Johan Norberg skriver på sidan 4 i Expressen helt okej om att Chirac vid mediehypen om kaos vid orkanen Katrina sa att kaoset där inte kunde inträffa i det sociala Europa, men att "det sociala" Europa i själva verket har visat sig leda till ett utanförskap och en uppgivenhet som lett till kriminalitet.
Själv tror jag inte att Sverige är på minsta sätt förskonat från effekter av en politik som är förment snäll. Det är inte snällt att permanenta bidragsbehov. Att föra en politik som för statistikens eller välment social omsorgsambitions skull gör människor med en självklar rätt till makt över sina liv till "det socialas" passivt mottagande och marginaliserade klienter, på det sätt som skett i länder som Sverige och Frankrike.
Dick Erixon nämner att en forskare i Wall Street Journal skriver om att invandrarna i USA tar sig fram och att de flesta av dem nu bor i de amerikanska villaområdena. Vidare nämner Erixon att muslimer i USA tillhör den mest entreprenörsintensiva gruppen invandrare!
Bra att höra det från Erixon som inledde bloggandet om kravallerna med att kommentera de franska oroligheterna med att antyda att de berodde på islam. Det utanförskap som finns är naturligtvis delvis ett resultat av en slags "etnisk differens" (det är ju en i stort sett ofrånkomlig, om än aldrig önskvärd situation), men inte den direkta orsak som tydligen så oftast antas.
Jo! Detta senare är dessvärre vad även Johan Norberg halkar in på i sin debattartikel. Efter en alldeles utmärkt udd mot orsaker till Frankrikes problem, samt skopor som denna
Just nu håller Frankrike på att på egen hand slå sönder hela Världshandelsorganisationen genom att vägra u-länderna lite större frihet att sälja sina varor.
så aktualiseras innan artikelns sista stycke det gullande med Arafat och totalitära ledare som Chirac ägnat sig åt. Det är naturligtvis helt rätt att kritisera detta, men i just detta sammanhang? Varför? Få se nu... Var det inte just detta Erixon skrev i den där bloggposten för länken i stycket ovan? Jo visst.
[I följande sunkiga gröna stycke måste jag medge att jag misstolkade/missade vad som åsyftades och kunde utläsas av texten, nämligen att "total passivitet" syftar på att polis genom politiska beslut dragits bort från förorterna vilket möjliggjort och kanske även bidragit till att skapa oroligheterna. (Jag läste felaktigt in att polisen internt skulle ha varit extra passiva i detta upplopps inledningsskede.)]
Norberg är även själv otydlig i sin inställning till polisens arbete, som utan vidare (om Norberg syftar på något särskilt eller rabulerar kan vi inte veta) beskrivs som "obehagliga växelverkan mellan total passivitet och svår brutalitet" vilken Norberg så menar förstärker problemen. "Total" åt ett håll och sen "svår" åt det andra. Innan beskrivs intervjuade fransmän som att de anser att kravallgrupperna inte kan göra något annat. Inget jag själv sett, men Norberg bemöter det med all sin tyngd innan det plötsligt är dags för i den all retorisk hårdförhet rätt oegentliga attacken mot ordningsmakten. Var Norberg fått sin detaljerade åsikt om polisen ifrån vet vi inte och hans kompetens inom kriminologi är för mig okänd. Men avoghet till poliser har kanske hos den obeveklige objektivisten med antietatisk (statskritisk) böjelse kanske varit konstant allt sedan svartklubbstiden?
Norberg börjar även i sista stycket att, som Erixon gjorde i en bloggpost, elda på religionsmotsättningar och skylla på muslimer.
Det är ur alltmer radikala muslimska enklaver runt om i Frankrike som kraften har hämtats till detta våld.
Sen bjuder Norberg på ett obevisbart och därmed, i dess omöjlighet att falsifiera, osmakligt misstänkliggörande resonemang som inte kan annat än att tala till muslimernas, eller mera exakt imamernas nackdel. Detta i meningen
Om upploppen som trotsar ordningsmakten skulle börja mattas när imamer nu har utfärdat en fatwa mot dem, har de senare visat vilka det är som egentligen har makten över de franska förorterna.
Frågan "Har du slutat slå din fru?" känns om inte fräsch i jämförelse, så helt jämbördig. (Anklagelsen om att slå frun har ju för all del inte dimensionen av kollektiv hets.)
