Helle, jag och andra om demokratihot

[Kommentera gärna vad du tycker om detta inlägg, vad du än tycker!]

Skotten mot s-politikern Ilmar Reepalu i Malmö väcker visst på sina håll onda aningar om att demokratin alltmer sätts på prov.

Vad jag förstår, så har Reepalu skyllt på medierna; att han blivit felaktigt framställd efter långa intervjuer. Den förklaringen låter dock i någon mening som ett förringande av gärningsmännens ansvar och på sätt och vis som att Reepalu faller till föga för dessa, men utifrån Reepalus troliga chocktillstånd bör nog uttalandena förstås!

Noterar även att Helle Klein kommenterar detta med att 80 procent av kvinnliga politiker upplevt sig hotade eller kränkta, men bara 69 procent av manliga politiker. Detta är naturligtvis korrekt, och tydligen ett delresultat på vägen mot ett resultat av en angelägen utredning om våld och hot mot politiker, men är inte Helles genus-dikotomiserande notis ändå lite malplacerad vid just detta tillfälle!? Det enda ytterligare hon skriver är att endast Aftonbladet tagit upp händelsen, och att därför liberalers värnande om demokrati kan ifrågasättas. Ett felaktigt påstående, naturligtvis för dumt för att kommenteras!


Nåväl, nu till mina egna krumbukter (i värsta fall en aning ...Rojas-aktiga? :-/ ).

Vilka hot mot demokratin finns egentligen? Nazister är naturligtvis så ickedemokratiskt sinnade det går att bli, men frågan är om de ändå inte är en ganska marginell företeelse (samlar väl några tusen när de drar ihop folk från flera länder) om än med ett, givet rörelsens storlek, anmärkningsvärt frekvent och rått våld. (Mot Reepalu så hade han mottagit en flod av rasistiska hat och hotbrev sedan en månad tidigare och förövarna lämnade ett hakkors efter sig.) Ungdomars brister i kunskaper och samhällssyn får antagligen ses som viktiga komponenter för detta problem; torde underlätta framgång i rekryteringen. De är ett stort problem, i synnerhet i förhållande till storlek, men vår demokratis baneman...?

Även våldsbenägna vänstergrupper samt exempelvis djurrättsorganisationer som förordar våld för organisationernas syftens skull finns ju (exvis våld för samhällsförändringar eller bara en skapande av en destabiliserande oordning som i EU-mötet i Göteborg 2001). Samma tillåtande inställning till våld torde även gälla radikala islamister (dessa inte alldeles olika de i USA militanta kristna abortmotståndare!). Att konst efter tydliga men ej polisanmälda hot (hot med referenser till morden i Holland) tagits bort från museer i Sverige är knappast en så marginell sak som många så att säga politiskt korrekta vill ha det till. Ofta försvarare av det mesta som har med islam att göra. Att börja ge efter, såsom alltså skett, KAN inte det vara första steg bort från en yttrandefrihet, där ett undantag ger nästa osv?

Det man kan tänka sig skiljer nazister och vålds- och revolutionsromantiserade vänstergrupper är väl nazisternas exceptionella våldsromantisering och att deras moralsyn är långt mer irrationell och omänsklig än vänsterns'. Gemensamt för grupper som använder våld är väl annars att de vill förändra samhället mot deras ideal med ickedemokratiska metoder, och genom att deras medel innebär ett upphävande av de demokratiska metoder som är rådande implicerar ju deras val av medel (våldet) att det system de önskar ersätta det nuvarande med rymmer ett ickedemokratiskt förtryck. Att ett öppet demokratiskt samhälle har våldsmonopol bland annat mot våldsövergrepp innebär dock inte att det demokratiska samhället förtrycker med våld. Detta är en mycket enkel sak, men förstås ändå ofta inte av ickedemokrater (exempelvis Åsa Linderborg, eller kommunister i största allmänhet) vilka inte sällan ursäktar eller förordar våld mot demokratiers institutioner (t ex svenska poliser eller Irakiska myndigheter).

