Webfrågans oliiiidliga tillförlitlighet!

WOW! (Äntligen 100% orerande bloggpost.)

Riksdagsvalet kan ju egentligen läggas ned nu, då svenskarna har gett besked om hur det går.



Uppdatering: Ser nu även att 52% av över 18000 läsare på Expressen tror att Juni-listan tar sig in i riksdagen.


Lite seriösare analys:

Jag tror att Juni-listan underskattas som hot av vänstern (eller att man låtsas som att man underskattar dem?). Sören Holmberg (som iofs är neutral svensk statsvetare, men ändå enligt min mening något mindre icke-vänster än icke-höger om man säger) anser ju att KD blir den självklara och stora förloraren. Han dissar därmed ett litet hotat borgerligt parti.

Han stöder sig på hur det gick i EU-valet. Men KD fick ju, mot förmodan, in sina kandidater i EU-parlamentet! Sossarna gjorde ju det riktigt, riktigt usla valet! Varför den lätt vingliga Holmberg-analysen, tro? (Men bry er inte om det! Sossar som lurar sig själva och ett alltför sent sosse-spin (taktiska räddningar på mållinjen) är ju det bästa... Äsch! Jag kan ju aldrig hålla snattran... :-/ )

Cecilia Garmes "borgardissande" (?): "Reinfeldt har fått sitt Fi". Hon tycks tro att både KD och i dag 7-procent-Centerpartiet nu lätt åker ur riksdagen, men medger också att högersossar kan tänkas stödja Junilistan som i sin tur stödjer en borgerlig regering och att Lundgrens parti därmed kan fylla en maktskiftesroll som en gång grevens galoschparti. Hon helgarderar alltså, när högerdissande garderas med insikt.

Jag tror alltså -- som kanske EU-valet indikerade -- att det finns många sossar som är relativt positivt inställda till det borgerliga sättet att lösa Sveriges problem på, känner att det behövs politiker som inte lovar höjda skatter samt fortsätter att blunda för att Sverige faktiskt inte är så företagsvänligt, men som de sossar de är ändå har svårt att "ta i" en moderat valsedel.


Detta nämnda svenska blundande är för övrigt något som media hjälper till med. Aldrig nämns exempelvis att vi i jämförande index är sist samt bland de sista vad beträffar höga skatters inverkan på företagsklimatet samt vad beträffar arbetslagsstiftningen. I indexen kom vi iofs senast på 16:e, 8:e eller 3:e plats -- ofta långt före mycket mer framgångsrika länder -- men detta när innovationsvänlighet och en rad andra (lika viktiga?) index-komponenter räknats in i det totala indexet. (Se exvis tabellen s.13-16 i denna undersökning (pdf) eller denna av Littorin refererade; finns även ett par andra, minst lika tunga, index som i den mån jag sett resultaten ger exakt samma indikation - Sveriges index sjunker och vi är sämst på skatter och har dålig arbetsrättslagstiftning.)

Samtidigt som våra Världens Värsta Skatter aldrig tas upp i media som ett viktigt problem så tas ju skattesänkningar regelmässigt upp som ett problem. Denna vänsterdiskurs torde dels, genom medias makt, vara betydande i svenskens politiska samtal, men även vara en problemformulering som varit och är vänsterjournalistikens privilegium. Som ett gustafssonskt problemformuleringsprivilegium. Hur kan det bli annat än sosse-segrar i val efter val efter val efter val efter.......