[Följande stycke också sunkigt då jag trots det uppenbara gjorde en helt inkorrekt åsyftningen på "mästare". Rättelserna enligt kommentar. Nesligt ´-( ]
Men Norbergs problem är att han köper enkla förklaringar från dem som hetsar mot muslimer. Till exempel:
Hur kan någon förvåna sig över att förortskidsen lär sig av mästarna? Särskilt när de har stött på den själva. Praktiskt taget alla som har arresterats för upploppen är muslimerTja, kan det spela någon roll att nästan alla i de stadsdelar där upploppen startade kulturellt är muslimer?!? Vad talar Norberg om för mästare? (Är inte detta hets mot folkgrupp?) Och som om det inte räckt med det, så glimtar en sorgligt nog redan laddad nationalistisk polarisering -- av vad man skulle kunna önska var historiskt flydd fascism med grund i kolonialtiden -- fram i fortsättningen till ovan citerad mening:
med bakgrund i Afrika, särskilt Nordafrika.Ska vi tolka det som rasism, nationalism eller en okunnigs ögonblick?
Om man bortser från det plumpa sista, så finns en hel del i analysen som är bra, med rötter i ekonomiskt synsätt och den ekonomins funktion i samhället, men samtidigt är utryck som "ett samhälle som har fallit samman" överdrivet, och framför allt till ingen nytta! Det har, som Norberg själv redogör för, varit en hel del protestvåld i Frankrike och det som nu sker är en del i ett misslyckande, men om nuvarande läge efter en god analys hanteras på rätt sätt så är faktiskt inte vårt nuvarande utgångsläge helt tokigt. (Om européers tankekapacitet inte skulle räcka till, så med lärdomar från andra sidan Atlanten.) Europa eller Frankrike ligger inte i ruiner och den kris som skett kommer att skapa möjligheter för förändringar vars framgångar nog mest beror på förespråkarnas förmåga att argumentera för nödvändiga förändringar. (Att Europa är på randen till avgrunden är väl ord som är vanliga hos vissa debattörer i amerikansk högerpress, och som Erixon brukar förmedla. "Högerlösningar" i ekonomin behövs naturligtvis, men inte för att vi redan fallit samman i ruiner.)
Det behövs -- som just Norberg kämpar för -- globalisering mellan länder och handelsblock och samma liberaliserande marknadsförändringar inom dessa. Friare rörligare marknader på alla nivåer ger en utjämning och ökat välstånd för samhälle och individer. Europas länder måste liberaliseras, där EU:s tjänstedirektiv (fri rörlighet för tjänster inom EU) är en viktig "globalisering". Internationell handel måste fortsätta att avregleras, vilket skulle ge människor i fattiga länder egenmakt och ekonomiska och sociala framsteg på samma sätt som europeer i europas fattiga områden kan få det! Ett socialt Europa, men inte längre förment om man så vill.
Påståendena från exempelvis Erixon, att Europa om ett par decennier är ett fattigt latinamerika om inget förändras är överdrivet dystopisk och m an får hoppas att den osannolika prognosen inte bidrar till att undertrycka en förändringskraft som skulle behöva mobiliseras. (Att argumenten lätt viftas bort och de ickeliberala får fortsatt förtroende lappande av det klasspermanentande och segregerande socialtjänstparadis där man själv knappast kan se sig som annat än en privilegierade langare av det nödtorftiga till stora grupper av beroende.) Latinamerika har exempelvis haft socialistiserade banker och penningmarknader allt sedan 70-talet, där Europa sedan länge (kanske delvis tack vare EU) avreglerat och konkurrensutsatt.
--
Det finns naturligtvis mycket bra i Norbergs (och Erixons) analyser, men även en tendens av en slags högerrabulism. Man kanske i lite för hög grad tuggar i sig den slags amerikanska högerrabulism som Erixon inte så sällan citerar? (Och hur kan man egentligen citera Ann Coulter? Finna den rösten uppfriskande?)
Dock är den ekonomiska analysen korrekt, även beträffande de positiva sociala konsekvenserna av en förändring. Det är välkommet. De "hårdkokta" undertonerna av civilisationskrig är dock ur ett i någon enda mening upplyst perspektiv oförsvarbara. Tal om att islam exklusivt är i grunden förkastlig ser jag som en i det närmaste en slags kulturfascistisk konstruktion. Man kan på goda grunder hävda att islams problem (stora problem) ligger djupt inom religionen, bland annat i dess anspråk på en dogmatisk religiös syn på precis allt i livet. Men denna syn existerar inte hos varje muslim och har även funnits inom kristendomen; är ingen konstant. (Finns det inte även lite av detta hos nyliberala objektivisters idealism?)
Islam kan uppenbarligen för vissa vara en enkel rot till det onda, t ex kravaller. Vilka undertoner sådana tankar bidrar till är dock frågan. (Islamism är naturligtvis aldrig konstruktiv utan farlig! Liksom fascism.)
Sammantaget ser jag, efter att något ytligt ha blivit inspirerad av debattartikelns första del, inte så mycket positivt i Norbergs artikel. Den dras ner kraftigt av en kanske av egna personliga politiska käpphästar präglad agitation. Att artikeln är ytlig kanske möjigen avslöjas i det som liknar antiislamisk och nationalistisk agitation. Något som framstår som hämtat långt ute på högerkanten (som alltså inte sällan läses och återges av en viss Dick Erixon). Det ytliga slarvet skulle möjligen kunna vara en förmildrande omständighet.
