CD som driver med islamism, med mera

Henrik Alexandersson kommenterade och kritiserade i går i denna bloggpost västs metoder att jaga terrorister. Jag tror att Henrik delvis har fel (även om jag gillade denna mening om i dag en smula outat traditionellt spaningsarbete: "som med nästan allt annat i vårt samhälle som kräver hårt arbete, kompetens och stringens – så skrotar vi det på grund av lättja". En Vilhelm Mobergsk udd i formuleringen?).

Men det var inte detta jag ska skriva om, utan det jag i en kommentar, "snabbfotat-orerande-mellan-olika-ämnen" (harrrrkel) kom att skriva om, nämligen att möta radikal islam med humor. Fann vidare i dag, i denna bloggpost på Atlas Shruggs, ett tips om ett CD-släpp där man driver med jihadister.

Nu är jag rätt säker på att några kommer att påstå att CD:n är minst lika mycket hjärnsläpp som CD-släpp, men då skulle jag vilja kontra: Är det okej att skämta om Knutby eller företeelser vanligen förekommande bland kristna? Jag har nog inte hört några av dem som kritiserat att islam och islamism kritiseras bli upprörda över att det drivs med kristna (såsom Åke Green eller Knutby) eller väst. Det väst som ju inte hos alla västerlänningar (t ex hos vänsterradikala, vanligt förekommande inom medierna) är en uppskattad fri värld.

Det är naturligtvis helt okej att driva med alla företeelser i samhället. De som oroar sig att islamisternas våld blir större om man skämtar om det och/eller anser att man inte bör tillåtas att göra sig rolig över islamismens våldsverkare (tyvärr redan en oro, vilket lett till inskränkt yttrandefrihet) går ju enbart dessa våldsverkares ärende eftersom stoppande av åsikter är ett av våldets första mål samt eftersom alla -- små som stora -- segrar är våldsverkarnas näring.


Pamela om CD:n och hur producenten resonerat:

The CD features clips of actual terrorists from interviews conducted in the Middle East by the national radio host, Talk Radio Network's Rusty Humphries.

"We're all afraid of terrorists," said Humphries. "They are scary, which makes them successful. What I try to do is point out the absurdity of their charge, which isn't too difficult, and take away our fear of them by turning them into subjects of ridicule. I learned from talking to the terrorists in person that when you peel away all their lies, there is no foundation to what they are doing."

Jag påstår nu inte att det viktigaste som finns är att driva med våldsamma jihadister. Men det är nog alltså inte så dumt!


Men också: Bland exempelvis dem som bloggar mycket om islam kan man se att överdrifter ofta smyger sig in; t ex 112 brända bilar per dygn i Frankrike, som bloggare häromdagen beskyllde muslimer och jihadister för (t ex LGF), motsvarar per capita ungefär antalet brända bilar i Sverige. Uppdatering: En uppgift 8000 svenska bilbränder per år gäller visst även bränder i motorer, medan de 112 per dag i Frankrike ska vara anlagda bränder (Times). Statistik för anlagda bilbränder i Malmö antas i år, efter en kraftig ökning, bli 120 bilar. Således ungefär Frankrikes nivå per capita i Malmö. Så -- här kollrade jag bort mig själv -- problem finns säkert. Men är det inte lika socialt som religiöst? Ett tips är ändå att tänka efter när man läser Jihad Watch, Hot Air, Little Green Football och liknande sajter; Islam har t ex knappast tagit över Europa 2025 (**). Men det finns naturligtvis ändå goda skäl att vara hård och okuvlig mot våldsam islam eller för de fall då mainstream islam och moskéer som inte tar avstånd från våldet (som ju motsvarar politisk terrorism) eller visar klar nonchalans mot att ens försöka närma sig vår syn på t ex mänskliga rättigheter (antagligen nödvändigt med gemensamt synsätt om vissa grundläggande rättigheter i samhället; mångkultur har nog s a s vissa begränsningar).

Ska utvecklingen inte gå i islamisters riktning så får vi inte föda/nära dem med en ängslig attityd samt tillbakadragande hållning inför krav de ställer. Och absolut inte helt vika ner oss, som skett i några fall! Även om 1/3 av våra muslimer är lite eller något mer radikaliserade så vill 2/3 inte ha islamisk lag utan västliga lagar och västs friheter. Dagens ängslighet, hotandes vår grundläggande frihet, för en minoritet inom en minoritet är minst sagt oförsvarbar. Kanske en mix av postmodern relativism och allmänt antivästlig vänsterradikalism (som sagt vanlig inom medierna)? Den islamiska världen vittnar ju också varnande om att mål inom våldsam islam går att realisera inom mainstream islam.

Väst har friheter som är värda uppskattning och försvar. Tyvärr har vänstern i åtminstone omkring ett halvsekel lagt ett strukturalistiskt raster tvärs över kolonialismen och västs ickesocialistiskt frihetliga och marknadsvänliga politik där vår frihet (***) -- och efter världskrigen ett ökat antal länder med denna frihet (***) -- mötts med exakt samma glåpord och förakt som exproprierande och ofta, i olika grad, inhumana kolonisatörer. Radikal vänster finner i sin antipati till väst i dag allierade i islam och, ibland, i radikal islamism (t ex Israelhatande George Galloway och Jan Myrdal som bl a gett helhjärtat stöd till radikalt islamistiska Hizbollah).

-

(**) Men en viss målmedvetenhet finns ju onekligen hos religioner och inte minst i det både religösa och politiska islam.

(***) Sekulär och byggande på individens frihet.


Andra bloggar om: islam, islamism, politisk humor, vänstern, Rusty Humphries, väst