Ologiska liberaler om Saddams straff (replik: Bent, Ingerö samt Bjereld)

Människor som bryter mot utegångsförbudet.
gladje_i_irak
Foto: Thaier Al-Sudani/Reuters (från SvD)


Nu är det uppenbarligen många som är kritiska till att Saddam får dödsstraff.

Själv är jag emot dödsstraff men kan samtidigt inte påstå att ett stater som utdömer dödsstraff därmed inte är rättsstater. Bloggen Bent tycks mena detta. Av någon anledning menar han att politikers godkännande av dödsstraffets existens innebär att deras länder inte är rättsstater eftersom de då inte följer principer (se sista stycket i länkad post). Men själv vill Bent ha ett grymmare straff än dödsstraff, vilket han menar innebär ett större lidande in i döden än dödsstraffet. Var betyder då principer för Bent, kan man ju undra?!

Ingerö protesterar också mot att dödsstraff mot Saddam utdöms. Detta med ungefär samma osammanhängande argumentation som Bent, att det är barbarisk men att Saddam " måste […] betala - och det gör han bäst om han lever", d v s att det innebär ett hårdare straff att låta Saddam leva (SIC!). Barbari eller vad?

Socialdemokraten Ulf Bjereld argument är att dödsstraffet brutaliserar och kastar in Irak i ännu mer våld, men jag anser att han då missar att detta bland många -- troligen de flesta -- irakierna ses som en dom som demonstrerar vad motstånd mot pågående process att bygga upp Irak till en demokrati och rättsstat faktiskt innebär. D v s att Saddams straff både demonstrerar att dom utkrävs mot våldsverkare samt att rättsstaten som sådan är i funktion. Detta bör snarast ha en avskräckande effekt på de våldsgrupper som skulle "må bäst" (d v s utöva mest till makt syftande våld) i ett tillstånd av anarki. (Läs gärna vad de i Bagdad boende som har bloggen Iraq the Model skrev igår; översättning här).

Jag har även svårt att begripa att vissa liberaler vill ha det till att dödsstraffet här gör Irak till en icke-rättsstat trots att de aldrig påstått att USA inte är en rättstat.

Apropå principer är jag själv inte för dödsstraff, men jag kan acceptera att andra länder kommer till andra slutsatser än vi svenskar om lämpligt straff för oerhört ondskefulla brott. Det betyder alltså inte att de inte är rättsstater.


Jag håller förmodligen med både Bent, Bjereld och Ingerö i själva sakfrågan, om dödsstraffets vara eller ickevara, men menar att de tar upp denna händelse (domen mot Saddam) på ett rent ut sagt futilt sätt när deras egen åsikt i det moraliska dilemma som dödsstraffet är diskrediterar ett viktigt steg för Irak i etablerandet av en rättsstat. (Detta gäller i alla fall liberalerna Bent och Ingerö; Bjereld argumenterar mer utifrån sin vad jag tror inte helt med sanningen överensstämmande syn på läget i Irak.)


Alltså: Straffets art är inte huvudsakligen en statsvetenskaplig diskussion, utan en räts- och moralfilosofisk. (En moralfilosofisk diskussion på ett ganska högt plan där även sådant som samhälleligt sociala (kring makt, konsensus mm), rättsfilosofiska (proceduriella) och diverse andra perspektiv kommer in -- [uppdatering] en seriös diskusison om bland annat principer, inte som billigt "VM i principfasthet" vid enskilda politiska händelser.)

------------------------------------------------------
Uppdatering: Vill även tipsa om en text av Mohammed and Omar Fadhil (som driver bloggen Iraq the Model) som beskriver en känsla i Irak, att
"No one is above the law anymore"
...vilket iofs inte har med dödstraffets legitimitet att göra, men antaglingen med Bjerelds synpunkt att dödsdomen bidrar till att göra Irak våldsammare.


Andra bloggar om: , , , ,

Comments

3 Responses to “Ologiska liberaler om Saddams straff (replik: Bent, Ingerö samt Bjereld)”

Ulf Bjereld sa...
5 november 2006 18:44

Ett kort svar om läget i Irak. Jag tror dessvärre att Magnus önsketänker, då han tror att domen mot Saddam sänder en signal till den irakiska befolkningen om att rättsstaten fungerar. Min poäng är att domen får olika konsekvenser i olika befolkningsgrupper i Irak. Bland sunni-muslimerna är det nu många som får sina farhågor bekräftade. Magnus talar bara om det jubel som mötte dödsdomen. Men nyhetsbyråerna rapporterar ju också om protester och demonstrationer. Sanningen är inte monolitisk.

