Replik på HAX-postning

Jag vet inte riktigt hur bra det är med extremt långa kommentarer i hos slagkraftiga rappa bloggare (rent av den genrens överstepräst? ;-), så därför bloggar jag nu istället svaret på ett HAX-inlägg jag upplevde som för fladdrigt ofokuserat.

Repliken:

Jag har svårt att se att muslimer är vår tids judar.

Visst finns det en tydligt artikulerad skepsis mot islam i form av islamiska seder som kan och ska ifrågasättas. Dock är inte tonen i media islamkritisk. Ska man jämföra med tyskt trettiotal (vilket det iofs generellt kan vara fördelaktigt att vara försiktig med) så genomsyrades ju media av kritik mot judarna när väl Hitler fått makten. Innan ska dock judarna ha haft en god ställning i Tyskland.

Jag ser inte en hets mot islam och muslimer i väst. Jag tog på denna min blogg, i förr-förra inlägget samt några inlägg före det, upp att skildringen av arabländer och islam som fulla av USA-hatande extremister kan försvåra en bra bild av muslimers verkliga position, även muslimers i väst. Skildringen av arabvärlden som befolkad av muslimer som helst sysslar med terrorattentat förenklar inte för de muslimer som är alldeles vanliga. Vidare kan den kanske polarisera väst och öst samtidigt som den innebär en dålig förebild för unga muslimer i väst, vilket i sin tur kan bidra till en mindre bra utveckling (där dock "sharia-islam" bland imamer och liknande är en förutsättning och ett grundproblem).

Det är samtidigt viktigt att skildra problemen med islam. Men när vänstern nöjer sig med att polarisera terrorister, som sägs begå mer eller mindre legitima desperata handlingar, mot "skyldiga" väst får vi varken en bra problemformulering rörande islam och mänskliga rättigheter eller en balanserad bild av muslimer i betydande grad vettiga (men ofta saknandes insikt, tradition och kanske ibland religiöst grundad ovilja rörande mänskliga rättigheter).

Men om en andel av muslimerna är för sharia och, säg, hälften är för hädelseförbud så är ju ändå många av dem för västs värderingar. Gränsen mellan "öst" och "väst", eller i Samuel Huntingtons civilisationernas krig, lär således gå inom islam. Inte geografiskt strax väster om Istanbul; nyckeln till fred blir således ett upplyst frihetligt politiskt och kulturellt paradigm av sekulär "värdslighet" i bland annat politik och vetenskap.

En tes kan ju därmed vara att strikta krav på imamer, konfessionella skolor med mera är en hjälp för muslimer som önskar att politiken ska vara religionsneutral. Och då blir kritik mot islam och s a s "dansk hårdhet" en möjlighet i en omvandlingsprocess inom islam. Jag tror att framgångarna för Demokratiska muslimer i Danmark kan ha att göra med att man i Danmark ställt krav, och har det klimat där karikatyrer av Muhammed kunde publiceras.

En reflexion jag nu gjorde är att karikatyrer på Muhammed för 10-15 år sedan i Sverige inte hade väckt någon uppståndelse alls. Då hade man iofs inte gjort karikatyrer med en bomb eftersom det inte hade haft samma satiriska udd före bland annat intifada och 911. Men i dag kan vi i alla fall konstatera att det inte går an att publicera några teckningar. Att såväl politiska partier som regeringen rycker ut och stoppar publicering. Yttrandefriheten är därmed inte vad den varit, utan snarare devalverad och punktvis obefintlig.

Sålunda är jämförelsen med hetsen mot judar, vilken innebar av nazisterna styrda mediekampanjer, snarare mer tillämplig på den tysta de facto-intervention av självcencur som rädslan för islamismens våld hos i västvärldens medier ugör. Men ingen "femetta" det heller; jämförelser med 30-talet är för "tacksamma" att ta till och därmed känsliga både för Goodwins lag och det synande jag här sökte bidra till.


Slutligen. En metafråga, som jag egentligen inte borde spekulera i, skulle ju kunna vara varför HAX försvarar muslimer som om de får utstå för mycket kritik. Det sagda skälet är bra och respektabelt, att främlingsfientliga kan utnyttja islamkritik. Men samtidigt är det inte ett tillräckligt skäl till att hålla tillbaka rättmätig kritik av islam, vilket jag tror att argumentation med antydan om främlingsfientligt utnyttjande av islamkritik och 30-talsförföljelse-argumentet också kan utnyttjas till. Med den approachen kan man nog riskera att "dra på sig" fel vänner, de inom islam som vill expandera s a s "sharia-nära" main stream islam (såsom imamer och gruppen av s a s lite mer religiösa muslimer).


[Några textförbättringar har gjorts t o m kl 18:45.]