Tanklös vårdpolitik alltmer uppenbar

Jag har tidigare nämnt Åsa Mobergs ställningstagande för privat vård. I dag skriver professor och barnläkare Hugo Lagercrantz på Brännpunkt om att han utifrån egna erfarenheter inte längre tror på folkhälsominister Morgan Johanssons argument mot privat akutsjukvård, att det inte ska finnas några gräddfiler inom sjukvården. Han förklarar att han blivit "omvänd" och...

"Ännu mer övertygad blev jag efter besök på Sophiahemmet som patient och såg partikamraterna till Morgan Johansson i väntrummet. Någon spindoktor i partiet borde väl åtminstone ha försett dem med lösskägg eller annan maskering.

Sjukvården måste släppas fri. Bort med en massa regleringar och förhindra att stopplagen införs."

Alltså ännu en reträtt från dagens vårdpolitik. I Aftonbladet kunde vi förra veckan läsa om en pensionär som flyttat till Lettland och menar att brottsligheten inte är värre där än i Sverige samt att vården är mycket mer tillgänglig (den sista meningen i artikeln) [1]. Pinsamt? Tja... Tydligen är inte många års väntetid på höftledsoperationer eller operationer av frakturer vid olyckor något pinsamt alls för regeringskoallitionen. Man beslutar ju trots dessa köer om att snart lägga ner privat driven vård, exempelvis i Simrishamn eller S:t Görans sjukhus, om dessa fortsätter att gå med vinst. Sjukhus som i dag bidrar till att landstingsvården kan beta av sina vårdköer, då landstingen i rätt stor skala köper operationer av dessa effektiva vårdföretag.

Så här avslutar Lagercrantz sin debattartikel:

"Alltså, släpp sjukvården fri, innan patienterna börjar åka till Indien för att opereras. Detta sker nu i Storbritannien, som har en lika hopplöst myndighetsreglerad ”kostnadsfri” sjukvård som Kanada och Sverige."

[1] "Peo, 64, flydde till paradiset", Aftonbladet 20050309, av Anette Holmqvist och Joachim Kerpner.