Detta är historien bakom ritandet av den teckning som användes i Dagbladet, från israelinews.org:
"Tatiana Soskin var bosatt i Hebron, den judiska staden som av FN delas lika mellan judar och araber. Det judiska befolkningen i Hebron består av 500 judar varav 350 är barn medan den arabiska befolkningen är 80 000. Med andra ord, araberna är i flertal gentemot judarna med 160 mot 1! Så mycket för myten om att judiska "bosättare" tar över Hebron!
Tatiana var en ung kvinna som beslutade sig för att uttrycka lite av sin frustration och ilska över det terrorkrig som palestinierna förde mot hennes judiska vänner. I juni 1997 ritade hon flera bilder av en gris som hon kallade "Mohamed". Hon försökte att sätta upp dessa teckningar på av araber ägda butiker i Hebron... inte olikt vissa av de osmakliga bilder araber ständigt hade satt upp på judiska butiker och byggnader. Olyckligtvis kom Tatianas gryende konstnärskarriär att avslutas då hon greps av israeliska myndigheter och fördes till Jerusalems polisstation. Tatiana arresterades och ställdes senare inför rätta. Domare Zvi Seagal ledde rättegången. Domaren jämförde hennes teckning med de övergrepp som nazisterna utförde, och sa att hon saknade respekt för humanitet och mänskliga rättigheter.
Enligt domaren hade hon gjort sig skyldig till uppvigling, rasism och kanske till och med äventyrat världsfreden! Han gick till och med så långt som att jämföra hennes barnsliga "grisaffisch" med den mest ondskefulla antisemitiska förfalskning som någonsin tänkts ut - "Zions Vise Protokoll"! Och den 8 januari 1998 dömdes tjugusexåriga Tatiana Soskin av Jerusalems tingsrätt till två års fängelse samt ett års villkorlig dom för försök att sätta upp teckningar av en gris döpt till "Mohamed". Hon dömdes för att ha begått en rasistisk handling, stödja en terroristorganisation, försök att väcka religiös anstöt och försök till skadegörelse. Tatianas överklagande till Högsta domstolen behandlades den 30 mars 1998. En dom från Högsta domstolen utfärdades 8 juli 1998, helt förkastande argumenten. Tatiana avtjänade mer än 16 månaders fängelsestraff för att ha gjort en karikatyr. Det hände i "den enda demokratin i Mellanöstern". Tråkigt nog, har arabisk-israeliska medborgare mycket större utrymme i frågor om pressfrihet, åsikts- och yttrandefrihet och frihet att göra kränkande bilder! Åklagare beslöt sig vara hårdare mot henne än de var för mot några arabiska terrorister. Ingen svängdörr-rättvisa för denna dristiga judiska tjej!
Nu snabbspolar vi oss fram till idag. Det prestigefyllda Israel Prize for sculpture har tilldelats Yigal Tumarkin som på en gris satt tefillin [kapslar med stycken ur Tora som fästs vid pannan] och som 4 november 1988 till Tel Aviv Magazine berättade att när han såg haredi-judar han kunde förstå nazisterna. En gång sa han att han önskade att han skjutit ned Rphfael Eitan och Rehavam Ze'evi. Han kallade sedan Tel Avivs borgmästare Shlomo Lahat "Papa Doc" för att denne föreslagit att flytta Tumarkins upp-och-ner-vända glaspyramid Holocaust memorial från stadshusets utsida. Han publicerade en "dementi" i en op-ed i Hadashot 10 dagar senare, om att "judarnas märkliga yttre och sätt att vara pretentiösa vid tanken av att Gud valde oss... fick våldsamma omgivande kulturer att ryka ihop... med denna arroganta minoritet... Bilden av den listige, ambitiösa skurken, lånande pengar till skyhög ränta, förvandlade den krumme kroknästa skäggige juden till civilisationens fiende... som inte hjälper sent omsider upplysta judar".
Var är ambassadör Zvi Mazel, när vi behöver honom? "
Om Dagbladet hade publicerat historien kring denna illustration hade det varit ganska relevant och avslöjande i ljuset av vad som nu händer i Europa. Det är historien. Inte huruvida denna illustration förolämpar muslimer. Muslimer är kränkta av allt, så mycket förstår vi. Det är om hur långt vi går för att försöka undvika att kränka dem som detta handlar.
(DN har fortfarande inget på nätet om detta.)
Relaterat i media: HD, VL, VG(1), VG(2)
Andra bloggar om: samhälle, islam, politik, religion, yttrandefrihet, muhammedteckningar, Oslo, Norge, Europa, media, Dagbladet, mediekritik
Comments
No responses to “Om teckningen i Dagbladet”
Skicka en kommentar
Kommentera relevant och undvik invektiv.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.