Pressad griskung och pressetik... typ

Några citat ur en DN Debatt-artikel med osedvanlig fräsch rakhet:

"Dessa tidningar har en endaste ledstjärna: det som säljer skall publiceras."


"Den som levererar flest grodor får kyssa grisprinsen på julfesten. Allt medan griskungen ligger och vältrar sig i sedlar likt Joakim von Anka."


"Saneringsorganens och domstolarnas sanktioner i Sverige står i fullständig avsaknad av preventiv verkan mot den brottslighet som sladderpressen ägnar sig åt."


"I annan strafflagstiftning skall brottslighet som satts i system straffas högre än engångsföreteelser. I brottsbalken uttalas att den lögnaktiga uppgiftens stora spridning innebär att brottet förtal skall anses vara grovt. ... Hur många gånger skall Otto Sjöberg behöva beljuga ..."

Mot slutet av artikeln känns det dock som att kikarsiktet något fokuseras mera på journalisten än på tidningens juridiskt ansvariga, vilket jag inte är alldeles övertygad om är någon lösning:

Oavsett vem som uppnått "grisstatus" tycker jag att andra än Otto och jag bör nomineras i kategorin. Vissa så kallade journalister kan obehindrat utöva sitt konsekvensneutrala arbete, det vill säga lögn och förbannad dikt, utan egna konsekvenser. Som om de aldrig hållit i pennan. Är detta förenligt med den allmänna rättskänslan?

Gris-replikskiftet kanske spårade ur en aning, till Ottos fördel?