Billströms blog ...som Kinas diktatur, typ?

Intro: Jag gjorde ett misstag, och blev tvungen att ångra text nedan. Bland mina spam-mail låg det nämligen ett sånt där konfirmerings-mail, där jag nu har konfirmerat min identitet. Något som Billström helt normalt kräver före publicering (för att slippa spam på bloggen).
Jag ber alltså Annika om ursäkt.

Låter min kritik mot Annikas inlägg stå kvar nedan, men fy va pinsamt det var att vara hetsig bloggare!

---

För ett par dagar sedan kommenterade jag på Annika Billströms blogg ett inlägg "Mer pop i politiken", där hon hävdar att de som sysslar med pop -- "det snabbt växande kluster" som hon i inlägget menar att musikbranschen är vid sidan av exempelvis "världsexport" (min kommentar på musik som exportindustri här) -- bör bli mera beroende av politikerna, då ju musikbranschen är så angelägen samt då Annika som politiker ju känner så för denna unga bransch med all dess potential. Gissa hur en av politiker beroende bransch skulle vitaliseras... .

Tanken är förstås att politikerna ska intervenera samhällets produktion och att en politiker som Billström inte kan se några gränser -- allra minst som varandes sosse -- för sin, såsom en mot folket gullande politiker, utövning av makt.

Jag skickade i alla fall kommentaren:

Annika: "Som sagt, det är hög tid att börja tala om popbranschen som något mer än fristående kulturyttring."

Annika har förslag på att sänka momsen på skivorna, att hålla med lokaler (i "stora" svenska städer, inte minst i Stockholm, är det ju långt svårare att hitta både lägenhet eller spellokal än exempelvis i storstäderna på den europeiska kontinenten, och detta genom en usel socialistisk politik som skapat svarta system långt in i den socialdemokratiska rörelsen inklusive de till socialdemokratin anslutna fackföreningarna)och liknande.

Men Annika avslutar med, att det är dags att inte popbranschen inte längre är fristående. Inte längre fristående innebär att den ska vara bunden, men bunden till vad? Till politikerna? Till socialdemokraterna genom en subventionerande socialdemokratisk politik? Ja, det är klart att du, Annika, menar det. Inte sant?

Det finns de - och naturligtvis de inom kulturen själv - som menar att ingenting är värre än om kulturen står ofri i förhållande till makten, men detta är visst något som du Annika istället anser är eftersträvansvärt. Men jag är alls inte förvånad.

[Stryker mina osakliga anklagelser och allt övrigt nedan. Bara att invänta repliken och svar från Annika här då...]
Efter ett par dygn, och drygt ett par dygn efter att jag skickade min kommentar, har nu alltså Annika publicerat två stycken kommentarer. Dock inte min, utan ett par helt oförargliga kommentarer. Ideologiproduktionen måste ju hållas positivt ren från störande element. Inte för att jag känner nån större tillhörighet till blogsfärens introverta navelskådande självberöm, men Annikas försök att blogga... Huh!

Man kan ju jämföra med många andra politikers bloggar, men nu kommer iofs rätt säkert Billström att ryka i valet 2006.
Billström som f ö brände ett par miljarder i enbart klantig hantering av trafikavgiftssatsningen. Dick Erixon påpekade:

"Men så fort hon, mycket tack vare detta löfte, vunnit kommunalvalet startade socialdemokraterna beslutsprocessen för att införa biltullar. När man nu lagt ut 330 miljoner kronor och kan tvingas betala ut totalt upp till 2 miljarder kronor, då avbryts projektet eftersom man inte följt lagen i den hets och iver med vilken projektet drivits framåt."