Lite mer om kanadensiska uppropet

"Ett rädslans skynke har lagt sig över intelligentian i väst, även i Kanada. Rädslan för att bli missförstådd som islamofob har tillslutit deras läppar, torkat ut deras pennor och låst deras tangentbord."

Så börjar det dokument av kanadensiska muslimer (PDF) jag nyss bloggade om. Ett perspektiv de betonar är dock att media i väst ägnar sig oproportionerligt mycket åt att beskriva islamistiskt våld i förhållande till flertalet vanliga muslimer.

In Tehran today, the city's bus drivers are on strike. Thousands have been arrested; entire families have disappeared. Yet, this has not made a blip in the western media.

If the same bus drivers were burning books or embassies, this would certainly be on the evening news. This is an appalling example that only outrageous, violent expressions of faith by Muslim extremists are taken as the aspirations of people from Islamic societies.

It is time for Canadians to stand up for the hard-won democratic values that the Muslim extremists oppose.

Budskapet är således bland annat att inte ge efter på extremisters krav samt att positiva krafter för demokrati och mänskliga rättigheter i den islamiska världen ska lyftas fram i syfte att inte skapa fördomar mot alla muslimer (och kanske även ge bra förebilder för muslimer i väst?).


Min reflektion är att exempelvis nyheter om avslöjade övergrepp, t ex masslakter, av Saddam i Irak inte rapporteras av main stream-media i samma utsträckning som exempelvis de år efter år upprepade scoopliknande reportagen om övergreppen från amerikanska soldater (sedan länge straffade). Även här är det nog en polariserande medielogik som styr, där amerikanen är den skurk som ska fokuseras. Här spelar nog även vänsterns försvar av islamismen in -- det som uppropets författare nämner. Tråkigt om inte mänskligt lidande samt brotts art och omfattning styr vad som rapporteras i media samt om även delar av verkligheten förtigs för en förenklad och förvriden bilds skull.