Fröken Claes är korrekt!

Dick Erixon bloggar i dag om folkstormen mot JÄMO:s idé, att Sverige ska avstå från att delta i fotbolls-VM. Ilskan är begriplig; med samma logik skulle knappast Margareta Winberg få vara ambassadör i en svensk ambassad i Rio de Janeiro.

[Uppgiften om Herr Ur var visst, som Tore kommenterar, ett aprilskämt, och detta är uppenbarligen bara ...en blogg :-P ]
En annan sak i veckan som jag inte tror det bloggats så mycket om är att Fröken Ur nu ska bli Herr Ur (Ekot). Detta efter att Claes Borgström säger att det minsann inte går an att ha diskriminering i den andra riktningen heller. Mina tankar orerar undrande om kvinnoröster når ut bättre, eller huruvida staten och kommunerna planerar ha 50/50 på informationsposter och inom förvaltning i stort (AMS, Försäkringskassan mm). Jag ingen aning om hur det är med det, men ser ändå detta som en rätt sjuk moralpanik. Om 100 år har jag kanske fel -- ungefär som Strindbergs kvinnosyn döms ut i dag (**) -- men jag kostar gärna på mig den risken. Lätt för mig, död om 100 år, att säga! ;-)

Men frågan om lika behandling för att kvinnor och män är lika (likhetsfeminism) eller en strävan efter rättvisa där hänsyn tas till olikheter är ännu i högsta grad levande ...i omvärlden. Den lika intressante som produktive bloggaren Hyllengren nämner i dag om den diskussionen utomlands (länkar till mitt förra inlägg; tackar ödmjukast :-).

En sista sak: En Metro-krönika från november, av Boris Benulic som efter att ha fått brev från JÄMO att rapportera omfattande om jämställdhetsplan i Boris enmansföretag och även hört Claes säga hur uselt det är med jämställdheten i näringslivet eftersom så många företag inte har skrivit såna planer lyfter frågan till en annan nivå och ironiserar lysande(!):

Om det var lättare att starta företag, om det gick att anställa utan att man gör samma förbindelser som om man ingått ett giftermål i en kurdisk bergsby för 100 år sedan – då skulle tjejer kunna dra från gubbstötsföretagen till alla nya jobb som skapats.
Men vänta – jag fattar, Claes – det är precis så du tänker. Vi måste skapa nya jobb – först skickar man ut 70 000 brev som ska skrivas i dina korridorer, sedan ska de behandlas i företag och fackklubbar, sedan ska planerna börja skrivas, förhandlas, godkännas och skickas in. Sedan ska de förvaras, granskas och kommenteras och kanske skickas tillbaka för behandling och åtgärd.
Det är lysande, Claes! Vi kommer att få importera arbetskraft för att täcka upp för alla dem som dras in i det här arbetet.
Förlåt, jag går genast till papperskorgen och letar rätt på remsorna.

(**) Tidigare uppfattning om Strindbergs kvinnosyn lär iofs revideras nu; att han i sin tid modigt såg upp till och dyrkade kvinnan och att uttalanden haft andra avsikter än de vi uppfattat. Men jag är förstås inte mer expert än att jag hört P1-program om detta...


-

Jag ska nu ägna tid åt en liten ...avhandling, så jag hoppas jag kan hålla mig från bloggandet så att den blir bra. Jag bloggar frekvent igen om tidigast någon månad. (Må världen klara sig utan min blogg -- kanske rycker ut om de borgerliga partiledarna bokstavligen börjar tugga på varandra eller nåt... Öh? Nej, det är kanske ingen risk... kanske... )