Tråkigt om en röst för ett ekonomiskt och samhälleligt sundare klimat ska skitas ned med den smörjan!
Comments
7 Responses to “Norberg både och”
Intressanta funderingar och en intressant blogg tyckte jag. Jag kan hålla med dig om frestelsen att identifiera förövarna som muslimer istället för kriminella och ha för generaliserande texter om muslimsk radikalisering, totalitär ideologi osv innan vi har mer information. Kanske det finns en kulturell faktor som spelar in men det skulle inte behöva betyda att de är radikala islamister, eller ser sig som sådana, som antyds. Men det är svårt med balansgången ibland angående befogad kritik mot saker i religionstolkning eller religionsutövning kontra samhället och övertolkning av situationen.
Tack... jag försöker.
Jag formulerade om en del meningar så att texten blev snällare. (Jag gillar ju Norbergs käpphästar, globalisering etc!)
Den kulturella faktorn är nog så att säga default i och med att de är uppväxta som muslimer i ett muslimskt samhälle. I Islam skiljer man väl inte på religion och samhälle/politik/kultur. Detta innebär alltså att de muslimer som häktats inte behöver vara utövande muslimer.
80 procent av befolkningen i kommunen med 2800 invånare där upploppen startade, Clichy, var vidare muslimer. Det är nog ungefär samma siffror som för vissa svenska stadsdelar. Men jag förmodar att både för den franska kommunen och för den stadsdel som jag själv bor i (med villor där svenskar bor och flerbostadshus där mestadels invandrare bor) andelen invandrare respektive muslimer är långt högre i flerbostadshusområdena. Det var där upploppen startade. Där kan det således ha varit åtminstone 90 procent muslimer!
Det är ungefär så det ser ut även i vissa svenska förorter, men jag tror inte heller att vi haft tillnärmelsevis så nedgångna förorter som de värsta franska. Men en högre kriminalitet och andra likartade tendenser finns förstås även här.
Beträffande muslimer, så finns det ju ingen logik i världen som kan motivera svepande och ogrundade angrepp från dem som hyllar USA:s modell, där muslimer har (kunnat)jobba upp en status och varken gör upplopp eller annan skada på samhället (utom att köra in plan i skyskrapor nån gång ibland :-).
Dock inser jag att Islam är en religion med speciell laddning, då den är relativt radikal i sig samt ser sig som en universell religion med ett missionsuppdrag.
Men vore vi trygga i vår tro eller ateism, så borde vi inte ha anledning att vara oroliga, utan se även de religiöst aktiva som våra (ogudomliga eller gudomliga) medmänniskor. Men naturligtvis därför ge efter på alla områden där våra värderingar skiljer sig. Inte på något område? Jag vet inte?
Liberalismens principer om rättigheter, som implicerar en absolut likabehandling, får kanske större problem än ideologier som lättare accepterar särbehandling. Vore intressant att se hur muslimerna integrerats i det amerikanska samhället, genom att tillämpa och modifiera egna regler inom sitt samhälle eller genom påverkan av det amerikanska samhällets rättighetslagstiftning...!
Tack för insiktsfulla kommentarer om upploppen. Bra så.
Bara en liten observation: Ingen kan anklaga dig för att skriva kort och kärnfullt.
Tack för kritiken.
Tänkte bara hastigt besvara de direkta frågorna:
1) Apropå min rabulism om polisen har det funnits direkta diktat om att polisen ska "trampa försiktigt" i 800 socialt känsliga zoner i Frankrike. Många av de områdena har de facto övergivits av ordningsmakten. Och man behöver inte gå till medierna för att se vad som händer när polisen väl går in i sådana laglösa områden - det är just kravallpoliser med taggarna utåt. Kompisar till mig i Paris har vittnat om det mycket tydligt. Det är delvis för att Sarkozy har ändrat på detta diktat och i stället vill ha in polisen i området som denna clash nu har uppstått.
2) Du skriver: "Vad talar Norberg om för mästare? (Är inte detta hets mot folkgrupp?)"
"Hets mot folkgrupp"? Ja, om man tycker att det är hets mot folkgrupp att tala om att bönder och fackföreningar tar till våld och upplopp för att få igenom sina krav, för vilket framgår av texten är det dem som åsyftas.
3) Att jag skriver om den muslimska frågan har inte att göra med rasism, utan att utanförskap blir farligare när det kan utnyttjas av radikaler till att forma en utanförskapsidentitet och en vi mot dem-mentalitet. Hade de alla varit pingstvänner hade jag skrivit det med. Har aldrig förstått varför det plötsligt blir så känsligt att tala om det bara för att det handlar om islam.
