Med Paul Beliens tillåtelse publicerar jag denna översättning.
Islamisering av Antwerpen Den avgörande striden mot islamiska extremister kommer inte att utkämpas i Irak, utan i Europa. Det är inte i Bagdad utan i städer som Antwerpen i Belgien som västs framtid kommer att avgöras. Jag mötte nyligen Marij Uijt den Bogaard, en 49-årig kvinna som förtjänar Amerikas stöd i minst lika hög grad som Iraks president Jalal Talabani och premiärminister Nouri al-Malaki. Uijt den Bogaard var på 90-talet socialarbetare i Antwerpen och ägnade många år arbetandes i Antwerpens invandrarförorter. Där såg hon hur radikala islamister började ta över. ”De arbetade efter en väl utarbetad plan”, säger hon. En av de saker Uijt den Boogaard brukade göra för invandrarna var att assistera dem med administrativt pappersarbete. Inte så få av dem kom att lita på henne. För ungefär tre år sedan flyttade unga kostymklädda män in till områdena. De hade tränats i Saudiarabien och Jordanien och tillhörde Salafismen, en radikal version av Islam. De bildade ungdomsorganisationer, som gradvis kom att ta över moskéerna. ”Salafisterna vet hur man debatterar och de har koranen i sina hjärtan, medan de äldre som driver moskéerna inte har det”, säger hon. De har också pengarna. ”En av dem berättade för mig att han fick saudiskt ekonomiskt stöd”. Eftersom de är vältaliga blev de radikala snart officiella talesmän för muslimerna, även när det gäller kontakter med myndigheterna. Uijt den Bogaard bevittnade hur de senare gav med sig på salafisternas krav, såsom krav på separata simtider för muslimska kvinnor i det kommunala badet. Oroliga invandrare berättade för Uijt den Bogaard vad som höll på att hända. Baserat på deras uppgifter och hennes egen erfarenhet skrev hon (konfidentiellt) rapporter till kommunen om den växande radikaliseringen. Det förde henne in i en konflikt, både med islamisterna och med hennes chefer. Kommunen varnade henne för att hennes rapporter var oacceptabla, att de framstod som ”Vlaams Belang-broschyrer” (Vlaams Belang är Antwerpens antiimmigrationsparti) och att hon var tvungen att ”förändra sin attityd”. Islamisterna kände att hon inte gillade dem. De kan också ha blivit informerade, för det finns muslimer som arbetar i kommunens administration. En dag, när hon befann sig tillsammans med chefen attackerades hon av en ung muslim. Hennes chef vägrade att gå emellan. När hon tog upp det med honom efteråt sa han att all aggression mot henne var hennes eget fel. Slutligen avskedades hon. Hon är just nu arbetslös och blir nekad jobb varje gång hon söker en annan socialarbetartjänst. Förra veckan fick hon veta att staden hade gett jobbet som integrationschef, med uppgift är att övervaka 25 moskéer i Antwerpen, till en av de radikala salafisterna. Samtidigt hotade salafisterna henne med repressalier om hon fortsatte att tala ut. Efter avskedandet åkte Uijt den Bogaard för att träffa Minica Deconinck, en socialistisk politiker som är chef för Antwerpens socialdepartement, för att berätta för henne om de muslimska kvinnornas belägenhet. Deconinck sa: ”Du har tagit ditt arbete för allvarligt och försökt att utföra det alltför bra”, tilläggandes att hon inte kunde hjälpa till, även om hon sympatiserade. Uijt den Bogaard åkte även för att träffa kristdemokrater och liberala politiker. De vägrade också att hjälpa henne eftersom de styr staden i koalition med socialisterna. Det enda oppositionspartiet i Antwerpen är Vlaams Belang. Enligt Uijt den Bogaard är orsaken till varför socialisterna, som styr staden, tillåter islamisterna att göra som de vill att de vill ha muslimernas röster, vilka allt mera är kontrollerade av salafisterna som håller på att ta över moskéerna. I ett brev till de lokala myndigheterna skrev hon: ”Ni anställer socialarbetare för att förbättra den sociala situationen i stadens förorter. Men om ni inte vill veta vad som förstör den sociala situationen så behöver ni inte sända några fler socialarbetare!... Anställda som konfronteras med dessa problem [med muslimsk radikalisering] och utreder dem blir under tystnad avskedade, förlorandes sina inkomster och sitt rykte. Det är censurering av en sort som liknar politisk diktatur. Som en före detta medlem av er socialtjänst är jag chockad över att befinna mig i denna position och av att efter åratal av tjänstgöring upptäcka att ni överhuvudtaget inte har några riktlinjer, vare sig politisk eller avseende er personal”. Dessvärre är det som händer i Antwerpen inte unikt. Salafisterna använder samma strategi i andra europeiska städer. Till Uijt den Bogaard skröt de om deras internationella nätverk och deras framgångar i grannländer. Medan amerikanarna slåss för att säkra Irak, håller Västeuropa på att bli en grogrund för Salafism. - Av Paul Belien, Washington Times 14 Mars 2007. |
Andra bloggar om: samhälle, europa, islamism, salafism, islam, islamisering, paul belien, antwerpen, belgien, integration
Comments
One response to “Salafister positionerar sig i aningslöst Europa?”
Islamisterna lär muslimska ungdomar att de har rätt att begära att vårt samhälle ska anpassa sig till dem men att de inte behöver respektera oss. Unga människor som söker en identitet och hamnar i isolation från det omgivande västerländska samhället. Som hindras av sina religiösa ledare från att vara nyfikna, studera, förkovra sig, arbeta och bidra med något kreativt.
Allt medan resten av världen obundna av religiösa doktriner tar för sig av globaliseringens möjligheter. Downloading, uploading, outsourcing, offshoring, only the sky is the limit, tack vare Internet. Vilket visserligen kan utnyttjas även av terroristiska nätverk.
Vår tid är individernas tid, talangernas tid. Länder med hög utbildningsnivå klarar sig bäst.
Inte för att jag tror mig kunna övertyga de redan frälsta. Det som förenar vänstern och islamisterna är att i deras föreställningsvärld finns det inget som heter ekonomisk tillväxt. Det finns inga win-win-situationer, livet är ett nollsummespel. Brödet du äter har du alltid tagit ur munnen på någon annan, innovationer och produktion är ointressant.
Skicka en kommentar
Kommentera relevant och undvik invektiv.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.