Magnus sa...
5 november 2006 23:11

Såg att man skrev om Tikrit. Ska bli intressant att följa utvecklingen i fortsättningen. Vet att även i städer där media rapporterat att "motståndet" är starkt (d v s - ungefär - att det finns fler radikala politisk-religiösa grupper som gärna kidnappar och skär huvudet av folk) har det ibland funnits en stor majoritet som varit positiva till störtandet av Saddam samt att de amerikanska styrkor och insatser ändå respekterats där; "motståndet" har alltså inte respekterats i befolkningen.

Och visst har minoriteten Sunnis varit oroliga och mera negativa efter störtandet av Saddam, det är alldeles klart så, och de har varit övervögande negativa till att de förlorat en särställning. Frågan är om vänstern någon gång har argumenterat för den särställning de hade (under Saddams styre). Någon sådan argumentation har jag inte sett, men tydligen är det viktiga nu inte att vilja tillbaka till hur det var, men gärna att kritisera att förändringarna från den dåliga tidigare situationen har gett nya spänningar, och i den observationen ställa sig på deras sida som mest motsätter sig förändringen. Varför? Jo, jag gissar att det är för att förändringen orsakades av att USA gick in i kriget (som störtade Saddam) och att man därför använder Sunnis missnöje som argument för att dagens situation är dålig. Så dålig att USA:S kriget (mot Saddam) inte var bra, precis som alltid sagts!

Men aproopå att Saddam hängs. det finns de som menar att Hamas något fösvagas av det, och det är ju faktiskt möjligt. Jag skulle tro att de fascistiska krafterna tar direkt skada av att man rensar bort ledare efter det att fascismen störtats. I alla fall i de fall då den som krigat bort tyrannen inte lämnar ett kaos efter sig som gör befolkningen desperat. Riktigt så illa har det ännu inte gått i Irak och jag skulle gissa att man har ett par år på sig att få mer lugn och ordning i Irak. Det är i alla fall ett intryck man får när man ser, hör och läser vissa irakiers och exilirakier. De är trötta men inte uppgivna.

Men USA har inte skött situationen så bra. Befälhavare har inte fått vad de önskat av Rumsfeld och Vita Hset verkar inte ha haft någon genomtönkt strategi för att möta ett våld som experterna förutsåg skulle eskalera. (Kanske delvis därför som inte amerikanska soldater varit populära.) Läst just att 3/4 av en grupp militärer skulle lämna in en protest mot Rumsfeld med krav på hans avgång.

Men landet är nog splittrat på många sätt, men jag antar att det ändå att det finne en möjlighet för Sunnis att acceptera en demokratisk (och kanske mer sekulär än hittills?) statslösning. Jag har svårt att tänka mig att grupperna som tar till våld ska kunna mobilisera sig gemensamt till något slagkraftigt. Så det blir nog bara att gnaga på med att kväsa de grupperna. Rumsfeld skickar just 20000 nya soldater (borde ha skickats fler för minst ett år sen) och sen får man väl se om irakiska säkerhetsstyrkornas effektivitet kan öka och så, så att det hela vänder...

Nej, lugnt är det ju inte nu!!! (Mordfrekvensen har ju ökat starkt på sistone, vad det verkar! :-( )


Men att argumentera för att invasionen av Irak var fel efter att Saddam störtats, det är en position som jag aldrig har sett det konstruktiva i. Att heja på att den goda sidan förlorar för att få rätt, känns det lite som.

Magnus sa...
5 november 2006 23:15

Förresten. Protester och demonstrationer låter ju bra! Det är i alla fall inte terrordåd utan ett uttryck inom ramen för ett demokratiskt samhälle. (Jag minns även att Sunniter i mycket högre utsträckning deltog i det andra valet än i det första.)

Men det hade visst varit lite våld också nånstans (om det nu inte bara var s a s det ordinarie våldet)...

Skicka en kommentar

Kommentera relevant och undvik invektiv.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.