Jag har förstått att man plankar lite i dagens journalistik, men Alexandra Hernadi tycker jag i alla fall här visar antingen prov på en mycket bristande fantasi, alternativt att saken är uppgjord med originalförfattaren och AP. Vad säger de annars om detta? Uppdatering: Inget.
Uppdatering:
Har nu mailat samt fått svar av Alexandra och tydligen är detta en helt normal rewrite, vilket framgår av hänvisningarna till AP i själva artikeltexten. Alexandra:
"Hej,
Jag läste precis ditt blogginlägg och ja, jag tycker du är hård i ditt omdöme. Artikel är en rewrite på en text från AP vilket också anges på flera ställen och inte alls ett plagiat. Att det sista citatet fått fel upphovsman är ett rent misstag och något som jag rättar till omedelbums nu efter ditt mejl.
Jag sysslar inte med att plagiera andras artiklar, däremot rewritar vi ofta artiklar från andra länder i synnerhet kultur- och nöjesmaterial eftersom vi omöjligen skulle kunna göra samma jobb själva. I de fall detta görs hänvisar vi alltid till den ursprungliga källan. ... "
Det var som vanligt jag som var dum... Har nu skamset strukit lite taskiga rader.
Det blev alltså, som vanligt, jag som slutade med lång näsa... Men ändå kan jag inte låta bli att vara lite fundersam på vilken vitsen är med att göra rewrites nära originalet istället för att bara översätta rakt av och ange ursprunglig källa i artikelhuvud.
Någon klokare vet kanske... (kan det bero på frihet att anpassa artikelns storlek??)
Uppdatering: Lägg förresten märke till ordbytena, där exempelvis namn bytts ut mot "dokumentärfilmarna" och liknande. Men rätt komiskt blir det ibland, som när i sista stycket före den grå texten nedan (det gråa är inte översatt/plagierat) där "Caine" bytts ut mot en annan person som källa till ett citat! Sannolikt knappast en produkt av en överenskommelse mellan SvD och AP/författaren.
Hm, betraktas inte såna här små busenkla upptäckter som stora scoop ibland? Dags att ta en stark halstablett och raka sig lite extra noga??? :-/
Ett helt normal rewrite, där källan anges i artikelns text:
Christy Lemires text (
AUSTIN, Texas -- As documentary filmmakers, Debbie Melnyk and Rick Caine looked up to Michael Moore.
Dokumentärfilmarna Debbie Melnyk och Rick Caine hade alltid sett upp till Michael Moore och imponerats av hans filmer.
Then they tried to do a documentary of their own about him - and ran into the same sort of resistance Moore himself famously faces in his own films.
Så mycket att de beslöt sig för att göra en egen dokumentär om honom. Men under arbetet stötte de på samma hinder som Moore själv brukar råka på - och använda sig av.
The result is "Manufacturing Dissent," which turns the camera on the confrontational documentarian and examines some of his methods. Among their revelations in the movie, which had its world premiere Saturday night at the South by Southwest film festival: That Moore actually did speak with then-General Motors chairman Roger Smith, the evasive subject of his 1989 debut "Roger & Me," but chose to withhold that footage from the final cut.
Filmen heter Manufacturing Dissent, och hade premiär i helgen på filmfestivalen South by Southwest. Michael Moore var själv inte närvarande men hans metoder granskas och filmen bjuder bland annat på avslöjandet att Moore faktiskt hade pratat med den dåvarande General Motors-chefen för en kommentar till filmen Roger & me, detta trots att han själv påstår att ett sådant intervjutillfälle nekats honom.
The husband-and-wife directors spent over two years making the movie, which follows Moore on his college tour promoting 2004's "Fahrenheit 9/11." The film shows Melnyk repeatedly approaching Moore for an interview and being rejected; members of Moore's team also kick the couple out of the audience at one of his speeches, saying they weren't allowed to be shooting there.
Filmen visar också ett flertal scener där paret nekas att intervjua Moore under promotionturnén för Fahrenheit 9/11. Melnyk och Caine blir även utkastade från en föreläsning som Moore håller.
At their own premiere Saturday night, the Toronto-based filmmakers expected pro-Moore plants in the audience heckling or trying to otherwise sabotage the screening, but it turned out to be a tame affair.
Vid den egna premiären hade dokumetärfilmarparet väntat sig burop från Mooreanhängare. Istället fick de applåder.
"It went really well," Melnyk said. "People really liked the film and laughed at the right spots and got the movie and we're really happy about it."
