Det blir Mona!

Vad tänkte jag när jag diskade för 35 minuter sen? Monotont som f-—n, så tankarna löpte iväg lite om socialdemokraternas ledarval. Jag är ju inte sosse, men jag kan ju ändå knacka ner mina tankegångar här på bloggen. Inget sensationellt i dem kanske, men ändå...


Mona eller Messing är nog diskussionen nu. Båda med rätt kromosomuppsättning och Messing fick ju nyligen stöd av fackföreningarna, enligt vad Ekot anger.

Men socialdemokraterna är, hur nära de än står fackföreningarna, en partipolitisk organisation. Denna organisations lokalavdelningar är visst i allt högre utsträckning för Mona som partiledare (TV4, SVT).

Nu kanske någon tänker i banorna av att Mona är gammalmodig; att Messing till och med gick ut med att hon brännde CD-skivor till sina vänner (hur stenålder är iofs det!). Sålunda, menar kanske vissa, borde Socialdemokraterna optimera sitt väljarstöd genom att ta en modern ung kvinna till sin ledare. Men organisationen Socialdemokraterna är ju faktiskt mera än en kampanjorganisation för röstmaximering. Det är en demokratisk organisation med en, om man får använda ett slitet ord (och det får ju denna blogg!), själ.

Paulus, tror jag det var, skrev en hel del i sina brev till de första församlingarna om att den kristna församlingen som en kropp, och att den måste ha hälsa för att må bra och utvecklas; att växande kommer inifrån.

Att välja Messing skulle även innebära att facket fick en extra hållhake på Socialdemokraterna, och därmed sannolikt innebära att partit drar åt vänster. Widar Andersson skrev i denna ledare om vänster-högerdimensionen i Socialdemokraternas vägval. Där talas om att Morgan Johansson tillhör något som benämns "fördelningsvänstern". Att Widar inte gillar den bidragskarusell mycket höga bidrgsnivåer ger är ju bekant. Frågan är väl om Mona eller Messing är mest villig att släppa fram "fördelningsvänstern"?

Tydligen har nog Messing ändå en rätt tydligt vänsterprofil, om man ska tro Jack. Samtidigt förordar Widar Andersson enligt denna ledare Messing. Vad ska man egentligen tro? Något sa mig dock, där bakom diskbänken, att Messing mest är en förvaltare, ingen idépolitiker eller mästare i att lägga ut vinnarstrategier. Widar karaktäriserar henne i sin ledare även som först och främt ordningssam.

Nu har Messing också sagt nej, och det finns kanske även en annan dramaturgi i detta, nämligen skräcken för skräckisen "Monas Tårar II"; något som socialdemokrater förmodligen antar skulle sänka partiet rejält. Även Messing lär inse det här och inte vara villig att framstå som den som sätter några käppar i hjulet.

Skulle Messing vilja utmana Mona så måste hon antagligen göra lite halvt oskyldiga intervjuer där hennes politiska profil mer eller mindre sublimt framgår samtidigt som hon envist säger att hon inte kandiderar. Men i och med fackets stöd torde hon nog vara en smula komprometterad nu (om inte Socialdemokraterna och facket är mer odemokratiskt sammansvetsade än vad jag tror) jämfört med vad hon varit om hon helt på egen hand tagit en rövare och gjort ett försök. I och med det massiva stödet för Mona inom Socialdemokraterna just nu finns det nog knappast något intresse från Messings sida att göra framstötar, då det långsiktigt skulle kunna ge henne dålig cred (även om facken nu stöder Messings nominering).

Mona är nog på många sätt att föredra för Sveriges skull. Vilken tur att det blir hon!

Men jag ser dock, iofs en möjlighet till att Mona inte blir S-ledare om några månader, nämligen att det trillar fram någon relativt stor fadäs som skett efter hennes förra försök att bli partiledare. I det läget kan Messing kandidera och bli partiledare -- fast då utan fackens hållhake på henne -- men lika gärna exempelvis Nuder. Då skulle möjligen en viss profilering av kandidater kunna ta fart vilket förmodligen skulle kännas rätt uppfräschande i dagens relativa politiska stiltje (där allt som händer är medievänsterns antiallians-kampanjande).

Ytterligare ett scenario skulle väl kunna vara att socialdemokraterna centralt går ihop om att stödja Messing och att Mona finner sig i detta som hon då själv deltar i. Då kan man gå emot vad allt flera distrikt anser i och med att Mona själv träder tillbaka. Men detta är väl science fiction i den högre skolan, eller?


Så var då disktrasan urvriden och allt rent och snyggt!


Andra bloggar om: , , , , , ,

Comments

2 Responses to “Det blir Mona!”

Robsten sa...
7 januari 2007 13:44

Du missar en sak käre Magnus, det finns ett stort och hett motstånd mot Sahlin inom S av flera orsaker. Delsd alla skandaler, som faktiskt är fler och större än alla nyligen avgående ministrar tillsammans, dels har hon varit minister för olika depratement i hela sitt liv, utan att åstakommit ett förbannat dugg, det finns ännu fler orsaker som slarv, lathet och allt möjligt. Själv skulle jag inte köpa en begagnad bil av henne. det är snarast i ljuset av detta Widar föredrar Messing.

Carl-Robert sa...
7 januari 2007 15:58

Jag bara väntar på att Margot Wallström ska gå ut och säga att hon stödjer Sahlin. Sen är det klart.

Vore ganska fantastiskt om de valde henne, och någon annan finns knappast.

Socialdemokraterna går snabbt från att vara Partiet till att bli ett parti.

Skicka en kommentar

Kommentera relevant och undvik invektiv.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.