Saddam mot sitt öde

Muhammed på bloggen Iraq the Model skriver om hur Saddam möter sitt öde i morgon.

Här min (och översättarmotorns) översättning av Muhammeds text:


Räknar timmarna...

Baghdad lever i spända timmar väntandes på meddelande av dom från specialtribunalen mot Saddam.

Först meddelade försvarsministern avbrytande av ledighet för all personal och därefter förklarade regeringen ett utegångsförbud för morgondagen i Baghdad, Salah Addin, Diyala och Anbar. Baghdads internationella flygplats är också stängd från söndagsmorgon ”tills annat annonserats” enligt statliga TV:n al-Iraqiya.

I dag är stora närvarande polisstyrkor synliga i Baghdad och ett fåtal områden, som Adhamiya och Ghazaliya, är delvist eller fullständigt utestängt från resten av huvudstaden med vägspärrar och passagestationer. Emellertid är läget i allmänhet förhållandevis lugnt, men allmänheten förväntar en eskalering av angreppen under revolter i morgon. Hushåll förbereder sig för utegångsförbudet, och hamstrar extra mycket bränsle och mat och där är i synnerhet långa köer av människor vid bagerier väntandes på bröd. Allt detta utifrån rädslan att utegångsförbudet ska förlängas till flera dagar utifall en massiv oordning bryter ut.

Jag ser personligen inte denna överdrivna oro som nödvändig; naturligtvis förväntas en uppgång i våldet, men det kommer att avgränsas i varaktighet och geografisk spridning. Kanske kommer vi också att få se några beväpnade demonstrationer på särskilda platser i Baghdad och Salah Addin där Saddamtrogna är många, men detta kan inte leda till massivt kaos eftersom dessa Saddamtrogna är, igen, begränsade i makt och geografisk spridning.

Den överväldigande majoriteten av irakierna ser framåt mot att se rättvisan utmätt i morgon, vilken kommer att ge fascistdiktatorn, som brutaliserade och misshandlade miljoner människor samt deras hemland under årtionden, vad han förtjänar. Vi har drömt att den dagen ska komma, och det kommer att bli en verklig vändpunkt, inte bara för Irak utan för mellanöstern, for det kommer att bli första gången som en ledare i domstol och under lag får betala för vad han gjort.

Saddams rättegång är en rättegång för alla tyranner som förtryckt sina befolkningar och en skarp varning till dem som tror de har rätt att kontrollera länder med vapeneld och stål och komma undan med det. Den är bara en rättegång i en serie av sådana; det finns många fler brottslingar i vårt land, och de ska slutligen få möta samma öde som Saddam.

Det här är början på bygget av det fundament för en legitim rättsstat som vi slåss för att upprätta, och domen vi förväntar komma i morgon kommer att skaka om tronerna för andra tyranner i mellanöstern men kommer också att skicka ett starkt budskap till några av Iraks mini-Saddam som förr eller senare kommer att få sina domedagar. Jag talar om ledarna som försöker hindra processen att bygga en nation med pluralism och rättssäkerhet; de är precis lika kriminella som Saddam och även om vi av en eller anan anledning stått ut med dem hittills så kommer inte det tålamodet att vara för evigt.

Vi väntade i trettio år för att få se Saddam inburad och vi ska vänta igen för att se resten av brottslingarna möta samma öde.

Vi tog det första steget och vi kommer att gå vidare...

Denna kväll kommer att bli mycket, mycket lång för Saddam men han kommer inte att kunna stanna tiden och i morgon kommer han att ställas inför den sanning han har undvikit.

Även om jag länge motsatte mig dödsstraff, så denna gång måste jag erkänna att jag närmast otåligt önskar höra dödsdomen. Låt oss för alltid vända den mörkaste sidan av Iraks historia och begrava de sjuka drömmar hos galna Baath-anhängarna, vilka fortfarande tror de åter kan gripa makten.

Den är inte bara jag som föraktar denna patetiska, irrationella ”lösning” från Saddams skyddslingar, utan det en allmän inställning bland irakierna. Trots vår svåra situation vill de flesta av oss höra orden ”Den anklagade har befunnits skyldig och kommer att straffas med döden...”




Andra bloggar om: saddam hussein, irak, bagdad, rättegång, demokrati