Matematik i kris och en gammal pedagogik-kritik

Jag skulle ju sluta skriva nu ...men fick ...nån spasmisk reflex?
(Efter detta, time out!)

En länk till en DN Debatt-artikel, där Näringslivet samt rektorer och kårordföranden på Sveriges tekniska högskolor och universitet med ett veritabelt nödrop kräver att civilingenjörsutbildningen ...förlängs. Orsak: En kvalitetsbrist som gör att svenska civilingenjörer nobbas på den internationella arbetsmarkanden!!!

Mattekunskaperna efter gymnasiet har ju sjunkit dramatiskt i en nedåtgående utveckling, vilken uppmätts sedan cirka 1994. Och dessa kunskaper har väl inte helt otänkbart försämrats i en tidigare fas inom grundskola och för ingången till gymnasiestudierna...?

Vad kan försämringen tänkas bero på?

Från 1989 och några år framåt så förverkligades en politik med målstyrning. Inom matematiken finns det en kritik mot att man har köpt tanken på att denna är ett allt igenom inkrementellt kunskapsfält, där allting måste läras in i en viss ordning. Skummade just igenom ett litet häfte, från 1996 av Arne Engström, om just detta, där behaviorism, målstyrning och specifikt för matematiken i synnerhet en Benjamin Bloom med teori taxonomin, kritiseras. Enligt Engström delar denna teori upp matematiken i en kunskapsmassa med tusentals olika delmål som anses utgöra en hierarkisk ordning. Engström menar att det finns empiri som visar att detta är ett felaktigt sätt att se och närma sig matematiken på.

Mastery Learning är en annat begrepp och inlärningsmetod som Engström tar upp där elever isoleras från varandra, men jag begriper inte riktigt dess hela innehåll eller självklara relevans för den svenska skolan... (Jag reserverar mig för övrigt i denna post, och som den bloggarslarver jag är, för all eventuell missförståelse av Arne Engström!)


Målstyrning, slutligen, menar Engström är okej endast om det är själva processen man fokuserar på. Att följa upp mål med mätning menar Engström är förkastligt. Han menar att matematiken är ett kunskapsområde där man tar kunskapsmässiga språng. Det man lär en gång är senare en självklarhet som man inte reflekterar över -- ens hur man lärt sig -- samt en trivialitet i den senare, högre, matematiken.

Förkastande av exakt mätning liksom en fokuering på processen torde ju även ligga lite i linje med gammal, enligt min mening, god kvalitetsideologi (kvalitetsgurus som Juran och Deming). Men det mest intressanta med Engströms kritik är nog ändå att han menar att matematikpedagogiken i Sverige snöat in på det som i dag ofta kallas matematikens A och O, att den måste läras in stegvis i vissa bestämda steg. (Sker bara det är väl allt frid och fröjd sen, va?) Stämmer denna analys så har det väl även skett samtidigt med en individualisering av matematikens innehåll (som Engström nämner!), där eleverna mera fritt kan välja tekniker för att nå delmålen = klara proven (en pedagogisk devis är väl även att "alla sätt är lika bra"?). I denna anda torde de trivialaste metoder kunna jämställas och inte ses som sämre än en verklig utveckling i metod och fördjupad förståelse; en progress i linje med tanken om kunskapssprång inom matematiken. (Att en eventuell sån här metod-nivellering är oegentlig och av ondo för matematikkunskaper är väl inget särskilt vågat antagande.)

Engström nämner att Blooms teorier använts flitigt i USA men övergetts i Storbritannien; jag vill minnas (med mitt spröda minne) att USA tillhör de västländer som tillsammans med bl a Sverige och Norge backat rätt duktig i TIMMS statistik för elevers matematikkunskaper. (Hm, hinner då inte kolla upp detta nu!)

Fann Engströms kritik både högst intressant och en liten smula rättshaveristisk (texten anges som refuserad av matematikpedagogik-tidskriften Nämnaren). Rapporten heter "Gammalt vin i nya läglar" (ett särtryck från institutionen för pedagogik och specialmetodik i Malmö).

Jag får nu googla för att komma på att Arne Engström i dag är universitetslektor i Örebro som bl a 6/10 2003 skrev en DN Debattartikel om hur matematikundervisningen drabbar svaga elever samt i olika sammanhang förespråkat för förståelseinriktad inlärning. Vill vid närmare eftertanke vill jag minnas jag läst en del av honom inom matte-pedagogik (inkl denna DN-artikel).