Elmbrants julaftons-grisskri

Vad kan uppgiften för en blogg som heter Magnus Orerar vara om inte att sprida billigt och ganska ointressant "skvallermässigt" material...


Studio Etts (vänster)krönikör Björn Elmbrandt skriver på Expressen Fjärde sidan (där, trevligt nog, debattörer med åsikter avvikande från en s a s svensk åsiktsmässig mittfåra ofta yttrar sig) att han är missnöjd med en motivering från granskningsnämnden, rörande ett ärende för något år sedan, där han friades (PDF).

Vad är det då skvallrigt underhållande i detta? Jo, Björn anser att granskningsnämnden lägger locket på för åsikter i media. Detta genom att de beskrev hans ounderbyggda påståenden, att USA fraktar runt fångar i världen för att tortera dem, som att han visserligen "gick lite väl långt" i sina åsikter -- bl a eftersom USA och europeiska länder inte tillåter tortyr -- men, menar de, att Björns krönika ändå inte strider mot kravet på saklighet då krönikan ska vara personlig.

Denna motivering får således Björn att i oktober begära en ändring av granskningsnämndens motiv till att hans krönika friades, men nu har alltså den begäran avslagits. Därför skriver Björn ett bittert debattinlägg om att han inte ens fått en ursäkt utan bara hänvisas till formuleringar som att "inte ens en krönikör har obegränsad frihet att göra värderande uttalanden i starkt kontroversiella frågor". Inte -- får man förmoda -- utan ett visst vredesmod namnger här Björn dem i granskningsnämnden som handlagt detta ärende, samt tycks mena att de inte förstår att Egyptenavvisningen innebär "hard facts".

Nu är i och för sig Egyptenavvisningarna fakta, men att utifrån detta generalisera att USA organiserar fångtarnporter i syfte att tortera är ju ändå inte detsamma som att framföra vederlagda fakta.

Stämmer då Björns påstående att granskningsnämnden skrämt journalister till politisk anpasslighet? Njae... Att granskningsnämnden vid anklagelse om tendensiöst innehåll väljer att konstatera att något inte varit fakta men ändå inte strider mot sändningsreglerna stoppar ju knappast någon. Och vidare: Har någon gång en ordinarie krönikör i SR fört fram en krönika som talar för kapitalismens förtjänster eller något positivt om USA:s politik? (Inte vad jag nu minns, men tendens åt vänster är även i själva journalistiken legio.) Och vad är då denne radikale vänsterjornalists tal om hot om anpasslighet värd, om det redan anpassas så att endast vänsteråsikter har en starkt etablerad röst i etern? Det kanske även ur ett demokratiskt perspektiv är bra att media alls har detta granskningsorgan som inte ser osanna påståenden/konspirationsteorier såsom alldeles oproblematiska, vilket de enligt reglerna inte heller är.


Annars anser jag att det vore bra om Patriot Act inte permanentas samt anser att hemlig buggning helt utan domstolsbeslut är vansinnigt och innebär en (nu krävs nog ord som påminner om orerande) veritabelt kafkaisk situation! Därom är jag såsom ickesocialistisk pratkvarn (en mindre bra kombination kanske?) ense även med en socialist som Jinge, exvis här.

Som sagt, detta var bara rätt ointressant skvaller om en (vänster)aktör i media som ovanligt nog, samt på själva julafton, gett upp ett litet skri efter att ha blivit lätt trampad på vänster lilltå. Ingenting annat.


Uppdatering: Nu ska man ju tänka på vad man säger -- kanske även när man orerar -- så därför vill jag förtydliga, att jag med uttrycket grisskri inte avsåg att avhumanisera den gode Björn Elmbrandt. Han reaktion var kanske naturlig, men inte desto mindre ansåg jag den kanske var en intressant liten del i ett slags tidsdokument rörande svensk media. Prinsessan-på-ärten-gny hade säkert varit ett långt bättre orerande epitet än grisskri, men i och med att artikeln publicerades på julafton samt alla dessa paralyserande "Johannes-döpar-julgrisar" på fat i dessa dagar blev nu epitetet som ...det nu blev. Så jag begick alltså som orerande bloggare ett medvetet övertramp (men dels tycker jag nog att debatten generellt kunde vara lite rappare i Sverige och dels har jag förstått att även ickeorerande bloggare, likt mig, inte sällan skriker ut halvdassiga invektiv).

Men jag kan ändå rekommendera: Gör inte som jag. (Här i DN i dag är förresten Hans Bergströms snusförnuftigt goda råd rörande ett mer idealt svenskt medieklimat.)

Några läsvärda artiklar på nätet nu är förresten

  • Dagens Fjärde sidan, "Ta avstånd från antisemitismen", med kritik av Ordfront från en historiker och en idéhistoriker.

  • "Se upp för halal-hippier" av forskaren och muslimen Pernilla Ouis.

  • Dagens inlägg av Johan Ingerö.



  • God fortsättning! (Mitt bloggande går ner på stand by-läge igen.)

    Comments

    One response to “Elmbrants julaftons-grisskri”

    rgr sa...
    28 december 2005 19:57

    Det visste jag inte att Björn beskrev fångbehandlingen och förhören på det viset som tortyr och nu fått tillrättavisning. I Expressen skriver han:

    'Men hur kan påståendet att USA flyger skyldiga och oskyldiga världen runt för att tortera dem vara "ett värderande uttalande"?'

    Om något som ovanstående inte är kontroversiellt i hans ögon så undrar man lite hur mycket av hans rapportering i övrigt är. Till viss del är hela saken en fråga om hur hans åsikter presenterats i radio, som en sorts fakta eller tydligt som hans egna åsikter precis som skillnaden mellan nyhetsartiklar i tidningar borde vara fria från värderingar och ledare och kröniker där med värderingar. I en ledare eller med avsikt vinklad krönika kan jag förstå hur folk försöker använda påståenden som Björn använder sig av. Men om krönikor används i statlig radio får man ju också hoppas att de tar in krönikörer från olika sorts läger i så fall.

    Skicka en kommentar

    Kommentera relevant och undvik invektiv.

    Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.