I denna artikel nämns i alla fall den forskning om könen som en neurofysiker nyligen beskrev i boken "The Female Brain". Forskaren, själv feminist, har tydligen brottats med sin världsbild.
But what is most fascinating about the book is the background of its author. A neuropsychiatrist at the University of California, San Francisco, and the head of a female mood and hormone clinic in San Francisco, Dr. Louann Brizendine is also a self-described feminist. In putting forward the results of clinical work and scientific analysis, Brizendine was forced to concede that everything she had been taught about gender was wrong. That is, men and women really are different. As she put it, "I know it is not politically correct to say this but I've been torn for years between my politics and what science is telling us. I believe women actually perceive the world differently from men."
Nåväl, traditionella synen på manlighet utmanas även en liten smula. Inte så att män är kvinnliga -- nej, så kan man väl inte säga då forskningen bara visar hur olika kön betyder olika egenskaper -- utan snarare att mjukhet ingår även som en manlig egenskap, där det vi betraktat som manliga karaktärsdrag naturligtvis också i allra högsta grad finns.
...masculinity is not only about being a warrior. The manly virtues include character, confidence, honor, inner strength, pride, responsibility, loyalty, generosity, industry and dignity.
Så blir du sentimental med en tår i ögonvrån när nyårsklockorna klämtar, kämpa inte emot!
En bakgrund här torde vara att i synen på könen står ett biologiskt mot ett (de)konstruktivistiskt -- eventuellt även postmodernistiskt -- perspektiv, vilket nog denna artikel inte riktigt belyser. Det i dag politiskt korrekta är nog det senare perpektivet, där exempelvis killar ska leka med tjejleksaker och vice versa. Mellanformer torde väl också finnas, men likhetsträvandet i konstruktivismen är nog ändå betydande (det är nog även där man föredrar att använda begreppet "genus").
Sedan ger den på Brizendines biologi-spår resonerande artikeln följande råd:
Women should not have to apologize for their femininity, just as men should not have to apologize for their masculinity.
As a society, we would do better to accept our differences instead of turning men and women into bland imitations of each other. [...]
Vive la différence!
Vad ska man nu säga? Får räcka med (kort och manligt): Var dig själv!
...och dessutom, för all del, ett Gott Nytt År!
Om detta, inklusive kritik mot Brizendines forskning, bloggade förresten Lennart.
Andra bloggar om: samhälle, feminism, likhetsfeminism, louann brizendine, kvinnor, män, lärarutbildningen, könsegenskaper
Comments
No responses to “Likhetsfeminismens waterloo, eller...”
Skicka en kommentar
Kommentera relevant och undvik invektiv.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.