Steyn om JK och jag om Fallaci

Denna bloggpost innebär nog delvis en återspegling av mitt surfande och läsande de senaste dagarna.

Mark Steyn kommenterade i en text till Oriana Fallacis minne vår justitiekansler Göran Lambertz hantering av affären med kassettband med uppmaning till mord av judar i Stockholms moské (texten är från hans tidigare kommentar till Fallacis ”The Force and Reason”):

Over in Sweden, they’ve been investigating the Grand Mosque of Stockholm. Apparently, it’s the one-stop shop for all your jihad needs: you can buy audio cassettes at the mosque encouraging you to become a martyr and sally forth to kill “the brothers of pigs and apes” – ie, Jews. So somebody filed a racial-incitement complaint and the coppers started looking into it, and then Sweden’s Chancellor of Justice, Goran Lambertz, stepped in. And Mr Lambertz decided to close down the investigation on the grounds that, even though the porcine-sibling stuff is “highly degrading”, this kind of chit-chat “should be judged differently – and therefore be regarded as permissible – because they were used by one side in an ongoing and far-reaching conflict where calls to arms and insults are part of the everyday climate in the rhetoric that surrounds this conflict”.

In other words, if you threaten to kill people often enough, it will be seen as part of your vibrant cultural tradition – and, by definition, we’re all cool with that. Celebrate diversity, etc.

En skön spark från Kanada i Lambertz mellangärde. ;-)

Hela texten här.


Tänkte blogga mest för det anekdotiska i att Steyn nämnde vår justitiekansler, men kan väl lägga till några tankar om Oriana Fallaci, som gick bort för ett par veckor sedan. Hade inte läst hennes böcker men tog mig nu an "The Force of Reason". Hon var ju inte den mest balanserade. Man skulle kunna tänka sig att hennes agitation kan ha bidragit med inspiration till en så generaliserande bild av muslimen samt en så om väst pessimistisk video som den i denna Atlas Shrugs-post (en video som tar upp påvens tal ...i Fallaci-anda).

Dock tror jag en viktig aktuell fråga är västs frivilliga bugande för krav från den islamska världen (vilken kan framstår som en väl expansiv värld utan anmärkningsvärt stor brist på självgodhet). Något jag alltså tror är viktigt att se, men på ett lite mer mångfacetterat och inte fullt så apokalyptiskt sätt som hos Fallaci. (Ett exempel på undfallenhet anser jag är att Fallaci i EU stod åtalad för i stort sett ett blasfemibrott.)

Islamisters krav och offensiver tror jag (som jag tidigare hävdat) måste mötas med okuvlighet. Men därmed bör vi samtidigt göra religionen Islam en tjänst, där den får ett moraliskt stöd att styra in i mer så att säga upplysta tankebanor. Så kallade islamiska mänskliga rättigheter, vid sidan av de universella, bör nog avvisas och här brister det säkert en del. Exempelvis i de lagar som i Schweiz i stort sett förbjuder kritik mot muslimer; de som orsakade att Fallaci hotades med fängelse. Eller med tanke på Berlins Operahus hänsyn till islamisters hot helt nyligen -- eller där snarare rädsla för ett potentiellt hot (sic!) --, eller med tanke på en del ifrågasatta särrättigheter för muslimer. Eller varför inte ovan nämnda JK-ärende med morduppmanande kassettband i Stockholms moské.

Jag är böjd att hålla med Mark Steyn om att Fallacis viktigaste bidrag (i vad jag delvis ser som tröttsamt furiosiska texter) kan vara att hon belyste hur våra intellektuella och politiker nedvärderat väst och upphöjt Islam; till exempel genom en konkret politisk agenda i EU Europa med just detta syfte (*) (en agenda där Fallaci exempelvis nämner att en f d nazist, aktiv i en vetenskaplig del av SS-organisationen samt skrivandes judeutrotningstexter redan tidigt 30-tal, Sigrid Hunke, t o m 90-talet bidrog till att nedvärdera judendom och kristendom i väst samt upphöja Islam).

Nåväl. Fastän Fallaci inte sällan var grov och obalanserad fanns poänger i kritiken, men Fallacis antydan att det av henne skildrade historiska våldet skulle utgöra en typisk muslimsk egenskap var naturligtvis både nonsens och hetsande. Men att det skrevs kom sig ju av i dag reella våldstendenser hos en islamistisk minoritet (iofs representerad i vissa islamiska organisationer samt hos en del imamer) och hets mot folkgrupp var knappast hennes text. Essensen i de ilskna texterna -- den verkliga ilskan -- rörde snarast västs undfallenhet. Hon hatade ju inte muslimer som människor men kritiserade ej önskvärda företeelser i västvärldens relation med den islamiska världen. Då det blev en personlig kamp tog hon nog i med mindre lyckade medel -- ett ilsket islamhat -- men vad jag sett föreslog hon aldrig våld mot muslimer; något hennes kritiker ofta, i får man förmoda någon slags politiskt korrekt illvillighet(?), ofta antytt!


(Jag rynkade växelvis på näsan, var fast i spänning och log brett (ibland ironiskt) när jag läste "The Force of Reason". Tre orerande käftar av fem möjliga.)


DIVERSE ATT LÄSA:
Fakta om Oriana Fallaci, inkl länkar texter, på Wikipedia.

Som kontrast till alla Fallaci-hyllningar: Doug Irelands kritiska Fallaci-post.


-
Å lite till:

Frågan är om det förresten ändå inte börjar hända en del på detta område, typ om att vi kan riskera kompromissa bort vår kultur till politisk islam, alltså islamism (**).

Ser (via Erixon) att Ayaan Hirsi Alis bok i Sydsvenskan med någon antydan till invändning ändå rekommenderas varmt för läsning. En ny bok i, förmodar jag, samma stil som Fallaci är "Because They Hate: A Survivor of Islamic Terror Warns America" (amazon) av Brigitte Gabrielle, tidigare offer för islamistiskt våld och i dag drivande en anti-islamistisk organisation (en Youtube-video med henne här, där bl a en publiken frågar relevant om risken med att driva en hård agenda mot islamism).


(*) Fallaci nämner generellt 70-talets Strasbourg-resolution och Kairokonventionen, och för Europas del bland annat Arabförbundets generalseketerar-möte den 28 mars 1977, där hon menar att en lång rad Europeiska länder bjöds in samt undertecknade en resolution om att gynna det arabiska språket samt "the superiority of Arab culture" (s.154f); men högvarviga Fallaci ska som sagt tas med en näve salt!

(**) En del -- gissningsvis gjorde Fallaci det -- menar ju att all islam är politisk islam. Undersökningar har ju dock visat att en stor, men inte förkrossande, majoritet av muslimer i väst bland annat anammar västs lagar framför islamiska lagar. Själv ser jag både problem och möjligheter i detta kultur- och religionsmöte.


Andra bloggar om: oriana fallaci, islamism, jk, justitiekanslern, mark steyn