Positivt = nästan var annan i förtidspension

Uppdatering 2005-05-22
LO-ekonomen Jan Edling presenterade ju ett par dagar efter denna min postning en rapport där det ska hävdas att Sveriges officiella 77 procent sysselsättningsgrad inte är högre än runt 60 procent och succesivt krymper ner mot s a s lägre europeiska nivåer. Man menar för det första att man genom sjukpensioner och förtidspensioneringar döljer en slags reell arbetslöshet, och om sysselsättningsgraden skriver man att sjukfrånvaro räknas som arbete i Sverige men inte i andra länders statistik. Sida 22 i rapporten (PDF-fil):

Andelen sysselsatta överstiger klart de 70 procent, som är målet för EUs sys-selsättningsstrategi. Men om man samtidigt beaktar att den svenska modellen ger ett stort utrymme för olika slag av frånvaro, som inte är så vanliga i andra länder, kan vi konstatera att endast lite drygt 60 procent av den arbetsföra befolkningen faktiskt är i arbete.

Om antalet förtidspensionerade (s 41):

Antalet förtidspensionerade har nu stigit till nya historiska nivåer och uppgick 2004 till 540.000 personer, nära 10 procent av den arbetsföra befolkningen. De långa sjukskrivningarna, som 2003 uppnådde en toppnivå på 130.000 sjukskrivna ett år eller längre (135 procent fler än 1990 då debatten om sjukskrivningarna pågick förra gången), har nu börjat minska till följd av att allt fler långtidssjuka förtidspensionerats.

I stycket om nybeviljade förtidspensioner sägs att de unga är fler - men vad är ohälsan här? Oro att inte ha en framtid, och således en ond cirkel? Döljande av arbetslöshet?):

Ökningen är kraftigast i åldersgruppen 20-24 år där antalet nybeviljade ersättningar ökat med 125 procent sedan år 2000. En annan grupp som ökar snabbt är 35-44 åringarna (drygt 80 procent). Det betyder att flertalet av dessa ersättningar kommer att ligga fast som ett åtagande för socialförsäkringen i ytterligare 20-30 år.

Efter att rapporten presenterats blev, som ni säkert redan noterat, kritiken sån att Edling valde att säga upp sig! När den mest radikala kritiken kommer inifrån rörelsen (socialdemokratin) själv, då bör läget vara ganska prekärt!
Slut på uppdatering.

Rättelse, samt adderande kommentar:
Naturligtvis är de inte de flesta förtidspensionerade unga, och sålunda ställs inte varje decennium 700000 personer (70000 x 10) utanför arbetsmarknaden. Men 70000 förtidspensionerade per år är högre än historiska siffror, som snarare ligger på 30000-50000 som förtidspensioneras årligen. (År 1985: 45897; 1995: 30732; 1999: 32384, allt enligt SCB (PDF-fil).) Enligt regeringens egen utredning (Mikael Stattin (PDF-fil)) står gott och väl 10 procent utanför arbetsmarknaden genom förtidspension och sjuklön (och enligt LO är 20-25 procent i realiteten arbetslösa!). Slutsatserna om att dagens rekordhöga förtidspensionering beror på att det maktbärande partiet önskar frisera statistik för att kunna visa prov på att uppnå andra mål är dock en utbredd uppfattning och något som nämnda bonusar till handläggare tyder på. Mål att pressa ner annan mindre smickrande statistik, men någonstans sväller alltså siffrorna till sist ut...
Slut på rättelse och kommentar.


Enligt vad Försäkringskassans generaldirektör, en före detta socialdemokratiske statssekreterare Curt Malmborg, menade i radions Ekots lördagsintervju, så är det en oerhört positiv framgång om målet att sänka antalet förtidspensioneringar från 70000 till 50000 om året uppnås!

Få se nu... En generation spänner i dag över nästan 30 år. Det blir en målsättning på 1500000 (en och en halv miljon) förtidspensionärer per generation, och eftersom man arbetar i 40-50 år, så blir det en långsiktigt målsättning på bortåt 2500000 (två och en halv miljon) förtidspensionärer i Sverige, av en arbetskraft på drygt det dubbla.

Är målsättningen alltså att kanske 2/5 av arbetskraften ska vara förtidspensionerad? Verkar inte bättre. Den enda, men kortsiktiga, målsättningen är förstås friserad arbetslöshets- och sjukskrivningsstatistik som kan hjälpa Malmborgs parti vinna valet 2006. Cyniskt!

Dessa i huvudet enkelt beräkningsbara talen polemiserade inte den alltför snälle intervjuaren Fredrik Furtenbach mot generaldirektören, och på nödvändiga frågor till generaldirektören om man verkligen inte sökte få ner arbetslöshetssiffrorna genom att förtidspensionera folk var Ekots intervjuare alldeles för tam! Efter påpekande om att man betalt handläggare för att förtidspensionera lät han generaldirektören slingra sig utan minsta försök att behålla fisken på betet... Curt Malmborg kunde istället bre ut fina ord om att man bryr sig om människor, och kom undan med förslagen att skärpa kontrollen av sjukskrivna utan ens en ansats till protest från Ekots Fredrik Furtenbach. En protest som med all sannolikhet hade kommit mot samtliga borgerliga partiledare även om de inte varit i närheten av att föreslå liknande skräpningar av kontrollen.

