Hängröv eller konservatism? Orerande metodologi

En "mellanpost" av tvivelaktig kvalitet.

Kulturrevolution -- en blogg som betraktas som rätt konservativ -- har ju haft framgång i bloggosfären. En ganska välförtjänt och stor framgång!

Nu är kanske den bloggen inte alldeles konservativ. Sebastian Weil är ju en av ett par mer liberala skribenter. I alla händelser talas ju ofta numera om konservatismens återkomst bland unga borgerliga -- ja, i alla fall bland de konservativa själva talas om en sådan. Man menar väl att en stark period av liberalism, kanske bland efter en framgångsrik frihetsfront och oraklet Johan Norberg, att den liberalismen nu tappar mark i en tid av konservativa vindar (i det 2000-tal som inletts av ondska och där nu även världens demokratiutveckling tycks gå i stå).

Livsstil och kläder är sånt som kulturrevolution vid sidan av politik har bloggat om. I Expressen tas upp att "hängröv", modet med brallorna halvägs nere och kalsongerna synliga, förbjudits i danska skolor. I det Danmark som vi i Sverige ju betraktar som så sverigedemokratiskt konservativt.

Då Expressens webbfråga är om elever ska få vara klädda som de vill slogs jag av tanken att detta kan vara ett lackmus-test på om är läsarna innerst inne konservativa eller liberala. Kort sagt: vilken ideologi avgick senast med segern i striden mellan liberaler och konservativa?



Efter att ha klickat "nej" blev jag egentligen förvånad av resultatet. Nu är det iofs liberalt att anse att privata skolor ska vara fria att ha egna regler, men är ändå inte detta, liksom stödet för Björklund, ett tecken på konservativa vindar?



Andra bloggar om: , , , , ,

Comments

3 Responses to “Hängröv eller konservatism? Orerande metodologi”

Carl-Robert sa...
7 februari 2007 kl. 08:27

Såna här saker för mig att undra om inte liberalismen är på väg att diskvalificera sig själv.

Självklart ska skolor ha klädregler liksom andra regler om uppförande och beteende.

Någon jävla ordning får det väl vara. Liberalism verkar för allt fler bara betyda flum.

Likväl anser jag mig vara en ganska liberal konservativ. Och för övrigt tror jag att de konservativa strömningarna hos svenska folket verkligen finns, men de kommer inte att roa dagens uttalat borgerligt konservativa. De människorna är för fisförnäma.

Magnus sa...
7 februari 2007 kl. 09:05

Som sagt var, jag tror att (min märkliga operationalisering av) konservatismen vann här. På 70-talet hade det säkert sett annorlunda ut, och kanske även för bara några år sen.

Min text drar rätt stora växlar på ett och annat, och kan med fördel reduceras till tramsig retorik. Liberalismen är ju ganska mycket (olika grad av personlig frihet bl a). Men vänster- och miljöpartister samt vissa liberaler är nog de 24 procenten, om man ska vara fördomsfull (och det ska man ju va(?)). Någon poäng och verklighet finns det nog bakom orerandet, hoppas och tror jag! :-)

JLPicard sa...
11 februari 2007 kl. 01:56

Det ligger inte i människans natur att agera flummig, kravlös tokliberal. Två faktorer har låtit vansinnet fortgå så länge som det nu har gjort, dels är vi svenskar av historiska skäl ett av världens fogligaste folk, dels har vi haft en statligt socialisthegemoni under 1900-talet. Nedförsbacken Liberalism - relativism - nihilism fungerar utmärkt om den får implementeras så motståndslöst som i Sverige. Lyckosamt nog håller politiken sakta men säkert på att förskjutas tillbaka mot den mittfåra som ligger mer i linje med vanliga svenskar, morgondagens politik kommer därför tveklöst att ligga mycket närmare enkäten ovan, ge det hela tid bara. Ett återsocialiserande av Sverige ser jag som osannolikt.

Skicka en kommentar

Kommentera relevant och undvik invektiv.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.