"Som en följd av Muhammedsaffären överväger EU's utrikesministrar på ett möte i Salzburg att tillmötesgå arabiska länders krav om att "bekämpa nedgørelse av religion"
Hittills har EU röstat mot denna typ av förklaringar under möten i FN:s Generalförsamling, men nu överväger de europeiska ministrarna att gå vidare. Det framgår av ett skriftligt diskussionsupplägg, som siktar på att förbättra förhållandet mellan Europa och islamiska länder.
...
Den Islamiska Konferensorganisationen OIC och Den Arabiske Liga har krävt garantier for, att en Muhammedsaffär inte upprepas igen."
Denna nyhet exponerades som översta nyhet på berlingske.dk i går. I någon svensk tidnings nätupplaga har jag inte alls sett den lyftas fram.
Kommer vi svenskar att vara lika smidiga som Freivalds och UD, eller Aftonbladets Anders Gerdin, när totalitaristisk islam grymtar nästa gång?
Hver gang?
Islam av i dag är i mångt och mycket en totalitär och politisk-religiös kraft, inte alldeles olik andra förförande politiska ideologier under det förra seklet. En hård religiös lagstiftning präglar islamiska länder och missionerande islam tycks i betydande grad företrädas av det under senare år radikaliserade islam (med exempelvis det upprättade Islamiska brödraskapet som en del). Men det finns även muslimer som är anti-"islam-av-idag", och om dessa skrev jag lite i föregående tre bloggposter (som du kan läsa på min bloggs huvudsida).
Väst visar genom det här nämnda ett explicit svek mot mänskliga rättigheter; man har väl i EU även diskuterat att anpassa arbetet i FN med hänsyn till påtryckningarna från islam på yttrandefrihetsområdet? Det är i så fall rakt emot vad de muslimer som önskar skilja på religion och stat uttryckligen önskar! (Vad de önskar skrev jag om här och här.)
Uppdatering. Ordet "medeltiden" i rubriken valdes på känsla efter att ha läste om att EU överväger lag mot att förolämpa religioner.
Ser nu att det finns mycket som jag inte hade noterat. Här en artikel av Douglas Murrey om exempel på att islam och islamisters agenda får stöd. Här ett kort klipp:
All across Europe, debate on Islam is being stopped.
Italy’s greatest living writer, Oriana Fallaci,
soon comes up for trial in her home country, and in Britain
the government seems intent on pushing through laws that would
make truths about Islam and the conduct of its followers impossible
to voice.
och här artikelns avslutning
The jihad in Europe is winning. And Holland, and our continent, takes one step further into a dark and menacing future.
Lite off-topic, men ändå: Erixon skrev i dag ett inlägg om att det borde utvecklas regler, att man som kritiker har ett positivt alternativ, ett lösningsförslag, när man lägger fram kritiken. Jag delar i och för sig inte Erixons tanke; åsiktskommunikation bör inte hunsas men det skapas spontant en moral/en kodex som förstås kan förändras (vilket kanske var vad Erixon önskade). Men på det jag kritiserat i denna bloggpost har jag bara lösningsförslaget att inte tala med -- ha en dialog med -- main stream islam (vilket i stort sett kan sägas vara all öppet organiserad islam och som innebär mission, blandning av politik och religion i totalitarism -- ibland under beteckningen holism -- samt därmed i någon mån torde kunna betecknas islamism) om inte samtalet är för en nödvändig praktisk fråga som inte handlar om islams företrädares krav på oss. En dialog med det totalitära har inget positivt utfallsrum utan tvärtom endast en, i syntesen, förstörelse av det icketotalitära. Och det skadar nog inte samt underlättar om vi är stolta över vårt öppna samhälle med dess rötter i upplysning, vetenskap och humanism!
Men den ödesdigra dialektikens syntes mellan frihet och totalitarism som dialogen för dialogens skull leder till, den måste ledare i väst inse! Justeringar i västs samhällsmodell kan kanske låta oskyldigt, men en vingklippt frihet, är det längre en frihet?
