Ronna, radikal media och lite Gudrun

[En blogpost med ett gentemot förra posten totalt annorlunda, vänsterradikalism-kritiskt, perspektiv]

Här en ganska bra, saklig (naturligt inte allting täckande), artikel rörande händelsen vid Ronna i Södertälje. En händelse där media reflexmässigt gett sig på/skuldbelagt de poliser som ingrep efter misshandel av ett par tjejer och där polisstationen efter ingripandet blev beskjuten med k-pistar.

Följande artikel är en av de många som fokuserat polisvåld, och artikelförfattaren väljer endast de poliskritiska rösterna som allas åsikt och därmed en objektiv bild. Och trots att även flickan tydligen (enligt artikel länkad i stycket ovan) fått en sten kastad på sig, vilket gängen i Ronna förnekar, väljer artikeln uppgiften att lite grus kastades på en polisbil och inte polisernas uppgift att man kastat sten på dem. En ansvarslös, men knappast aningslös, hållning enligt mitt resonemang längre ned.

En tråkig känsla man får är att media sanningsfjärmande och effektsökeri-pilskt använder uppmärksammade händelser -- här ett angrepp från kriminella gäng på en polisstation -- i syfte att misskreditera de institutioner i samhället man har en ideologiskt grundad antipati emot. Här den, under vår liberalt färgade lagstiftningsmodell, ordningshållande polisen och, genom nämnda inkorrekta vinkling, oberoende om polisen gjort ett exemplariskt jobb eller ej. Kriminella gängs övervåld används som en lättköpt "kaos-slägga" att rikta mot ordningsmakten. En ordningsmakt vars uppgift bland annat är -- och delvis i detta fall tydligt var -- att skydda allmänheten mot just dessa kriminella gäng och deras våldsyttringar. (De kriminella gängen torde för övrigt äga samma intresse som radikalvänstern, men utifrån en annan rationell utgångspunkt av egenintresse, att försvaga polisen och dess auktoritet.)

Eftersom polisen så lättvindigt "beskjuts" med misstroendeskapande journalistik (även vid otaliga andra kravaller och upplopp från autonoma vänstergrupper) är intrycket att vänsterjournalistiken konstruerar den konflikt som i marxismen föregår våldsam omstörtning. ...att den bokstavliga beskjutningen från kriminella gäng var ett sådant tillfälle att skapa misstroende.

Alternativet är att journalisterna sett som sin yrkesuppgift att kritisera makten, och därför även köper tänkbara gärningsmäns poliskritik efter misshandeln. Inte osannolikt, men är det tillräckligt för att förklara mönstret av kritik mot polisvåld vid stenkastning och vandalism (ofta från vänsterradikala autonoma grupper)?

Vidare noterat:
Nyliberaler, som ju konsekvent ogillar staten, verkar i fall som detta inte helt sällan tendera att delvis köpa vänsterradikalernas smutskastning av polisen (som nyttiga idioter, eller?).

Vidare noterat II:
Var inte kritik mot polisinsatser ganska centrala för radikaler i Ryssland tidigt 1900-tal? Naturligtvis i ett helt annorlunda och odemokratiskt samhälle samt situation i stort.

Vidare noterat III:
Minns ni att Gudrun Schyman anser att det förtrycket mot kvinnor är drivkraften i hennes vänsterengagemang numera. Men samtidigt är Islams förtryck, av någon som det verkar helt obegriplig irrationell anledning, irrelevant för vänstern. Ayanan Hirsi Ali anger dock detta ointresse som skälet till att hon övergav det socialistiska partiet i Holland till förmån för ett liberalt parti. 'Talibaner' var ju inte ett uttryck som Schyman använde i syfte att misskreditera det kulturella/religiösa förtrycket av kvinnor inom en islamisk sfär utan ett uttryck som använde "kvällstidnings-effektsökeri" för att överdriva förtryck från svenska män samt bidrog till att relativisera och ta udden av kritik mot det råaste av förtryck inom den islamiska kulturen.

En gemensam nämnare mellan Schymans orerande och medias rapportering av fallet i Ronna kanske kan vara att de av våld verkligt drabbade -- den misshandlade tjejen och de afghanska kvinnorna -- kommer i kläm i medias/Schymans marginaliserande av det reella våldet, där det reella våldet kommer i bakgrunden av ideologisk/politiskt inspirerad (och osaklig) kritik mot samhällsinstitutioner? Institutioner i ett samhällssystem som man på ideologisk grund föraktar.