Det är allt lättare för en sosseregering att föra viss kraftfull politik som har med att sociala system inte ska överutnyttjas utan stramas upp för rättvisa. Men samtidigt är ju socialdemokratin för skattehöjningar som lösning på Sveriges problem och för att förvägra bra och effektiv utförd vård (privat utförd - läs mer om detta på min blog här och här.) som kan minska vårdköer och öka tillgängligheten till vården dramatiskt. Och inte minst är socialdemokratin inne på en "baltutlämnings-inhumanitet", när de vägrar utjämning mellan länder genom rimliga tjänstevillkor, där inte bara svenska företag får gynna sig själva i exempelvis Tyskland eller östra Europa utan att regelverken ska få nyttjas även av fattiga länder. Eller när socialdemokratin vägrar att fatta humanitära beslut för några solklart svårt sjuka invandrarbarn. (Det senare har dock vänsterjournalisten Björn Elmbrandt med förtjänstfull skårpa tagit upp utifrån just perspektivet av socialdemokraternas "baltutlämningsarv" -- och uppenbarligen oroad av att socialdemokratin skadar sig själv, men även med antydningar om att detta snarare är "höger" och moderatpolitik... Den gamla goda propagandamyten.)

-----

Att Public Service startat en veritabel kampanj mot borgerligheten märktes även i Aktuellt i onsdags, när man lade upp ett reportage som Henrik Alexanderson refererar här, och som jag kommenterade i ett annat forum, så här:

...när borgerliga partiledarna startat sin kampanj så uttalar i kväll Aktuellts ankare Jarl Alfredius orden "hör mer om Leijonborgs attack mot de förtidspensionerade..." och (v)alrörel(s)en är tydligen aktiverad. I reportaget om att Leijonborg menade att man inte kan utesluta att folk förtidspensioneras i onödan och att det är en tragedi för samhället om sjuka dras undan från arbetsmarknaden och att det kostar pengar mm, så tar man fram en förmodad vänsterkvinna från Latinamerika som är oerhört allvarligt skadad och inför kamerorna får gråtande påstå att Leijonborg sårar henne, efter att hon säkert fått en skev bild av vad Leijonborg sa; och så Jarl Alfredius som med allvarsblick i kameran upprepar "Leijonborgs attack"...

Jag analyserade förresten i denna text i första hand de borgerligas möjligheter att, trots socialdemokratisk hegemoni i ett korporativistiskt samhälle samt medias direkta stöd för vänstern, vinna valet och förändra Sverige:

Sossarnas position är ju ett resultat av "den svenska modellen", d v s det fiiiina, men egentligen kanske Italien-mafiosiskt anstrukna, politiska inflytandet i organisationer som fackföreningarna och all annan korporativism samt diverse politiska monopol där de som talar varmast för dessa i praktiken agerar som brukspatroner som intalar småfolket att de minsann får stå med mössan i hand och rösta rött även i nästa val annars kommer vargen och gör så att allt som dessa maktpolitiker monopolistiskt ger åt folket -- må så vara en usel vård som mest liknar död och pina i vårdköer -- annars. Men sossarna har naturligtvis genom sitt maktinnehav dragit till sig kompetens. Men att detta senare skulle vara omöjligt för de borgerliga tror jag inte. Men de borgerliga måste *både* vara mycket eniga samt fokuserade i att erbjuda ett alternativ till
socialdemokraternas politik -- d v s något långt ifrån den gängse vänsterpositionen -- för att ha någon chans att attrahera väljarna och ta makten. (Intressant är här att en undersökning alldeles nyligen visade att flera människor associerar "höger" än "vänster" i politiken som positivt; tycks vara ett momentum som inte får slarvas bort!)

[stycket om media, i det föregående citatet]

Nej, det kanske är omöjligt för de borgerliga att vinna om mediaapparaten sätter igång och i lagfast takt pumpar ut budskapet om den onda vargen i allt vad opposition till höger om sossarna heter.

De borgerliga måste hantera detta rätt, men även vara beredda att gemensamt ta över ledarskapet i Sverige för decennier framåt och övertyga väljarna om att de har det fokuset - övertyga med enighet.

Man kommer inte att få något gratis, och man behöver nog ha makten under minst ett par mandatperioder för att på allvar kunna försvaga den socialdemokratiska, så att säga, kärnkompetensen i regerande och även skjuta i sank förtroendet och den utspridda föreställningen bland folket att socialdemokraterna är det enda maktdugliga regeringsalternativet.