorism mot civila i Israel! (Ser även att Hammarberg varit engagerad för organisationen "Halmstadsregionens nätverk för fred i Mellanöstern", vars mål var att stoppa kriget mot Irak samt kritisera Israels politik.)





Man borde nog anmäla till granskningsnämnden, den ensidiga "expert"-belysning som frågan fick.



För övrigt typiskt att gamla vänsterradikaler från 60- och 70-talet får agera expertkommentatorer i SR och SVT; slå både ordet "afghanistankännare" och gamle radikalen Peter Hjukström på google så får du ett 20-tal träffar. Har för mig att också journalisten och vänsterdebattören Tomas Lappalainen varit både Irak- och Italienkännare (ett google-sök säger Italienkännare på Sveriges Radio). (Vad är förresten en "kännare"? Är Tito Beltran världstenorkännare?)



Det tråkigaste med att finnas i denna vänsterhegemoni är att kritik mot den alltid blir så lik Jante-gnäll, rent estetiskt alltså. Detta för människor så destruktiva svenska nationella särdrag och som ideologiskt torde hämtat näring ur vänsterideal som inte minst jämlikhet med betoning på likhet! Så jag får väl tillägga att satirgruppen "Public Service" denna gång var fullkomligt briljant lysande. Inte mycket att kompensera gnället med, men jag är ju en svensk, fostrad i detta av vänstertankar accentuerade Janteklimat.



Så låt mig med detta skylla i från mig - det vill säga använda en annan "fin" svensk, av vänstern odlad, tradition: nån-annanismen.



Trevlig fjärde advent på er!

Comments

4 Responses to “Media fångad i vänsterströmvirvel - och jag”

Alicio sa...
19 december 2004 kl. 21:04

Bra inlägg. Jag hörde också Hammarberg. Han är ju totalt blind.

Men så har han aldrig kunnat se skillnad på demokrati och diktatur. När det arabiska folkmordet mot de svarta i Sudans Darfurregion nådde sin pik hade Palmecentrets hemsida exakt 0 (noll) artiklar om det, men däremot ett knappt tiotal stycken om Israel och om situationen i Irak.

jinge sa...
22 december 2004 kl. 00:45

Jag hörde inte inslaget på P1-morgon så jag vet inte. Men jag har hört folk från Afghankommitén tala om Afghanistan och det var givande. Men det kan ju bero på att det inte varit så många svenskar där till skillnad från Israel/Palestina. Annars tycker jag att den bästa korren där är Cordelia Edvardson (SvD).

"Det tråkigaste med att finnas i denna vänsterhegemoni är att kritik mot den alltid blir så lik Jante-gnäll, rent estetiskt alltså. Detta för människor så destruktiva svenska nationella särdrag och som ideologiskt torde hämtat näring ur vänsterideal som inte minst jämlikhet med betoning på likhet!"

Kaxigt formulerat Magnus! Men är det inte bara en massa ord som du staplat så lyckosamt att det blev läsbart..?

Eller kan du rent konkret exemplifiera och visa på ngn artikel i ämnet? :-)

Magnus sa...
22 december 2004 kl. 18:28

Jinge.

Jo, Hjukströms kommentarer om Afghanistan var nog ofta bra och relevanta, men han blev lite ensidigt en mer eller mindre ordinarie/stående kommentator i SVT, vilket var lite märkligt med tanke på hur många det finns med ännu bättre kunskaper om Afghanistan (samt att en enda kommentator skapar en mera ensidig bild).

Tack för kaxighets-erkännandet... Det stämmer att det bara var en massa ord som jag placerade i en mening så att det blev något läsbart med mening. Jag vet inget annat sätt att skriva, gör du?

Någon artikel i ämnet vet jag inte, utan texten var nog en reaktion på det intryck en relativt progresiv vänsterkille från USA gav, när han gav uttryck för en smärre chock (med ett ord som detta är jag väl snart en kvällstidnings-blaskare om jag så vill? :-) över den svenska mentaliteten att alla skulle vara lika, och ingen få vara förmer än någon annan (exempelvis genom att visa sig duktig). Men en för svensken nyttig historia i ämnet kan säkert vara följande:

http://users3.ev1.net/~rooftopyawp/harrison.html

Trevlig Jul Jinge!

Magnus sa...
22 december 2004 kl. 22:40

En hyperlänk till historien (förhoppningsvis...):

http://users3.ev1.net/~rooftopyawp/harrison.html

Skicka en kommentar

Kommentera relevant och undvik invektiv.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.