Såg följande på kvällstidningen GT:s förstasida vid snabbköpskassan i kväll. Men efter en stunds -- som värste Personlige Magnus -- oblygt bläddrande i snasktidningen såg jag mig tvungen att pröjsa för den... (Jag skrev ju ändå en blogpost om grabben för ett par månader sen.)
Marcus beskriver hur han konsekvent negligerats i sin hemstad, Göteborg. Dels recenserades inte hans diktsamling Skjut (vilken getts ut i fyra upplagor) och dels bjöds han aldrig till Göteborg med den uppsättning han satte upp med Riksteatern på 52 orter i Sverige. Vidare kom inte en själ till en arrangerad pressträff i stan när hans tredje roman släpptes och... ja, en del annat som det vore för långrandigt att skriva ned (tyvärr finns inte artikeln i nätupplagan, men ett Harry Martinsson-citat om Göteborg finns här). Marcus återger även ett hissmöte med Göran Johansson, stans starke man, där denne säger till Marcus, hans bror och en vän: "Om ni vill bli något i den här i stan, så bråka inte med mig".
Marcus beskriver slutligen Göteborg som "ett lands lilla skämtavdelning" och "ett långfinger i ansiktet", "en pistol mot tinningen på alla dem som vägrar vingla fram på Avenyn och dra urusla skämt med en trälåda räkor i handen på väg mot kaninhångel på Liseberg". …i en artikel som börjar med "Jag älskar Göteborg. Det är min stad". I all sin egocentricitet, en riktigt underhållande uppgörelse!
Jo, jag kan nog hålla med. Göteborg är säkert en provinsiell stad, där Kultur är lika med Galenskap på Lorensberg - eller gammal go’ fotbollskultur. Svartklädda rebeller… en intressant och fotriktigt proletär antites/kontrapunkt, kanske? Och politiker som rular kommunala eventföretag. (Sossar och mittenpartier rular förresten allt möjligt i de mest otänkbara VD-välavlönande kommunala bolag.)
Nåväl. Marcus skriver även om sin teaterpjäs som sätts upp i hans nuvarande bostadsort, Norrköping, med utsålda föreställingar och en positiv recension av en av SvD:s mer välrenommerade recensent (i min förra blogpost blandade jag tyvärr ihop Marcus och hans bror Peter och den senares pjäs -- beklagar mitt "blogslarv"!). En väl säljande skiva till pjäsen är släppt, men på samma sätt som Marcus ännu inte fått något utrymme i Göteborgsposten (GP) blir inte heller denna uppsättning eller skiva omnämnd...
När jag la den pikanta sensationsjournalistiken (den som tyvärr några gånger per år slinker med) på snabbköpsbandet slängde jag samtidigt en blick mot tidningsstället med den seriösare GP. Och sen på blaskan igen och tänkte: "Äh! Jag tar den!" Å de var ju (faktiskt) bra det!
[Beklagar min texts "Corneliska" inramning.]
Comments
2 Responses to “En författares frustrerade hemstadsrelation”
Ja, det brukar ju heta att Göteborg är en ankdamm eller är det inte bara ett fågelbad?
Den som inte gillas av den lilla klicken i badet får varken möjlighet att höras eller synas verkar det som.
Göteborg är som vilken annan stad som helst. Fattar inte att man ständigt måste hacka på stan och invånarna som okulturella och råbarkade. Att Stockholm f.n. inte har så många bra fotbollslag är kanske en orsak till avundsjukan?
Skicka en kommentar
Kommentera relevant och undvik invektiv.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.