IKEA, anarki och utopisk domstolspraxis

Känner att bloggen sluttar en liiiten aning mot en "Tjaba!-pillar-mig-i-naveln"-nivå, men också att jag lika gärna kan blogga om nyheten att IKEA i Kållered just råkat ut för ett väpnat rån.

Detta eftersom händelsen osökt får mig att tänka på några artiklar. Dels följande Expressen-artikel skriven av en boende i Botkyrka. En i all sin bekvämlighet med situationen verkligt utmanande samt ur samhälleligt perspektiv djupt skrämmande berättelse! Min obehagskänsla inte väsensskild från den när jag läste Albert Camus "Främlingen"; Expressen-artikeln dock -- får man tro och till skillnad från romanen -- skildrandes verklighet i inte obetydlig skala.

En viss koppling till nämnda olustiga laglöshet finns nog även i den efterlysning av försvar mot värderelativism som Thomas Nydahl har i Kristianstadsbladet i en uppföljningsartikel till en mycket uppmärksammad artikel om ett mycket bestialiskt rån i Kristianstad.

Nydahl ställer, bl a med hänvisningar till egna observationer, frågan huruvida straffen fyller någon funktion annat än som bekväma pauser i det kriminella liv som gärningsmännen lever ut. Enligt Nydahl ojämförbart med livstidsstraffet för de för livet skadade brottsoffren där även oron finns att gärningsmännen mycket väl kan vara ute igen efter från ett halvår upp till 1,5 år (trots att domen inräknade andra rån och misshandelsbrott!).

Dessa länkade artiklar är verkligen läsvärda!




(Nåja. Det här blev väl inte så illa ändå! Trots att jag petade mig i naveln när jag, beslutsam om att sluta blogga, hörde om IKEA-rånet på nyheterna.)