- Det gick faktiskt riktigt bra. Folk verkade gilla filmen och skrattade vid rätt tillfällen och verkade förstå filmens budskap. Vi är väldigt glada, sade Debbie Melnyk till nyhetsbyrån AP efter premiären.
Moore hasn't commented publicly on "Manufacturing Dissent" and Melnyk thinks he never will. He also hasn't responded to several calls and e-mails from The Associated Press.
Moore själv har inte velat lämna några kommentarer om filmen, trots ihärdiga försök från AP.
"There's no point for Michael to respond to the film because then it gives it publicity," she said.
"(President) Bush didn't respond to `Fahrenheit 9/11,' and there's a reason for that," Caine added.
Jag tror inte att han kommer att göra det heller, det skulle bara ge oss mer publicitet. President Bush ville ju inte kommentera Fahrenheit 9/11 heller, säger Melnyk.
[The two were and still are fans of all his movies - including the polarizing "Fahrenheit 9/11," which grossed over $119 million and won the Palme d'Or at the Cannes Film Festival - and initially wanted to do a biography on him. They traveled to his childhood home of Davison, Mich., visited his high school and traced his early days in politics and journalism.
"The fact that he made documentaries entertaining was extremely influential and got all kinds of people out to see them," said Melnyk, whose previous films with Caine include 1998's "Junket Whore." "Let's face it, he made documentaries popular and that is great for all documentary filmmakers."
"All of these films - `Super Size Me,' `An Inconvenient Truth' - we've all been riding in his wake," said Caine. "There's a nonfiction film revolution going on and we're all beneficiaries of that. For that point alone, he's worth celebrating."
But after four months of unsuccessfully trying to sit down with Moore for an on-camera interview, they realized they needed to approach the subject from a different angle. They began looking at the process Moore employs in his films, and the deeper they dug, the more they began to question him.
The fact that Moore spoke with Smith, including a lengthy question-and-answer exchange during a May 1987 GM shareholders meeting, first was reported in a Premiere magazine article three years later. Transcripts of the discussion had been leaked to the magazine, and a clip of the meeting appeared in "Manufacturing Dissent." Moore also reportedly interviewed Smith on camera in January 1988 at the Waldorf Astoria hotel in New York.
Since then, in the years since "Roger & Me" put Moore on the map, those details seem to have been suppressed and forgotten.
"It was shocking, because to me that was the whole premise of `Roger & Me,'" Melnyk said.]
She and Caine also had trouble finding people to talk on camera about Moore, partly because potential interview subjects assumed they were creating a right-wing attack piece; as self-proclaimed left-wingers, they weren't.
Dokumentärfilmarna hävdar även att de haft svårigheter att få Moores medarbetare att ställa upp för en intervju, antagligen för att "de förutsatte att vi skulle göra en högerfilm eftersom vi inte är uttalade vänsteranhängare".
Despite what they've learned, the directors still appreciate Moore.
Men paret verkar ändå inte allt för bittra på sin forna idol.
"We're a bit disappointed and disillusioned with Michael," Melnyk said, "but we are still very grateful to him for putting documentaries out there in a major way that people can go to a DVD store and they're right up there alongside dramatic features."
- Han har gjort dokumentärfilmen tillgänglig för fler och det är ju bra för alla dokumentärfilmare. Han är värd att hyllas enkom för det, säger Melnyk.
Ska förresten bli intressant att se hur detta inlägg klarar Twingly...
Andra bloggar om: mediekritik, fraud, översättning, svd, alexandra hernandi, ap
Comments
2 Responses to “Inte FRA- eller UD-artikel, men ändå?”
Magnus!
Du orerar grymt!
Smurf on!
Öh... t... tack!!!
Poängen med denna blogg är på sätt och vis att ta upp olika ämnen där jag inte har någon yrkesmässig kompetens, och kritisera tokigheter.
Att jag snubblade här beror delvis på att ett namn var fel i artikeln (strök över det i texten ovan) och att "rewriten" -- som jag inte visste vad det var -- var så pass annorlunda originalet i övrigt att det för en orerande ickejournalist som jag nästan verkade vara det oegentliga det förstås inte var!!
[ANSVARSLÖST orerande PÅ]
Nu begriper jag fortfarande inte vad poängen med såna här extrema omskrivningar istället för översättningar är? Har det med möjligen med ersättningar till upphovsmän och ekonomiska orsaker? Jag kan bara spe... orera!
[OFF]
Tack, som sagt. Blir till att kravla sig upp igen efter detta...
Skicka en kommentar
Kommentera relevant och undvik invektiv.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.