Vad islam beträffar, menar holländska f d vänsterpolitikern (numera ofta kallad högerpolitiker, men snarast vänster-/socialliberal arvtagare till Pim Fortyuns immigrations- och integrationspolitik) Ayaan Hirsi Ali i en Guardian-intervju att ett Islam som inte tyglas (d.v.s. att man inte hävdar västliga frihetsvärden vilka är oförenliga med principer om underkastelse inom Islam) hotar västs demokrati:

"I am not against migration. It is simply pragmatic to restrict migration, while at the same time encouraging integration and fighting discrimination. I support the idea of the free movement of goods, people, money and jobs in Europe. But that will only work if universal human rights are also adopted by the newcomers. And if they are not, then you run of the risk of losing what you have here, and what other people want when they come here, which is freedom."

Ayaan Hirsi Ali definierar sig som tillhörandes den muslimska kulturen (rentav som muslim, trots att hon är ateist eller agnostiker -- ungefär som många av oss definierar oss som kristna), men tvingas genom sin öppenhet om underkastelse för kvinnor inom Islam ha livvaktsskydd dygnet runt.

Dick Erixons om denne politiker här och här (och i dag om Christopher Hitchens, som bland annat anser att västmedia går det mer intoleranta Islams ärenden).


Statistik

Att vänster- och djurrättsaktivisters våld ökat påstås i ett konstitutionsutskottsbetänkande från 2003:

Säpo presenterar sedan 1997 statistik över anmäld brottslighet med koppling till vit makt, främlingsfientlighet, antisemitism, homofobi samt anmäld brottslighet med koppling till antifascism/vänsterideologi. Kartläggningen är en del i Säpos uppgift att förebygga och avslöja brott mot rikets inre säkerhet.

Den tydligaste trenden i Säpos rapport för 2002 är den markanta ökningen av brott med antifascistiskt/vänsterideologiskt eller djurrättsligt motiv. Antalet anmälda brott har inom denna kategori ökat med 45 % till totalt 870 under 2002. Av dessa ökade antalet anmälda brott med djurrättsliga motiv, t.ex. mot näringsidkare inom pälsdjursnäringen, procentuellt sett mest. Under 2002 anmäldes 244 brott med koppling till djurrättsaktivister jämfört med 105 brott under 2001. De vanligaste anmälda brotten med djurrättsmotiv var under året skadegörelse och olaga hot/ofredande. Dessa brottskategorier ökade även mest i jämförelse med föregående år ...

Efter dessa stycken talas om att orsakerna är ett politiskt utanförskap och liten upplevd möjlighet att påverka, samt att förövarna har ett lågt förtroende för polisen. (Min reflektion är att förövarna väl inte så sällan är från rikare akademikerhem samt att själva ideologins kärna vanligen är att negligera de gängse demokratiska processerna, och därmed bör väl en lösning bland annat innefatta bättre kunskaper i vad demokrati är?) Betänkandets nämnda orsak av brister i servicen mot de kriminella förutsätter väl att de kriminellas ideal är ickekriminalitet?! Varför man inte ens frågar sig hur det kommer sig att förövarna adopterat odemokratiska ideal, kan man undra. (Skulle den insikten innebära obekväma krav på samhället på att ge en bättre utbildning, eller vad?!)


Fakta ovan, gällandes endast ett par år, är otillräcklig som statistik, men jag fann motsvarande rapport för år 2003 (PDF-fil), med tabeller för antalet brott med främlingsfientligt, antisemitiskt, homofobiskt, vit makt-ideologiskt samt antifascistiskt/vänsterideologiskt motiv.

Brottsmotiv med flest anmälda brott är främlingsfientliga och vit makt-ideologiska motiv där misshandelsfall är långt vanligare än för övriga kategorier! De brottsmotiv som mellan 1997 och 2003 ökade mest är dels homofobiskt motiv och och dels antifascistiskt/vänsterideologiskt motiv. I den senare kategorin mer än fördubblades misshandelsbrotten (från 54 till 115 anmälda fall).

Mest påfallande är dock den stora omfattningen av rasistiskt våld!