Okej. Jag backar en hel del, skamset med svansen mellan benen. Hörde dina grymma radioframträdanden och...
1) ...håller exakt med dig om att den polisverksamhet som dragits tillbaka är ett stort misstag, och jag tog nog felaktigt textens ord om passivitet och massiva insatser med insatsstyrkorna som en kritik mot insatsen sedan upploppen startade för ett par veckor sedan, vilket jag väl inte borde gjort. (Ska "korrigera" detta i texten på ett snyggt och rättvist sätt.)
2) Jag har läst fel i stycket om "mästarna", där meningen med "mästarna" måste ha kommit i blickfältet när läste om de sista meningarna om muslimer i näst sista stycket. Ska uppdatera text med medgivande av även detta fel.
Men...
3) Muslimsk radikalisering (islamism) kan naturligtvis finna en grogrund i utanförskap men ofta verkar dessa risker överdrivna.
Om de ungdomar som "högljutt" hänvisar till sin muslimska identitet som en faktor de upplever utestänger dem påverkar franska politikers beslut vet vi väl knappast säkert. Fransk antiamerikansk eller pro-diktatur-politik bör nog inte, som så ofta sker, skyllas på tredje man och "deras hot". (Frankrike har haft usel utrikespolitik förr, men förmodligen även förr påverkats av invandring och internationella relationer under kolonialtiden.)
Det jag ser som en risk är en föreställning (dramaturgi med orientalistiska förtecken?) om islamism och eftergivenhet mot denna i en negativ spiral, liksom betoning av redikaliseringsrisken genom utanförskapet som är en del av samma diskurs, kan bidra till att skapa avstånd till och fördomar mot de med viss kulturell bakgrund.
Jo, pingstkyrkans medlemmar tycker förstås oftare än man tror som Åke Green, och i och med den för dem hotande sekularisering skapas abortmotstånd och många gillar nog därmed i tysthet den där fundamentalistiske token Phelbs. Typ.
Tack för generösa korrigeringar. Ingen anledning att vara skamsen - det är lätt hänt att misstolka. Det gör vi väl alla.
Vänliga hälsningar,
Johan
International coalition against political islam (ICAPI)
www.icapi.org
ICAPI promotes the ideals and objectives of its member groups and assists them in achieving political influence.
Membership of the Coalition is open to Muslim groups and groups from a Muslim background opposed to political Islam, and that subscribe to the following Guiding Principles: Democracy; Human Rights; Separation of religion and state; Equality and freedom of the sexes; Freedom of expression and belief; and Non-violence.
Democracy
We define democracy as a system of government in which ultimate power is in the hands of the people, and in which every adult person is entitled to an equal say. This is seen as in opposition to dictatorship, where power resides in the hands of an un-elected person or group maintained in power by force, or theocracy – which we define as a system of government in which ultimate power in society rests with the representatives of God. According to these definitions, the government of Iran, for example, is a theocracy rather than a democracy, even though people vote for their members of parliament.
Human Rights
These are defined in the Universal Declaration of Human Rights of 1948. We do not recognise attempts to redefine these rights as, for example, in the Universal Islamic Declaration of Human Rights, which are merely political attempts to limit human freedom. The priority is to attack the most outrageous Human Rights abuses before attacking the (equally real but relatively minor) injustices of the developed world.
Separation of Religion and State
We will promote separation of religion and state by exposing the chilling impact of political Islam wherever it has power. By drawing the distinction between Islam as a religion and political Islam we shall reach the masses most under threat from the latter.
As well as separation of religion and state – i.e. executive power – we must strive for separation of religion from the judiciary. Both politics and religion can influence the judiciary not only through the selection of judges but in the administration of justice. Some of the greatest injustices in the world today are being perpetrated in the name of God. Only democracy and true separation can bring justice to the people.
Equality and freedom of the sexes
In the part of the globe that interests us this remains extremely sensitive; women’s enemy number one is not, as we tend to believe, men, but those women who are not disposed to offer to future generations what they themselves have never had. The key to this is to teach women and girls about their worth as individuals and their right to dignity and autonomy.
This being the case, we cannot deny that we live in a man’s world that has always feared the empowerment of women. Religions made by men have never favoured the rights of women.
Freedom of expression and belief
Right now it is the religious who benefit from an absolute monopoly of this freedom - to the detriment of others in society. The state must become the guarantor of this freedom for all, believers and non-believers alike. Freedom of expression does have its limits; we may not exhort others to violence, for example. But we must have the right to openly criticize irrational beliefs, historical myths and the malign practices of religion. We must regain the ground now heavily occupied exclusively by the religious.
Non-violence
We reject violence in any form as a means to obtaining our objectives. We oppose all violence and inhuman punishment perpetrated in the name of religion or family honour.
Skicka en kommentar
Kommentera relevant och undvik invektiv.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.