Bra film om klimatfrågan!

Ser att SvD skriver om att moderaterna nu ska beskatta koldioxid, vilket Jan Kallberg har kloka synpunkter på. Det är förresten skumt att partikelrenade dieselbilar miljöskattas med 5000 per år (VV), men logisk är ju sällan politik. Denna bloggpost handlar om den för denna fråga extremt relevanta filmen The Great Global Warming Swindle, som sändes i veckan på Channel 4. (Länk till filminfo.)

Filmen är mycket välgjord och pedagogisk, och fakiskt rätt omskakande! Tar upp de väsentliga argumenten rörande klimatet samt behandlar även på ett dagens klimathype på ett föredömligt sätt.


En uppdaterad länk till filmen på Google Video ska finnas i denna post.


Fakta och hypen
En väsentlig sak i filmen är att man förklarar att CO2-koncentrationen vid varmare klimat kommit först efter värmeökningen, och Gore har alltså fel om orsakssambandet. Vidare är människans emission av CO2 (6,5 gigaton/år) mindre än de från vulkaner och även mindre än från multnande växter, Men även mindre än de från djuren (150 gigaton/år från enbart djurvärlden). Största emissionerna sker från havet, och dessa ökar om havet är varmare. Det är världshaven som man tror orsakat ökningen CO2 i atmosfären många hundratals år efter ökningen av temperaturen. Havens temperaturförändring sker nämligen långsamt.

Vidare tas solaktivitetens påverkan på molnbildningen upp. Här finns ett enormt starkt samband där man har data om solaktivitet och moln sedan många 100-tals år tillbaka, men även för klimat och solaktivitet baserat på analys av iskärnor från tusentals år tillbaka. De entydiga samband man funnit för denna teori, visar att det är solen som styr klimatet på jorden. Forskare som deltar i filmen är övertygade om att så är fallet och att CO2 inte spelar någon roll.

(Förstora bilden genom att klicka på den)



Man tar även upp misslyckanden i IPCC:s teorier, där bland annat temperaturutvecklingen på olika höjder i atmosfären går stck i stäv mot vad IPCC förutspått (vid sidan av bland annat teorins nämnda bristande stöd i historiska temperatur- och CO2-data).

Professor Syun-Ichi Akasofu, som leder Internaional Artic Research Center i Alaska, förklarar att isen inte smälter i större omfattning än förr. Han säger att han av dem som kommer för att se isar kalva under vårarna (när isen helt normalt bryts sönder och faller ner i havet) brukar bli ombedd att berätta om växthuseffekt-katastrofen, men svarar att det inte finns någon.

En professor och världsledande expert på smittsjukdomar, Paul Reiter, förklarar att de uppgifter som IPCC har om spridandet av tropiska sjukdomar i ett varmare klimat inte alls stöds av forskningen, och att han samt många andra forskares namn -- som IPCC samlar i listor -- sätts upp som medförfattare till IPCC:s dokument, dokument av undermålig kvalitet. Själv hotade han IPCC med en juridisk process för att få bort sitt namn.

Stigmatiseringen av de forskare som vågar vara kritiska mot mänsklig växthuseffekt tas också upp. En av grundarna till Greenpeace, Patrick Moore säger:

"Om du i dessa dagar är skeptisk rörande rådande uppfattningarna om klimatförändring är det plötsligt som om du skulle vara en förintelseförnekare."

En fördel med filmen är att den även förklarar de politiska motiven som finns inom miljörörelsen och hur dessa motiv förvandlats till förgivettagna sanningar. Exempelvis att den marknadsekonomiska indústrivärldens framgångar kommer att orsaka vår planets död.


Tredje världen
Sista delen av filmen ärä viktig och tar upp situationen i inte minst Afrika. Paul Driessen, före detta miljöaktivist och författare, säger:

"My big concern with global warming is that the policies being pushed to supposedly prevent global warming are having a disastrous effect on the worlds poorest people!"

Driessen om försiktighetsprincipen:

"The precautionary principle is a very interesting beast. It is basically to promote a particular agenda and ideology. It is always used in one direction only. It talks about the risk of using a particular technology, fossil fuel for example, but never about the risks of not using it. It never talks about the benefits of having that technology."

I filmen noteras att 6000 deltagare från rika länderna åkt med flyg till en konferens i Afrika där man diskuterar om att inte låta afrikanerna bygga upp elnät och använda den kol och olja de har. Istället ska de använda mycket dyrare sol- och vindkraft. Filmteamet åker ut i byar några kilometer från konferensen där människor lider svårt av att inte ha el. Vid en hälsoklinik är det uppenbart att solpaneler inte är tillräckligt.

Den f d Greenpeace-aktive Patrick Moore, som menar att miljörörelsen spårat ur, säger vidare, att miljörörelsen har utvecklats till att bli det allra största hindret för utveckling i utvecklingsländerna och anser att det är legitimt att kalla miljörörelsen antihumanistisk.

Kenyanske ekonomen och författaren James Shikwati säger:

"One clear thing that is obvious from the whole environmental debate is the point that there is somebody keen to kill the African dream, and the African dream is to develop. We have been told, don't touch your resources, don't touch your oil, don't touch your coal. That is suicid."

Reflektion om utmaning
Min egen reflektion är att det bör vara en svår och modkrävande utmaning för politiken att hålla distans till miljörörelsen. Det inflytande som bland annat internationalisering av politiken gett NGO:er kan nog vara en av många försvårande omständigheter för distansering. Förr eller senare lär dock kunskap sättas i centrum och om 5-10 år skrattar man nog åt dagens klimathype. Att ett kollektivt självbedrägeri ska kunna drivas längre än klimathypen av i dag har jag svårt att tänka mig, men med politik kan man förstås aldrig veta...


Andra bloggar om: samhälle, miljö, växthuseffekten, global warming, koldioxid, solen, moln, greenpeace, afrika, utvecklingsländer, miljörörelsen, ngo, ipcc