Naturligtvis är de allra flesta i vårt samhälle utmärkta människor, och säkert i högsta grad invandrare och muslimer (trots usel integration och fördomsfull inskränkthet i åtgärdspolitik och på arbetsmarknaden mm). Men en ökad brist i demokratisyn hos svenskar verkar ändå finnas, kanske främst bland yngre. Och ett mer intolerant islam existerar ju. Men summan av dessa problem samt från högerextremism (nazism och rasism) går nog ändå att hantera om problemen efter en ärlig, rationell och öppen analys möts på ett adekvat sätt.

Att vara pessimistisk är ju att mer eller mindre låta sig besegras. Men är det inte också att låta sig besegras att till förmån för godtroget flum lämna "walk over" beträffande rationell analys och de insatser den kan tänkas ge? Vad exempelvis problemen i Malmö beträffar, där kvoten av invandrare och även segregationen tycks ha gett betydande påfrestningar på kriminalitet, så är knappast något vunnet genom att problemen inte får diskutteras i en uppriktig het och öppet konstruktiv debatt. Detta handlar väl ytterst om vi anser att brytandet av sådant som orsakat problem bör komma till stånd genom förändringar tagna i en en demokratisk process eller ej. En minskad invandring önskar säkert många i Malmö, men jag tror att det är viktigt att även de med dessa åsikter får komma till tals. Utfall mot etniska grupper ska inte tolereras i ett demokratiskt samtal, men liksom Samuel Huntington har rätt att tala för att multikulturella samhällen inte är att föredra eller Ayaan Hirsi Ali och tidigare Pim Fortyun förordat detsamma just genom sin demokratiska rätt (även om nu Pim mördades av en vänsteraktivist och Ayaan lever under livvaktsskydd efter hot från inte minst muslimer) så borde väl en debatt om invandringens storlek även kunna föras i Sverige? (Skulle själv välkomna en viss invandringsnivå där jag misstänker att dagens nivå, en bråkdel av den för några år sen, är väl låg!)


Frågan är kanske om vi först och främst ska låta oss drivas av idealistiska föreställningar –- t ex den om "svaga invandrare" vilken i praktiken stänger dessa ute från det svenska samhället, eller kravlöshet i form av exvis bannande av bedömningssystem i våra skolor -– eller kontinuerligt försöka förstå skeenden omkring oss som ett resultat av mer eller mindre lyckade lösningar för människor och överge en del med idealismen krampaktigt försvarade ståndpunkter? Grundsynen att alla ska bemötas lika och har samma människovärde är givetvis en viktig central utgångspunkt! (Men det känns lite som att vi svenskar –- etniska svenskar liksom invandrade -– sitter i en båt ungefär liknande den som Peter Eriksson i miljöpartiet sitter i (en blog om detta).

Orealistiska ideologiskt laddade (d.v.s. idealistiska) käpphästar som tillåts rula?


Vad beträffar höger- och vänsterextremism är kanske en faktor som kan förtjänas att uppmärksammas, hur vi lyckas hålla en bra nivå på exvis vård och skola. (Det är dock inkorrekt att skylla välfärdsmisslyckanden på invandring!!!) Dels genom ekonomiska misslyckanden i allmänhet, men även genom att politikerna driver vård och skola anmärkningsvärt illa i egen regi (kvalitetsjämförelser mellan privat och kommunalt respektive jämförelser med andra länder). Kanske försämringar i samhället på dessa områden ger attraktionskraft åt vänsterradikalt flum med förment antiauktoritära deviser? Ett (hypotetiskt) tilltagande integrationsproblem skulle kanske, på liknande sätt, ge högerextremistiska(**) budskap framgång. Och skulle dessa varandra hatande grupper öka torde ju även det politiska våldet, mellan grupperna och mot gruppernas utsedda fiender, öka.

((**)De nazister jag råkat stöta på ogillar kapitalism och framstår därmed som elitistiska socialister, och epitetet högerextremister valdes efter gängse språkkonventioner.)


Ser förresten att globaljuggler noterat att vänsterpartiet i Kiruna nu motvilligt säger ja till privat BB, och undan för undan kanske även vänstern får upp ögonen för verkligheten? Valet mellan inget BB alls eller ett fint privat BB var säkert en nyttig verklighetsupplevelse för Kirunas vänsterpartister :-)