Vågad musik, reklam och lite allvar

Flodvågsmusik

Har nån speciell musik dykt upp hos er på grund av senaste veckors (vad som nästan kommit att kännas som) "våta nyhetsfilt" av säkert befogad katastrofrapportering kombinerad med helgmonotonin?



Lite oegentligt, men redan efter att ha hört ordet flodvåg några gånger, dök följande strof upp i mitt huvud:

"Flodvågen ryter som nån sorts orangutang

Jag känner inte längre något engagemang"

vilket var den känsla man hade, men där fortsättningen så att säga spårar ur katastrofspåret:

"Förrän du går i spinn

Och in till mannen i mej"

Med den artist och suveräna låtskrivare som skrivit detta finns på nätet några låtar opretentiöst liveinspelade. (Ta det kallt, det är allt är Dylans Don't Think Twice, It's All Right.)



Vidare dyker i mitt huvud ofta vid tragiska händelser upp en låt av Bob Dylan med detaljer ur livet i ett samhälle som drabbas av ett vulkanutbrott där slutraderna är en kommentar av en man som tar del av samhällets utplåning via en nyhetsnotis:

I was sittin' home alone one night in L.A.,

Watchin' old Cronkite on the seven o'clock news.

[...]

And there's really nothin' anyone can say

And I never did plan to go anyway

To Black Diamond Bay.

Tsunami-katastrofens fasor var dock lite för stora för att denna låt skulle "funka". Annars en skön låt med mycket text på en stark Dylanplatta från 70-talet, Desire (med Scarlet Rivera på violin och sång av Emmylou Harris).



Vågreklam

Såg just på bloggen adland att Pepsireklam fått dras in.



Lite allvar

På radion talades i morse en hel del om ett ämne ett par av mina senaste blogalster berört, där man tog upp andra länders behov av hjälp. (Tänk, vad man kan få fantisera om ens betydelse! :-) Kort men intressant var en intervju med en person, Mats Eriksson, som arbetat för Rädda Barnen i Darfur-området och som berättade om det. Ljudfil fredag kl.06.15, start 8 min 20 sek.