Pliktfullt grinigt orerande om media...(hur kul är detta?)

Vill här bara fullgöra min plikt som grinig gubbe (grinig orerande gubbe). Är just nu inte så intensiv mediakonsument, men ett par saker ger en reflexion:

Roland PM säger sig i dag ha noterat att de cirka 1000 döda i Bagdad inte uppmärksammades i svenska media lika mycket som en bussolycka i Tyskland (med en död, va?). Varför, frågar sig Roland? Jo, bussen hade en svensk registreringsplåt. Kan nog vara en korrekt iakttagelse, och uppmärksamheten är väl då den så typiska obalanserade nyhetsprovinsialismen. Roland PM tycker dock att vi inte tillräckligt uppmärksammar det som sker långt ifrån oss och ser det som ett tecken på att vi inte värderar människor i andra kulturer lika mycket. Jag är inte så säker på det senare, men visst borde t ex 100000-tals döda i en grannkontinent (t ex Irak-Iran-kriget eller Rwanda) uppmärksammas långt mer än småolyckor "på hemmaplan". Men nåt 20-tal döda svenskar i en orkan eller 500-1000 svenskar på en färja är ju ändå en större nyhet än lika stora olyckor långt borta. Våra sammanhang styr oss ju som mediekonsumenter, och den politik och det medvetande som kan minska risken för olyckor växer ju fram just genom de sammanhang som mera berör oss. (Men att vänstern inte protesterade mot Irak-Irankriget, som slaktade mellan en halv och en miljon irakier, men lagt ned hela sin kraft i att dissa ett krig som i strid kostade bara 1/100 så många livet och säkert lika många i våld/attentat efter den kortare krigsfasen gett en stor majoritet av medborgarna i "det drabbade" landet ett hopp inför framtiden, DET är då märkligt. När man påpekar demokratiaspekten, så kan man - visserligen korrekt - få som svar att det finns alternativa demokratisyner; men implicerar man inte här att den Saddam-socialistiska modellen var bättre? Inte nödvändigtvis... man kan ju även mena att västlig demokrati är LIKA DÅLIG som Saddams välde var... Hur ska man på annat sätt förstå detta?)

Nåväl, efter den parentetiska utsvävningen om Irak-operationen och vänstern ovan, så raskt till den andra "mediagrejen" som ledde till en reflexion: Lyssnade på Sveriges Radios P1 ikväll (jag kan f ö gissa att det var radion som Roland refererade då även jag, förvånad över nyhetsvärderingen, hörde mycket om Tysklandsincidenten där), och under några nyhetssändningar så hade man ju kunnat tänka sig att få höra nyheten om att alliansen skrivit ihop sig om en gemensam borgerlig ekonomisk politik som är ett alternativ till S-regeringen, eller snarare till S+V+MP som ju någon aldrig vet vad det är innan budgetmanglingarna om allsköns storskalig myndighetsflytt, gigantiska mångmiljardprojekt på små norrländska orter med för mig svåruttalade namn o s v beslutats. Men vad rapporterade då nyheterna denna afton? Vad hade nyhetsvärde? Vad skulle ingen kunna gissa och har en enorm betydelse i svenskt politiskt liv? Jo, naturligtvis: Gudrun Schyman bekräftas av någon sådär halvtrovärdig källa att bli en av talesmä... kvi... språkrören(?) för Feministiskt Initiativ. Wow!


(En tänkbar, ja trolig, orsak: JMG:s undersökning (PDF-fil) som visar journalisters politiska hemvist -- de 47% V- och MP-journalisterna i Public Service torde, som enligt JMG generellt beträffande journalisters politiska preferenser, vara i mindre utsträckning inom sport och underhållning och således mer inom samhällsjournalistiken; var det mer än hälften radikalvänstersympatisörer där? Kanske inte längre i dag (när nu dessa partier krympt), men på Schymans... öh, jag menar Sveriges Radios ekoredaktion vete tusan... En (grinig) "Linda Skugge-sammanfattning": Sjukt!)

Uppdatering: Och reflexionen var förresten ... öh ... att media är inte självkritiska och reflekterande i den grad de borde vara det och ... öh ... saknar några större ambitioner beträffande politisk objektivitet ...harkel... Liite disparata slutsatser kanske, men den senare kan ju kanske tänkas bero på den förra. Jag tror jag lite slappt stannar vid den versionen om vad min reflexion var. Bägge sakerna var i alla fall nån slags mediakritik. :-]