Detta blogginlägg, inklusive mina islamkritiska inlägg, skulle nog för övrigt kunna bli material för den censor som de förslag att "tillmötesgå" islam som EU aktualiserar kommer att kräva. Några skulle nog, trots grundlig argumentation, kunna fällas.
Comments
2 Responses to “Islamisk dialog och nu kommer medeltiden?”
Pladdrar nedan på ...lite "från höften":
Denna fråga är inte direkt ny, och att man på en så pass lång tid valt att inte begrava den, tyder inte det på att man verkligen är inställda på att ge efter?
Islamisterna har ju redan vunnit kampen över medierna, vilka huvudsakligen valt att inte publicera teckningarna. Svenska regeringen var snabbt framme med klorin och putsade bort en teckning hos en Internetleverantör.
Jag tror att man genom själva detta klimat -- vilket är ett resultat av militant islam och räddhågsenhet -- anser att en ny situation råder där man faktiskt inte längre står upp för yttrandefriheten till 100% utan hellre talar om att den aldrig är absolut utan kan anpassas lite si och så från tid till annan. En hel del av relativisterna -- som egentligen är mera av lättskrämda byråkrater (och i medievärlden lättskrämda publicister) -- tror nog även på sina egna förklaringar. Men detta senare kan naturligtvis enbart hänföras till psykologi och kanske nåt freudianskt begrepp, som förträngning(?), vare sig det är "vaneförträngande"(?) vänster eller inte.
Vid sidan av lättskrämda byråkrater finns förresten kanske även en plyschbyx-vänster (mina referenser här = 70-tal), som inte tror någon om något ont? ( ;-)
Kanske man kan säga att ett krig pågår på två fronter från ett totalitärt system som hatar demokrati, men att många i väst kanske ännu inte ens insett att kriget pågår och därför förlorar på den ena av dessa två fronterna?
Fronterna är dels islamisk mission i väst, där en omvandling av våra samhällen ingår och dels den militära upprustningen som avser att ge muskler åt ett veritabelt krig mot Israel, västliga värden och demokrati.
Jag tror att det är viktigt att få västvärldens ledare att förstå att de befinner sig i det första kriget, där rädslan för terror används tillsammans med islamisk apologetik och dialektik/dialog som medel för att uppnå syftet islamiska framsteg i västs politik.
Det är en civilisatorisk strid som även pågår på ett intellektuellt plan.
Något riktigt intressant -- och som även det västs ledare kanske bör reflektera över -- torde dock vara hur den handlingsförlamande skräck som islamisternas skrammel mot teckningarna har skapat påverkar västs förmåga att resolut agera mot Irans vapenprogram; om detta -- ryggkrökandet för redan abstrakta hot på hemmaplan -- minskar förmågan att mobilisera ett kraftfullt militärt agerande mot Irans nukleära upprustning?
På något sätt vill jag ändå inte tro EUministrarna kommer fram till något så dumt som ett hädelseförbud eller lagstiftning mot islamofobi som man i så fall får definiera först.
Islamisterna har visst haft framgångar när det gäller medierna. Självcensuren i den religiösa toleransens namn eller i skydded av religiösa minoritetens namn har ökat när tidningarna och inte minst regeringen istället verkar vara oroliga för en våldsam motreaktion i form av hot, våld och annat. Kanske är det som jag läste någonstans att det är typer som självcensurerar överdrivet mycket som är de verkliga islamofoberna eftersom de är just rädda för islamisters reaktion på vad de gör.
Jag håller inte riktigt med dig om att Erixons lösning angående Iran. Även om det ytterst dåligt om Iran får tillgång till kärnvapen så ser jag inte bombningar som någon lyckad metod. Dock borde världen agera för att stödja demokratisak rörelser i landet och isolera ledning för landet dock samtidigt vara tydlig med att folket i Iran inte är några fiender. Det är en svår fråga det hela.
Skicka en kommentar
Kommentera relevant och undvik invektiv.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.