...och aldrig mötas de två

Är detta också en legitim signalpolitik som, precis som flaggbränning, bör förstås?

berlingske.dk


Vidare har vi hört om en handfull förolyckade i demonstrationer mot Danmark i olika ...islamiska länder. Senast 11 döda och 50 skadade i en anti-Danmark-demonstration i Libyen (politiken.dk). Stackare! Allt för islamister som kräver att politisk islam ska gälla i Danmark -- men kanske mer än något fruktar inflytande av sekulärt tänkande i arabvärlden, eller? Tyvärr är ju den närmast fascistiska islamismen på frammarsch i norra Afrika, där ju exvis det förbjudna Islamiska Brödraskapet går framåt i opinionen, samt även på andra håll. Hur förmår "ett annat islam" (och vad är detta "andra islam"?) att hantera en radikalisering?

I Politiken-artikeln nämns även den italienske ministern Calderoli, som för att han bar en T-shirt med satirteckningarna av Berlusconi ombetts avgå. Nämnde detta i denna post där jag också ordade/orerade(?) lite kring avsikter bakom protesterna, vår hållning samt om förutsättningar för förändring i den islamiska världen. Såg att Johan Norberg ser på frågan om förändringar i den islamiska världen s a s från den ljusa sidan, där Dick Erixon, efter läsning av högertidningen The Washington Times, har en invändning rörande islams förmåga att sekulariseras.

Såsom utvecklingen varit de senaste decennierna verkar det alltså som att en del av det positiva i demokratiska framsteg förtas av en, på flera håll, islamisk radikalisering. Är de demokratiska framstegen därmed delvis bländverk där en radikaliseringsprocess samtidigt ägt rum? I alla händelser krävs inom den islamiska världen, att politik och religion separeras. Detta måste vara en absolut förutsättning för att "de två", öst och väst, alls ska kunna mötas (och bli "ett").


Ziauddin Sardar (Wiki) är visst en islamisk intellektuell som jag helt nyligen hörde talas om, och som tydligen omhuldas en del inom intellektuella kretsar (kanske västkritiska vänstern) här i väst. (Jag kan nog för lite -- i stort sett ingenting -- om honom för att jag borde recensera honom, men då jag har rätt att orera, så...) Han ska efter terrordåden i London ha beskrivit fundamentalismen som en viktig men missförstådd tradition inom islam (Lars Åberg i Sydsvenskan). Här i väst har han -- tydligen inte utan framgång vad exponering i intellektuella sammanhang beträffar -- förordat en ickerationalistisk islamisk vetenskapssyn (där menar han kanske ungefär att postmodernismen möjliggör en holistisk världbild, vilken han hävdar utmanar den traditionella vetenskapssynen i väst, typ). Bara det att han förordar vetenskap kan kanske tolkas som ett brott mot dagens fundamentalistiska islam, men samtidigt kan enligt Sardar inte allt som tillåts i väst vara tillåtet då hänsyn till religion, islam, måste tas. Han torde vara ett exempel på att även de som anses som mer moderata -- han ifrågasätter många dogmer, som slöja och liknande -- inte släpper kravet på att religionen måste styra även sådant i samhället som forskning. Målet med framstötarna i väst torde ju även vara att genom dialog uppnå syntes (frågan är om inte islam har mycket av den dialektiska metodologi som socialismen hade). Kravet på en från en kylig rationalism fri islamisk forskning kan naturligtvis falla i god jord hos anti-modernistiska politiska rörelser, som t ex den gröna rörelsen. Nu när socialismen försvann i ett vacuum och allt.

Sådana som Sardar beskrivs tydligen i nyfiket positiva ordalag av vänsterintellektuella, exempelvis på kultursidorna. Det är dock svårt att inte ge Erixon, och den artikel om Tocquevilles syn på islam som han refererade, rätt. Islam har uppenbart problem att åtskilja tro och en, från religiös dogm fri, förnuftig rationell syn på världen. Det som hittills kommit från den islamiska världen av förslag på hur samhället ska se ut -- exempelvis Sardars krav på vetenskap och ett samhälle med de flesta rättigheterna i väst kvar -- påminner mest om förhandlingserbjudanden innehållandes islamisk dogm och syftandes till att vinna mark i, får man förmoda, en slags kontinuerlig process. Det är bara det att vi inte vill ha sådant som religiös "kunskap" i vetenskapen, hur vackert den än motiveras!