Svenskt antidemokratiskt gafflande :-(

Bloggen Mothugg är som vanligt snabb att snappa upp demokratifadäser. Nu att vår svenske ambassadör i Pyonyang ordnat (inte bara deltagit i) ett slags födelsedagskalas för Nordkoreas käre ledare, allt enligt Korean News:

Swedish Ambassador Gives Reception
Pyongyang, February 8 (KCNA) -- Swedish Ambassador to the DPRK Paul Beijer hosted a reception at the embassy here Monday on the occasion of the birthday of leader Kim Jong Il. Present on invitation were Kung Sok Ung, vice-minister of Foreign Affairs, Kim Yong Jae, vice-minister of Foreign Trade, Hong Son Ok, vice-chairperson of the Korean Committee for Cultural Relations with Foreign Countries, Kim Tang Su, general director of the General Bureau of Diplomatic Corps Affairs, and others. Speeches were made at the reception.

Det är ju möjligt att man pressats av nordkoreanska myndigheter att fixa bjudningen. Men är inte detta något att ta upp i konstitutionsutskottet samt en händelse som bör aktualisera frågan om det alls är lämpligt att ha en representant i Nordkorea, alldeles oavsett orsakerna till detta (eftergifter för hot eller principlöshet)?

Kim Jong Ils Nordkorea
Johan referarar på sin blog Mothugg till länk om hur empatifritt Kim Jong Il behandlar dissidenter som filmat lite...

[...] Do Hee Yoon, head of the Civil Coalition for Human Rights of the Kidnapped and Defectors from North Korea. "This shows that the people who made the videotape were daring and organized enough to do this kind of highly risky work."

Such an act is punishable by death in the North, he said.

...och den snygga bloggen De Opresso Liber beskriver hur landets terrorkrigföring är i full gång med färdiga atomvapen samt planerad omfattande produktion. Och gissa om det finns de i vänstern som kommer att ställa sig på Nordkoreas sida vid en intensifierad konfliktsituation med västliga demokratier...

Med tanke på sådant som den ökade spänningen mellan Kina och Japan - exvis ubåtsintrång på japanskt vatten - känns ju inte situation helt angenäm. Europas uppgift tror jag idag borde vara att vara en demokratins stormakt. Men vi tycks vara något helt annat, som Vaclav Havel påpekar.