Regeringens verbala insatser...

Städade nyss bort detta inlägg. Det är nog bäst att läsa i riktiga media och själv söka en egen uppfattning, inte minst om vad man själv kan göra!



Men sen tänkte jag att mitt inlägg ändå kanske hade nåt viktigt i sig, så jag klipper in det, nu igen.

---

Efter ett par morgontidningar så åstadkom jag med heta kinder och tangentbordsspatt följande (förmodligen lite överdrivet kritiska) drapa:



"Det är ett nationellt trauma" verkar nu den till Thailand medföljande utrikesministern velat ha understrukit i en av de senaste presskonferenserna. Va?! Läste Göran Perssons text i går i GP om dödssynden övermod, att socialdemokraterna är en internationell rörelse och att internationell solidaritet är deras grundläggande ideal. Tänker på Perssons "social turism", stödet till, så att säga, Vaxholms-tomaterna och Byggnads rop "Go home!". Inget annat i texten andades internationell solidaritet, utan det var mest bara den svenska folkhemsmodellen som skulle försvaras (och enligt dibbuk är ju första maj något som Sverige jämte, enligt CNN, endast några få kommunistdiktaturer firar; May Day eller Mayday förresten... ;-)



Men jag tror mitt orerande här ovan rörande presskonferensens budskap inte tangerar orsaken till ordvalet "nationellt trauma". Att ledande ministrar som ett mantra hasplat fram de orden ett par dygn efter katastrofen beror väl på att regeringen första dygnet var passiva och inte insåg vidden av katastrofen, vilket man nu söker lappa och laga med orden från Estonia-katastrofen? Men massvis av resurser som staten kunnat ge saknas visst ännu. Exempelvis ett från i svenska researrangörer i Thailand begärt fältsjukhus som, enligt en not i dagens pappersupplaga av DN, Karin Jämtin sagt att

"Vi kontrollerar just nu om vi kan göra något åt det. Men det är främst en fråga för försvaret."

Inte är det så, att försvaret är en autonom organisation frikopplad från statlig styrning? Vi har i och för sig numera ett ganska litet försvar, men det kan väl knappast ha varit orsaken till tveksamheten, eller?



Att inte ministrar, enligt till exempel ovan, verkar vara handlingskraftiga nog att ta beslut -- Laila Freivalds brukar ju för övrigt oftast låta som en kommenterande journalist alldeles oavsett vilken fråga det gäller -- *kan* naturligtvis bero på Perssons ledarstil. (För detta beror väl inte bara på kompetensnivån hos av Persson valda ministrar!)



Och mitt under den oerhört svåra situationen efter infernot som kostat kanske 100000 eller fler sydasiaters människoliv i många länder och raserar vissa av dessa länders viktigaste tillgångar (i turistindustrin) är ju alltså mantrat '*nationellt* trauma' en pinsamhet i sig.



Räddningsverket har i media kommenterats såsom helt förlamat (och de har urskuldat sig med att de arbetar endast med planering), och nu är det tydligt att det värdefulla som gjorts har gjorts av till staten oberoende företag och organisationer. Åsa Peterson (skribent på vänsterkanten i Aftonbladet) utnämner exempelvis Fritidsresors Lottie Knutsson till Sveriges statsminister och hjälporganisationer agerar kraftfullt, där exempelvis läkare utan gränser skickat fler och fler läkare där regeringen framstått som passiv inför krav. Läkare utan gränsers postgironummer: 90 06 03-2 (Denna och flera hjälporganisationer HÄR.)





Fast ändå känns detta skrivande lite som skit.... Visst gör säkert regeringen nåt också och vad gör jag själv annat än tänker på dem jag känner till som var där och klarat sig, talar med andra, en mindre slant och detta gnäll), men kabinettssekreterare Hans Dahlgren ägnade en lång tid av en intervju åt att nöjt ösa beröm över hur ett callcenter upprättats i Kiruna där han anger det exakta antalet telefonsamtal (några hundra) som tagits emot... Jisses! Staten hade uppenbarligen ingen krisberedskap men de nordiska regeringarna har i alla fall förhandlat med SAS om att hämta hem människor, men detta är inte samma satsning som Freivalds just innan talat om skulle planeras - tur att vi har ett par grannländer ...kanske? Samt ideella organisationer och ett dugligt näringsliv.



Ska bli intressant att se vad Freivalds insatser, som hon sagt är att bedöma vilken hjälp som måste sändas, kommer att falla ut? Varför inte istället stanna hemma, lyssna och agera frågar sig vissa (exempelvis i Ring P1 i morse), då även Freivalds resa kostar en del resurser och man, med tanke på regeringens insatser hittills, inte tror henne om att på plats kunna göra nån positiv skillnad.



Men nu är väl de stora riskerna i sjukdomar helt akut! Nu behövs väl både pengar till hjälporganisationer och handlingskraft, och särskilt för regionens befolknings skull!



Verkar för övrigt som att bidragen från de stora länderna varit på motsvarande några hundra miljoner kronor, men Powell surnade visst till och höjde från några tiotals miljoner dollar till en miljard dollar.





Jinge har visst skrivit lite mer missnöjesyttringar mot Perssons regering, som han kräver ska avgå. Vidare ska jag komplettera denna text med en del länkar...



Blir som sagt lite het om kinderna och får tangentbordsspatt när jag skriver såna här kritiska inlägg, men jag tror jag höll detta på en någorlunda acceptabel nivå. (Annars går jag in och klipper lite i efterhand. Ge gärna din åsikt om detta inlägg i en kommentar.)