Röda Korset skriver att de nu fått in så mycket pengar att de "även kan planera för den långsiktiga återuppbyggnaden av länderna kring Indiska oceanen", vilket torde innebära att tillströmningen av pengar har varit så god att den akuta hjälpen är tryggad.
Läkare utan gränser ber nu allmänheten att inte skänka mer till deras hjälp till tsunamin offer, eftersom de nått målet för insamlingen och det därför är oetiskt av dem att ta emot mer. Kanske borde vi nu mera hjälpa andra behövande - dem som under loppet av hela år inte tycks ha fått större belopp än de som nu kommit in på några dagar. Läkare utan gränser säger att de fortfarande har behov i Sudan och Kongo. Att ännu endast 1/4 av behövande efter tsunamikatastrofen nåtts av hjälp beror för övrigt knappast på för lite medel utan torde ha logistiska skäl.
Men i och för sig. Det är kanske inte oetiskt att luras - att använda katastrofen för att maximera hjälp till andra behov är kanske bara Karl-Bertil Jonson-gott? Men om någon blir sur utifall att nån rubrikkåt redaktion gör skandal av att pengar som samlats in gått till annat än Sydostasien, ja då... ler jag nog en smula (vilket möjligen innebär att Läkare Utan Gränser har högre moral än vissa bloggare). Omättade hjälpbehov fanns innan denna katastrof och kommer antagligen att finnas efter den.
Men fortsätt att ge, till utveckling i Sydostasien eller till andra, akutare behov. Några miljarder till några miljoner utblottade sydostasiater går säkert lätt åt, trots att pengar kanske kunde göra större nytta i andra områden. Människors engagemang är ju ingen matematisk funktion för absolut rättvisa utan styrt av hjärta och känslor! Men hjärnan bör nog inte underskattas - men underskattas kanske.
PJ refererar och länkar till en artikel av en som ägnat sig åt frågan om vilka gåvor som får de bästa konsekvenserna. För det första, efter "det omedelbart akuta handlar det om att ge människor verktyg för att försörja sig och bygga sin egen tillvaro" samt att sedan lämna dem utan varken statens eller hjälporganisationens ytterligare hjälp. För det andra ska organisationen vara öppen och väl reviderad. (Läs gärna även den välskrivna och lättillgängliga artikeln av Karen Woods "director of the Acton Center for Effective Compassion".)
Lite mycket Luther nu annars... Både i blogsfären och i övrig media. Det är säkert bara bra, men använd som sagt både hjärta och hjärna - det hade säkert Luther gillat!
Gjorde förresten den bank fel som när en i skolåldern ville skänka hela sin sommarjobbslön nekade honom detta? En skandal var ju detta för några dagar sen, men kanske är den en rakt motsatt skandal om några månader - om nu inte kycklingracet att boosta upplagan med omvänd moral (om att de som ger över sin förmåga inte varnas) startar tidigare. Vad är då rätt och vad är fel? Plågorna i världen är i alla fall ganska jämna och månadsinbetalning kan därför rekommenderas .
Seine!
1 timme sedan
Comments
2 Responses to “Etiskt undanbedjande av gåvor”
Varför hindra folk från att donera pengar? Om det blir så mycket att det kan sippra över till de svältande barnen i Sudan tar nog ingen illa upp? Lite cyniskt tänkande från min sida. Men elände fortsätter runt om i världen, förutom denna katastrof och varför inte ta vara på människors givmildhet. De kan väl flagga att överskottet fördelas ut till andra som är i lika stort behov av bistånd?
Annica Tiger
http://www.tiger.se/blog/
Att Läkare Utan Gränser inte tar emot mera beror förmodligen på att de -- vilket även gäller andra hjälporganisationer -- är tvingade att avsätta öronmärkata pengar där givaren önskar att de ska avsättas. Några anser visst att organisationerna då borde samarbeta, och att Läkare utan gränser skulle ge til dem som arbetade i Sydostasien istället (i den brittisk tidningen The Observer tror jag detta antyddes med kritik mot hjälporganisationerna).
Men det finns även andra problem som då dyker upp, givet att den allmänhet som nästan bara ger öronmärkta pengar till flodkatastrofens offer kommer att ha mindre över att ge til andra ändamål som då riskerar att få mindre pengar. Är det så, så anser jag att Läkare Utan Gränser gjorde helt rätt, eftersom det på inget sätt är mindre angeläget att ge till andra ändamål. Lika många som dog i katastrofen är det visst barn som dött i lunginflamation sen tsunamin, för att inte tala om AIDS. Vidare kanske detta om andra behov i världen kom upp som ett ämne på radions samhällsredaktion denna morgon just för att Läkare Utan Gränser varslat att de inte *kan* avsätta mera i Sydostasiens katastrofhjälp, men - för övrigt jämte andra organisationer - är i behov av gåvor till andra ändamål.
Vissa menar dock att denna katastrof kan bli en vändning för hjälporganisationernas verksamhet/bistånd i hela världen, och i så fall har jag helt fel här och "blajar" bara - det återstår väl att se...
Jag tror det finns skäl att lita på den hjälporganisation man förhoppningsvis noga valt och därmed ge utan att öronmärka gåvan - givet att man inte har speciella kopplingar till något område och en hjälpverksamhet som man har särskild kunskap om.
Månadsgivande kör jag med, fast gav ett inte så stort belopp till denna katastrofs offer.
//Magnus Andersson
Skicka en kommentar
Kommentera relevant och undvik invektiv.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.