Fred, en mycket intressant presidentkandidat

fred_dalton_thompson.jpg

Skådespelaren och f d senatorn Fred Thompson tycks ha smygstartat en presidentkampanj, och som jag nämnde i föregående post utser Roland PM honom som segrare både i nominering och val 2008.

Häromdan sändes en intervju med Fred, av Sean Hanntity, om en möjlig presidentvalskampanj. Bland annat menar Fred att frågorna om mellanöstern -- med Ahmadinejad och atombomber i områdets diktaturer -- samt kriget mot terrorismen är frågor som överskuggar allt annat.



Fred Thompson var inte med i veckans debatt mellan de republikanska kandidaterna. I en opinionsundersökning från Quinnipiac University går redan i den första mätning han är med i in som en av de tre i täten. (Frågan löd "If the 2008 Republican primary for President were being held today, and the candidates were [samtliga kandidater uppräknade] whom would you vote?".)

presidentkandidater_poll.jpg


I en poll under april på sajten Hot Air (om vilken man kan tänka sig som republikanska presidentkandidater respektive vem man sätter främst) krossade Fred Thompson de övriga kandidaterna (dock är ledningen efter 12 000 röster "bara" 49 procent för Fred mot 14 procent för Guliani).

fred-wins-1.JPG


Helt apropå: Några länkar om Fred Thompson från bloggen Maverick News Media Town Commons (för den som inte orkar leta... nåväl, den sista är rätt intressant).
Andra bloggar om: , , , , , ,

Comments

6 Responses to “Fred, en mycket intressant presidentkandidat”

Knute sa...
5 maj 2007 23:19

Han är modig som vågar kritisera islam. Tyvärr har han någon form av godartad cancer som gör det osäkert om han kan ställa upp.

Magnus sa...
5 maj 2007 23:51

Så är det visst. Man får hoppas det kan gå vägen ändå.

De flesta vågar nog kritisera fundamentalistisk islam, men få ser nog problemets karaktär vilket nog är viktigt att göra. Mitt Romney verkar anstränga sig för att göra det; Guliani nämnde det mer tafatt (att islamism var en ny utmaning) i debatten.

Vem tycker du verkar bäst av de andra? Mitt Romney verkar intelligent och ambitiös. Kanske nog växa och utmana Hillary. Guliani är jag rädd kan tappa i valkampanjen. Är NY-fenomenet men jag får en känsla av att han är taktiker som anpassar sig. Verkar spela mycket på att han gör det han gjorde i NY ska han göra i USA, men frågan är om amerikanerna kommer att lita på hans fasthet och kapacitet som president?

Om Hillary vinner kommer nog ändå utrikespolitiken att tas på allvar där hon knappast lämnar Irak i sticket, men mot halva sitt parti. Blir det den mer fåfänga donnan, John Edwards, lär det gå på tok och man får hoppas republikanerna har en kandidat att slå ut honom med.

Knute sa...
6 maj 2007 16:43

Om Fred Thompson ställer upp och går hela vägen vore det fantastiskt, men risken är att han tar luften ur de andra favoriterna, och så enas man om någon chanslös nolla som kompromiss.

Knute sa...
6 maj 2007 16:52

Åtminstone är det på det viset om jag tolkat Johan Ingerö rätt.

Thompson har charm, jag kan inte låta bli att gilla honom. Ungefär som jag motvilligt gillar George W Bush. Ställ honom bredvid Putin och jämför. Amerikanska presidentkandidater brukar vara bra, demokratin har sina fördelar.

Kasta sten i glashus, läste att sossarnas valkassa var större per capita än de amerikanska partiernas.

Magnus sa...
6 maj 2007 20:19

Instämmer i att det är lätt att gilla Fred Thomspson! Han är inte heller bara skådis utan har rätt duktigt med meriter. Att han dröjer med nomineringen är kanske bara en fördel för honom, om nu republikanerna skulle börja tveka om de andra kandidaterna (även om ett par tre av dem är riktigt bra; bl a Guliani och Romney; finns väl heller ingen anledning fö dem att välja en "chanslös nolla" om Fred gör bra ifrån sig).


Knute: "Kasta sten i glashus, läste att sossarnas valkassa ..."

App-app-app! Sverige och svenskarna är en idealmodell men USA helvetet på orden i de flesta avseenden; glöm nu inte det! ;-)

Magnus sa...
6 maj 2007 20:38

Okej, nu har jag läst Ingerös initierade bloggpost och begriper vad du menar. Att en hård strid mellan ett par starka kandidater jämnar vägen för en inte så stark underdog, a'la Michael Dukakis 1988.

Kan ju inte uteslutas, men det verkar lite tidigt att spekulera om det scenariot redan nu. Lämpligare att göra utifrån deras popularitet när primärvalen startar kanske?

Skicka en kommentar

Kommentera relevant och undvik invektiv.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.