Islam i Holland, kritiserad "inifrån"

En Guardian-artikel om Ayaan Hirsi Ali, som säkert förtjänar läsning. En holländsk kvinnlig invandrad politiker som arbetade nära den mördade Pim Fortuyn (gärningsmannen där miljöfundamentalist, ej ett religiöst mord). Hon låg även bakom den film om kvinnovåld inom islam som den sen mördade Theo van Gogh filmade.

I svensk debatt har då och då sagts att hon är ateist. Hon har en uppväxt och utbildning med islamisk prägel (vilket inte alls - lika lite som en kristen dito - behöver vara fel) och jag vill minnas att hon i en TV-intervju menade att hon nog var agnostiker - och naturligtvis talade för att islam måste sekulariseras!

Guardian-artikeln nämner visst hennes bakgrund inom islam (hon ansåg det t ex vid tiden för den omtalade fatwan mot Rushdie, att det var naturligt att han måste mördas). Men även att hon numera dels inte anser att multikulturalism fungerar samt menar att västerlandet (i synnerhet hennes eget land, får man förmoda) är alltför naivt mot radikal islamism. Hon anser tydligen att om våra demokratiska samhällen i väst inte är tydligare gentemot fundamentalistisk islam, så kan mord snarast komma att bli en normalitet mer än enstaka händelser. Borde hon veta, eller är hon för pessimistisk? Hon har för övrigt inte den enda offentligt sekularistiskt sinnade kvinnan med islamsk anknytning som har dygnet runt-livvaktsskydd som ett resultat av hot och/eller mordförsök.

Beträffande Ayaan Hirsi Alis politiska åsikter, så är hon sannolikt inspirerad av Pim Fortuyns husgud Samuel Huntington, och hans teser om civilisationskrig, vilket torde vara grunden för hennes negativa inställning till det multikulturella samhället; en synpunkt som jag inte är så övertygad om. (Men även om jag är positiv till företeelsen, så tror jag inte att multikulturer är oundvikliga och bör eller kommer att prägla alla samhällen; fria samhällens rätt att autonomt välja väg är A och O.)


(De tankar på inskränkande av yttrandefriheten som vår statsminister nu vädrar, nämligen mot publicering av lättklädda kvinnor (Oscar Löfroth och Viskningar och rop), är kanske sådant som islam i västerlandet kan tänkas ta upp och driva? (Men kristna då, kanske du tänker? Kristdemokraterna är i dag till och med för olika samlevnadsformer och de är definitivt mot censur.) Vi har ju nyligen sett hur världskulturmuseet i Göteborg tvingats ta ner tavlor med Korantext, och hoppas bara inte ett hotat maktpartis svassande för radikala feminister är något som blir en islamisk angelägenhet. I alla händelser är Göran Perssons omdöme här obefintligt. Gränser för det provokativa och extrema torde redan finnas, dels lagstiftningsmässigt (exvis förargelseväckande beteende och liknande) och dels i frivilliga normer rörande exponering av pornografiska alster. Censur är främmande för det öppna samhället.)

(Ska nu läsa artikeln, som Dick Erixon tipsade om, och återkommer ev med uppdatering.)