Om européers syn på USA

I dag, denna sorgens dag, känns detta inlägg inte så angeläget, och naturligtvis är det viktigaste att vi nu genom sånt som omtanke och närvaro lindrar det lidande som drabbat människor omkring oss. Men samtidigt är ju samhällsdebatt alltid angelägen.



Vill uppmärksamma på en reflektion av Per G Gyllenhammar på DN Debatt, där han menar att den allmänna jargongen av kritik mot USA är djupt orättvis och att dess intensitet kan få mindre önskvärda följder.



Vidare ett exempel på europeisk USA-kritik som refereras av Dick Erixon, där en före detta minister anklagar USA för att ha tagit initiativet i hjälpinsatsen från FN. [Uppdatering kl.19.50] Detta då USA enligt uppgifter i media, redan under (ska nog komplettera med en länk om tidpunkten senare) inledde arbetet med hjälpinsatser samt i koallition med Indien, Australien och Japan på onsdagen satte igång ett projekt för att organisera hjälpen till sydostasien, och USA hoppas att flera länder ansluter sig. Bra? FN visar ju inte alltid prov på handlingskraft och snabbhet och insatser från USA tycks nu, vid sidan av FN:s insatser, bidra rejält i de katastrofdrabbade områdena, inte minst i Thailand. [/Uppdatering]



-

Detta är en fullständigt ofattbar katastrof som naturligtvis genom att så många av oss svenskar drabbats engagerar mer än annars hade skett (andra stora katastrofer i fattiga länder sent 1900-tal har mycket sparsamt uppmärksammats). Detta är dock inget att orda om och ett fortsatt engagemang för det drabbade sydostasien, men även för u-länder i allmänhet, kan man bara önska fortsätter samt stärks!