Riksdagiset på censur-humör?

Läste i kvällsbladet nåt som gav mitt förtroende för politikerna en liten knäck.


(Bild från Amelias Café.)


Den här bloggposten blir säkert himla "orerande" (många ord, få länkar), men...

Citaten nedan, gällande undersökning, från Aftonbladet-artikel:

”Över 80 procent av riksdagsledamöterna tycker inte att poliser ska få läcka innehållet i förundersökningar till journalister.”

Det polisen får läcka till allmänheten måste de naturligtvis kunna läcka till medierna, allt annat vore givetvis absurt. Politikerna måste hålla lagstiftning fri från explicit styrning av medierna!

"Fler än hälften anser att "sexistisk reklam" ska förbjudas i lag."

Detta visar på en brist på förståelse för yttrandefrihetens grundvalar. Att inskränka möjligheten för uttryck och/eller gå in och detaljgranska reklam och införa censurering är främmande för vårt öppna samhälle (kan tänka mig att islamister och Åke Green skulle gilla det men...).

"Åtta av tio tycker att det ska vara förbjudet att publicera bilder på misstänkta i brottmål innan dom har fallit."

Den enkelt ställda frågan kan nog ha en komplexitet i verkligheten, men ledamöternas svar är ändå märkliga. Människor kan vara misstänkta innan de är föremål för åtal, och då kan det ju enligt de regler som redan nu finns, bl a pressetiska regler, vara fel att publicera personidentitet och således även bild. Är den misstänkte svarande i rättegång skulle situationen kunna vara annorlunda, men något behov av ny lag finns inte. (Uppdat.: Åke Wredén beskriver här vad denna önskan från 8 av 10 riksdagsledamöter innebär.)

"Över 70 procent vill införa en lag som gör det förbjudet att fotografera kändisar i privata sammanhang utan att de gett tillstånd."

Vad är detta?! Är riksdagen lika med 349, eller 70 procent av 349 stycken dagisplaceringar?! Är detta kanske en Diana-effekt/antipapparazzi, eller?

Oavsett hur frågorna formulerades är svaren oroande. De skulle nog delvis -- vid sidan av brist på välutbildade politiker -- kunna tolkas som en tendens till en förändrad samhällssyn där man ser sin politikerroll som en slags fixarroll, d v s att man har förmåga att genom lagar och beslut ordna till allt som "är" negativt (som är det i en formulering som är negativ...). Det skrämmande/beklämmande är att majoriteten av ledamöterna inte lär ha tänkt på betydelsen av det som begränsar politiken; på riskerna med den makt de som politiker har, hur den felanvänd kan ge ett slutnare mer totalitärt samhälle. Sen verkar man alltså ha svarat på saker efter hur de formulerats, så man stött "det positiva"! T ex "kändisarna ska skyddas" och "misstänkta ska skyddas". Men detta visar väl bara att man är undermåliga politiker; att man inte har förståelse för frågan i relation till vårt rättsamhälle. Det vore intressant att se om politikerna verkligen hyser de smått totalitära värderingar som bör vara konsekvensen av svaren. Man får väl hoppas att de bara är inkompetenta och okunniga. :-I

Annars talas det ju ofta om att vi lever i en pryd tid, där förbud mot olika uttryck är något som blir allt vanligare. Jag är inte så säker på det; att det gått så långt. Det sägs exempelvis att Rafaels barnänglar inte skulle klara dagens pedofil-filter, men jag har svårt att se att något större reellt problem föreligger här. (Möjligen att det finns någon tendens i den riktningen, kanske pådriven just av förmyndartänkande…).

Ett angelägnare problem tror jag istället den, som det verkar, okunniga och av retoriskt förslagna formuleringar lättledda politikerkåren kan vara. Det finns nämligen samtidigt de som av starka ideologiska skäl söker inskränka vårt samhälles yttrandefrihet. I P1:s paneldebatt i lördags med partiernas representanter i utrikespolitiken ställdes frågan om man ansåg att det var rätt att stänga ner webbsidor som uppmuntrar till terrorism, men där svarade de flesta nej. Jag skulle inte -- om jag nu ska orera lite -- bli förvånad om våra politiker är mer villiga att vara klåfingriga rörande H&M-affischers uformning än att stå emot islamisters våldshets mot exempelvis just dessa H&M-affischer... Man var förresten snara att stoppa webbsidan med en oförarglig Muhammedbild (se här), men man visade inte ett uns av stöd för Danmarks yttrandefrihet vid krisen med våldsamheter från islamister tidigare i år.

Tydlighet mot de som med hot söker framtvinga inskränkningar i yttrandefriheten inte är detsamma som just inskränkningar i yttrandefrihet. Det öppna rättssamhället har alltid vårdat sig genom att inte tolerera bland annat försök att med våld skapa ett intolerantare samhälle. Blir förresten inte eftergivenhet i kraven på att censurera t ex H&M-affischer (reklam) och islamisters (eller kristna pietisters, om de hade funnits) krav på mindre nakenhet även en slags win-win-situation, för dels politiker som ser som sitt uppdrag att (i omedveten naivitet) ”fixa saker” samt dels för de frihetsinskränkande islamisterna? En ohelig allians mellan naivitet och totalitarism?

Bloggar kanske ett aktuellt litet brittiskt exempel på censur snart. Upprepar i så fall där att ansvar inte innebär att vara våldsamhet och/eller påtryckargrupper till lags utan istället innebär att försvara vårat samhälle och dess -- bland annat -- yttrandefrihet mot de intressena.


Men trots allt tror jag inte att riksdagsledamöterna skulle gå så långt som att besluta om de svarsalternativ man valde i enkäten. Man har experter som utarbetar de förslag som läggs och inte går utanför de ramar som vår konstitution sätter, och dylika dumheter skulle knappast släppas fram till riksdagiset. Men om undersökningen speglade attityder så är den ju ändå lite oroande... Jag har, trots den mot riksdagen raljerande tonen i detta inlägg, svårt att tro att kunskapsbrist helt kan förklara undersökingsresultatet.


Ser nu, trots att det hittills är rätt tyst om detta i bloggosfären, att även den ganska kloka sossen Jonas Morian kommenterat detta och verkar vara inne på att det är okunskap som ligger bakom, men att detta ändå är ganska oroande. En annan s-märkt bloggare kommenterar att man "kan be [pressen] att ibland vara mer opartiska eller ta en funderare innan man trycker vissa saker", men i övrigt en bra ton och jag vill inte tro att här avsågs vad politiker kunde göra... :-)


Andra bloggar om: yttrandefrihet, censur, riksdagen