BBC-debatt om den nya klimat-teorin

Bakgrund
Sedan 5-10 år tillbaka har de som är mer intresserade av vetenskap säkert känt till Svensmarks redovisade samband mellan solfläckar, kosmisk strålning och moln samt mellan molnförekomst och temperatur på jorden. Det här har inte varit populärt hos de som sett koldioxid som det som driver klimatet. Ja, jag vet att det talas om konsensus, men konsensus är politik -- inte vetenskap. En invändning mot CO2-klimatmodellerna är t ex att de ser molnen som en oföränderlig konstant, men NASA har nu visat att de inte är detta samt att de påverkar klimatet. Svensmark har vidare visat att kosmisk strålning påverkar molnbildning, både genom ett statistiskt samband samt, de senaste åren, hur det går till rent kemiskt.

Den även politik behandlande filmen The Great Global Warming Swindle tog upp grundprincipen i Svensmarks teori och Svensmark släppte själv för någon månad sen en bok, The Chilling Stars (**), med journalisten Nigel Calder som medförfattare. Dessa två publiceringar tycks nu ha skapat oro, tvivel och viss "omvändelse" hos många som hittills kämpat för att skapa medvetenhet om en mänsklig växthuseffekt.


Studiodebatten
Med denna länk öppnas en video med BBC-studiodebatt som sändes i går mellan just Nigel Calder och brittiske forskaren Jo Haig. Först ges en kort beskrivning hur kosmisk strålning anses styra klimatet.

Haigs bestämda skepsis fick mig först att associera till DN:s Karin Bojs fullständiga avvisande av filmen The Great Global Warming Swindle (en med många ledande forskare inklusive Svensmarks kollega Eigil Friis-Christensen) samt hennes hänvisande till Realclimate.org såsom god källa; en sajt som upprättades i syfte att försvara Manns "hockeyklubba" -- kurvan som felaktigt anger jämn temperatur ett årtusende innan cirka år 1900. (***)

Haig menar att Svensmarks forskning är intressant men inte relevant eller att den ger något nytt. Hon förnekar Svensmarks experimentella resultat och nekar även till faktiskt påvisade samband mellan kosmisk strålning och molnbildning respektive molnbildning och klimat. Det senare visade dock NASA på 80-talet och om dessa samband inte fanns är naturligtvis även den nya kosmoklimatologin oförklarad, där geologiska och astronomiska data konsistent styrker existensen av dessa samband. Men det att Haig missat existerande grundsamband och Svensmarks rön är det här väsentliga och anmärkningsvärda.

Jag gillar dock skepticismen, som i sig är vetenskaplig och alltså riktigt trevlig, men den tycks ju vara mindre beträffande CO2. Misstanken om en rädsla att förkasta CO2:s betydelse ligger här nära till hands, men kanske även om ett försök att rädda upp situationen för egen del. Detta senare tänker jag när Haig verkar försöka framstå som mer insatt genom att demonstrativt förklara enkla fundamenta om molnbildning, men där Svensmark ju är den som visat hur detta faktiskt fungerar. Detta skulle dock kunna förklaras av att hon inte tagit del av resultatet av Svensmarks SKY-experiment. Vidare hänvisar hon till annan (bättre?) forskning på detta område, särskilt den i (var, om inte) Storbritannien; exakt vad hon syftar på och hur det gör Svensmarks upptäckter irrelevanta förklaras dock inte. Men skepsis är inte fel!


Möjligt framtidsscenario
De närmaste åren kommer vi att passera ett minimum i solcykeln och därmed få högre kosmisk strålning med mer moln och -- om ingen "El Nino" dyker upp -- lite kallare klimat (även IPCC-advokaterna Realclimate.org har jag sett medge denna cykels inverkan på temperaturen). Detta samtidigt som CERN lär bekräfta Svensmarks experiment (där nu experimentets ansvarige uttrycker största optimism) och forskarvärlden samt medierna alltmer omfatta den nya kunskapen samt överge den goreaktiga alarmismen. En mindre diskussion kommer att röra om CO2 höjer temperaturen med en enstaka grad eller med mindre, medan man istället aktualiserar att vi histoiskt befinner oss i en kort värmefas under en längre kall period av istider.

Förhoppningsvis kommer alarmismen att analyseras, där vi nog kan lära oss något samt börja ägna oss åt verkliga problem. Det är vad jag tror. I denna studiodebatt såg vi nog en första lite desperat reaktion av halvt avståndstagande och halvt erkännande. Men märkte ni att BBC:s programledare ifrågasatte att den påstådda betydelsen av CO2 är bevisad. Lovande. Jag tror att när dessa forskningsresultat inom kort når ut till den breda allmänheten och alltmer blir en integrerad del inom forskningsområden som astronomi, geologi och biologi inom evolutionsforskningen så kommer diskussionen om mänsklig växthuseffekt att helt upphöra. Det kan nog gå rätt fort. När IPCC, Karin Boijs med flera tvingas bita i det sura äpplet och medge att framtiden inte är värmekatastrof kommer det då att heta att en policy överges -- till förmån för någon annan?

-

(**) I en recension på på Popular Science får The Chilling Stars beröm och högsta betyg, trots att den "doesn't always sparkle as a great popular science book should". Vänstertidningen Guardian sågar den däremot som anti-intellektuell och en politisk inlaga som attackerar IPCC.

(***) Realclimate.org anses även att med kreativ dataredovsning och andra felaktigheter söka påvisa sin sak. Exempelvis hävdar man att Svensmark har fel genom att påstå att teorin inte fungerar för annan kosmisk strålning än den som Svensmark redovisar. Man bryr sig helt enkelt inte om sanningen.

The Chilling Stars, by Nigel Calder and Henrik Svensmark. Reviews: London Book Review | Popular Science | BBC | Times Online. Buy it: Amazon | bokfynd.nu. Henrik Svensmarks paper Cosmoclimatology: a new theory emerges, as PDF | web page.

Andra bloggar om: samhälle, klimat, klimatet, miljö, klimatförändringar, växthuseffekten, koldioxid, solen, solfläckar, kosmisk strålning, moln, kosmoklimatologi, nigel calder, henrik svensmark, bbc, klimatskeptiker, co2, ipcc, global warming, greenhouse gases