– Vi kan inte låta politiskt korrekta medier och politiker bestämma vad vi får diskuteraskriver socionomen och skribenten Elise Claeson i dag på Aftonbladet Debatt.
Hon radar upp en rad frågor som hon menar att det inte är lätt att ta upp i Sverige. Hon påstår att man liksom utrangerar sig som någon slags rättshaverist om man tar upp exempelvis ämnet att Sverige som amerikansk delstat skulle vara en av de fattigaste. Även om det är korrekt (se sidan 54 i pdf-dok), så kan bli man utfryst för att man vill diskutera det.
Något som Elise inte tar upp är att det finns vissa förbjudna åsikter som nog nästan kan bli lite succé att ta upp, då diskussionen för såna ämnen istället kan bli att frågan är så politiskt inkorrekt; det är kanske i dessa frågor som paradigmskiften är på gång? (Myterna om invandrare tror jag dock är såna spridda "hemliga" åsikter som är mycket osunda - hur långt räcker media och politiker till mot det om fraser bara upprepas? Myter måste skjutas i sank, men problem tas på allvar.)
I största allmänhet, tror jag att vi svenskar måste bli mycket öppnare mot fler åsikter. Processer som stänger ute åsikter eller människor är förmodligen en omedveten, naturlig och delvis sund försvarsmekanism, men det mycket slutna blir ju något som närmar sig det totalitära. Just nu verkar för övrigt oron om andras åsikter vara ganska stor. (I bästa fall kan det "som en sista suck" vara ett tecken på förändring.) Men vissa uttryck för jagandet av åsikter, t ex åtalet mot Åke Green eller allvaret i 88:an- och Nogger-debatten, pekar på en tendens av moralpanik som knappast stimulerar öppenhet mot det som är apart i meningen politiskt inkorrekt.
(Annars är jag själv gärna politiskt korrekt, då jag gillar mycket av det som uppnåtts i samhället och t ex ogillar nazister eller våldsamma aktivister. Men även det senare är något jag nog skulle kunna få kritik för, då mitt adjektiv mot nazister för någon som verkar i tidens anda antagligen måste ses som och stämplas som för milt. Jag usch-fy-äckelhatar nazister! ..... Nej, jag gör inte det. Jag anser att det räcker gott att ogilla åsikter och handlingar. Nazismen har en svag ideologi och vinner terräng bland osäkra unga. Våldsamma upplopp kan stödjas av "intellektuella" utan att vara fel. Någon tydlig "sociologisk" skillnad mellan nazistisk ungdom och den våldsaktivisktisk vänstern kan jag dock inte se...)
Comments
No responses to “Elise på Aftonbladet Debatt om konformism”
Skicka en kommentar
Kommentera relevant och undvik invektiv.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.