Hjärnforskare sägs rekonstruera upplevda bilder

Via en tweet från VoF ser jag en nyhet på Neurobonkers, enligt vilken hjärnforskare med hjälp av hjärnskanner lyckats rekonstruera upplevda filmklipp. Man testade detta med slumpmässigt valda youtubeklipp som framgångsrikt matchades.



Kom osökt att tänka på en sekvens i Wim Wenders roadmovie Till världens ände (1991), där en forskare tar fram utrustning med vilken man spelar in och i efterhand i en monitor kan se sina drömmar. Något som snart skulle kunna realiseras? I filmen ser den som testar tekniken drömsekvenser den annars skulle glömma, bl a barndomsupplevelser, men utvecklar även ett tillstånd snarlikt drogmissbruk.

Klipp ur Wenders film (med musikpålägg):



Skulle nu ett genombrott ske borde tekniken kunna utnyttjas i förhör. Känns rätt scary om det mest privata hos oss människor, våra tankar, ska kunna skannas och exponeras för omvärlden.

I intervjuklipp på Neurobonkers nämner en forskare flera positiva användningsområden (misstänker vi snart får se sådana i Johan "Pangloss" Norbergs krönikor), t ex kommunikation med gravt handikappade. Men detta borde göra allas våra ögon till kameror, där vem som helst som bär en "skannermössa" (?) kan vara "en Janne Josefsson". Kommer det att göra oss ärligare eller skapa misstänksamhet och distans ...eller både och?

I Wim Wenders film vill jag minnas att forskaren lät förstöra utrustningen, med tanke på teknikens konsekvenser. Är det bara ett tecken på att man börjar bli gammal att man finner detta en smula obehagligt, med tanke på konsekvenser?


Andra bloggar om: forskning, teknik, hjärnan, grafik, neurovetenskap, drömmar