Vänsterprimadonnan Sanna Rayman...

Provade tjeckiska drycker i går, men det är nog inte värre än att jag lite ringrostig kan bryta en tids självvald bloggtystnad, då jag nu tycker det finns ett bra skäl att göra det.

Kunde inte låta bli att skriva kommentarer till Sanna Raymans senaste ledarstick i SvD.

Låt mig påpeka att kommentarer som dessa, även om de innehållsmässig är korrekta och relevanta, inte behöver vara konstruktiva, då de lär kunna bidra till polarisering. Men detta är en uppriktig och spontan reaktion på vad jag ser som upprörande. Säkert skriver ledarskribenter emellanåt alltför ogenomtänkt och Rayman har i bästa fall gjort det här, där hon verkar falla fullständigt platt för plattityd-vänstern.


Rayman: Vid halvniosnåret står en blygsam skara ungdomar utanför riksdagen för att manifestera emot FRA-lagen. Jag vankar lite av och an i jakt på folkmassan för integriteten. Den syns inte till. Däremot ser jag c-ledamoten Annie Johansson – märkbart tagen av all press. Trösten kommer från andra sidan blockgränsen, Alice Åström (v) bidrar med uppmuntrande ord.

Jag: Uppmuntrande ord från vilken politisk kant? Alice Åström har i princip sagt att elektronisk signalspaning innebär att Sverige inte är en demokrati, vilket med tanke på vad företrädare för Alice Åströms parti uttryckt om Kuba och demokrati klingar ihålig retorik. (Sanna: På sina vänner känner man...) Alla länder har en rimlig spaning på elektronisk kommunikation och sådan har i bl a USA och Storbritannien stoppat planering och i vissa fall genomförande av terrorattentat.


Rayman: ”Enskilda ledamöter är inte de som i dag ska kritiseras. Det är partierna som förtjänar kritiken”, säger Åström och gör i sitt anförande sorgsna återblickar till sin första tid i riksdagen, då hon kunde se upp till Johan Pehrsons (fp) engagemang för den personliga integriteten och skriva reservationer tillsammans med Gun Hellsvik (m).

Jag: Sanna Rayman ger utrymme för en raljant mening från vänsterpartisten om en nuvarande borgerlig politiker med juridik som specialitet samt en moderat före detta justitieminister i en borgerlig regering. Kan det tolkas på annat sätt än att Rayman ser poänger i Åströms raljanta ton?


Rayman: Det var då det. Nu står Sten Tolgfors (m) i riksdagen och säger att FRA-lagen inte innebär massinhämtning av inrikeskommunikation, bland annat eftersom det inte finns ”utrymme för att spana på svenska förhållanden”. Informationsmängder är haken, platsbrist det som räddar oss. Där ser man.

Jag: Här fabulerar Rayman, utifrån ett uttalande från Tolgfors, att ingen säkerhet finns beträffande de data som lagras av FRA. Varför påstå något inkorrekt? Det förefaller både barnsligt och ansvarslöst, men vid sidan av att göra en vänsterpartist till norm och ett allmänt dissande av borgerliga politiker påstår Rayman tydligen, i hårt driven verklighetsfjärmande retorik, precis vad som helst.


Rayman: – Jag känner mig helt trygg med att skicka med våra förslag till regeringen och lita på att de genomför dem, sade Karin Enström (m) bekymmerslöst och förklarade vidare att ”I en värld där solen alltid skiner behöver man inte göra de här avvägningarna” mellan integritet och trygghet.

Det är korrekt. Och i en stat där solen alltid skiner vore det inga problem att låta staten spana loss heller, men vi kan inte ha lagar som förutsätter evigt solsken på en fläckfri stat.

Jag: Sanna Raymans lösning är att ingen signalspaning ska ske? Med en sådan utgångspunkt kan vi inte heller ha annat myndighetsutövande med frihetsinskränkande befogenheter, såsom polisiär verksamhet. Tar Mugabe över Sverige så kommer polisen att bli rena pinan. Absolut! Men bl a för att så inte ska ske finns och har funnits en -- alltså för detta syfte (att inte en Mugabe ska ta över) -- i lag reglerad signalspaning.


Rayman: Merparten av de borgerliga ledamöter som argumenterade för förslaget gjorde det utifrån samma bekymmerslösa tro på att regeringen ska följa riksdagens rekommendationer.

Jag: Jag vet inte vad Rayman syftar på just här? Meningen förefaller vara ett retoriskt standardknep då all lagstiftning i dess tillämpning har att utgå från lagstiftarnas intentioner och önskan. Förarbetena. Härvidlag avviker ingen svensk lag, och vad Rayman åsyftar är oklart.


Rayman: Kan och bör man tänka så här som lagstiftande riksdagsledamot? Nej. Schismer som denna må vara ovanliga eftersom regeringens partifränder i riksdagen vanligen håller med regeringen, men när det sker, i ideologiskt laddade och principiella frågor, så är det riksdagsledamöternas uppgift att agera kontrollmakt - inte trogna supportrar.

Jag: Rayman definierar här kontrollmakt som stoppande av en lag som möjliggör en funktion för rikets säkerhet som finns och funnits i alla andra länder samt även tillämpats i Sverige utan den rättssäkerheten stärkande reglering i lag som aktuellt lagförslag innebär. Motsvarande myndighetsfunktion har funnits för de kommunikationstekniker som föregått Internetåldern, och Rayman tycks alltså mena att Riksdagen inte agerade kontrollmakt när den lag som reglerar den verksamheten antogs.


Rayman: En del gör det kontrollerande jobbet bättre. Vid halvåtta i går kväll yrkade Fredrick Federley (c) på återremiss och tillade att om denna inte skulle bli verklighet tänkte han rösta nej i dag. Lite senare upprepade Annie Johansson samma sak och påpekade att centerns riksdagsgrupp var överens om skicka ärendet tillbaka till försvarsutskottet – jämte en lista med integritetsstärkande krav. Detta kan mycket väl komma att bli den alliansgemensamma överenskommelsen vi landar i, men det är oklart om den kommer att räcka. Risken finns att Federley och Johansson i och med detta har förlängt sina våndor.

Jag: Rayman annonserar i slutmeningen att hon kommer att fortsätta sin strid där hon -- vad vi kan förstå av innehållet i hennes artiklar -- inte är nöjd förrän Riksdagen stoppat all signalspaning på kabelkommunikation. En sådan uppfattning är extrem och jag hade faktiskt bara förväntat mig den hos västhatande vänsterpartister samt möjligen en och annan över marken idealistiskt svävande polis-, myndighets- och statshatande nyliberal. (Då Rayman lyfter fram Åströms dissande av Johan Pehrson och Gun Hellsvik kan hennes position möjligen vara influerad av statskritisk libertarianism.)


----

Annan notis i denna fråga:

Socialdemokraterna initierade lagen på detta område, vilken sedan ska ha stärkts ur säkerhets- och interitetssynpunkt. Därför kan jag inte se deras motstånd som annat än en del av det närmast historiska filibustrande de visat i opposition.

--------
Twingly:
SvD-artikel om de demonstrationerna Rayman nämnde.

Andra bloggar om: Sverige, samhälle, politik, Sanna Rayman, Svenska Dagbladet, vänsterpopulism, FRA, FRA-lagen, Riksdagen, protest, alliansen, integritet, säkerhetspolitik, underrättelsetjänst, signalspaning