Thompson äger minoriteter -- och analys

Fred Thompson tillkännagav visst inte (som jag förut skrev) sin kandidatur förra veckan utan han, som de visst säger, "testing the water". Han började skaffa folk och samla in pengar för att, om utsikterna ser tillräckligt bra ut, officiellt kandidera i juli. Enligt Survey USA (se Hot Air) tar nu Fred ledningen både bland republikanska svarta och spansktalande väljare! I Kalifornien ligger han, efter en fördubbling av sitt stöd sedan förra mätningen, delad tvåa med McCain -- 7 procent efter Giuliani (Erixon).



Verkar baske mig som att Roland PM får rätt (Svensk Tidskrift) och att Fred kan sopa banan både med republikanska konkurrenter och demokraternas presidentkandidat! Men presidentvalsprocessen har ju iofs nätt och jämnt rullat igång. Allt kan förstås hända.

Vad beträffar Freds ståndpunkter verkar de oftast vara kloka, men kanske ibland lite generella och intetsägande. På hans blogg kan man dock se att han till och med mars månad (då han började aktualiseras som kandidat) gärna mot politisk korrekthet stack ut hakan (t ex i miljöfrågan). Förmodligen normalt för en politisk kommentator på radion som han ju var. Men man skulle vilja se en sammanhållen vision för hans kandidatur. Federala principer är i alla fall en av hans käpphästar, vilket kulturrevolution noterat i en artikel av Fred. Han är även mån om att stänga gränserna för illegala flyktingar, men trots detta går han alltså hem hos svarta och hispanics.

I ett tal i Virginia(*) härom dagen hör jag honom hävda att islamister kämpat i hundratals år mot civilisationen. Detta lät kanske något generaliserande då sådant som militant jihad, heltäckande slöja och talibanernas styre ska vara ett fenomen som särskilt vuxit under senare decennier. Men islam har förstås i hundratals år inte utvecklat individuell frihet och förtryckt andra religioners utövare och Freds uttalande vittnar förhoppningsvis om en medvetenhet om allvaret i det hot som radikal islam utgör. (Ser förresten att Mark Steyn kommenterat onsdagens debatt mellan republikanernas presidentkandidater med en kortfattad uppskattning att Rudy Giuliani nämnde uttrycket "lev fri eller dö".) I dag ser vi alltså ett hot mot det samhälle upplysningen gett oss som kanske inte är alldeles olikt men mer försåtlig än vid morernas framryckning för åtskilliga århundraden sedan.

((*) Virgina-talet på Youtube, del 1/4, övriga delar i skroll-lista).

Fred framstår som rätt traditionellt konservativ och vill alltså enligt utpräglad federalstatsmodell minska Washingtons makt till ett minimum av kärnuppgifter. I talet pekar han förresten tydligt ut islamister som det nya hotet efter kalla kriget och att det, på samma sätt som efter WWII, gäller att skapa en internationell allians mot den nya ondskan.

-

En fundering jag får här, som har med det förhoppningsvis parentetiska pågående debaclet med Putin om antimissilförsvaret att göra (DN), är om nämnda internationella allians kommer att kunna bildas med Ryssland? Är kanske Ryssland -- förödmjukade av nutida geopolitisk historia och aktuell inneboende svaghet -- på väg att bli en ny, om än på kort sikt mindre farlig, potentiellt riskabel diktatur med möjliga allierade såsom Kina och/eller en i arabvärlden framväxande atomvapenförsedd islamisk fascism? Jag antar att väst bör inkludera Ryssland med en mix av generositet och tuffa politiska krav.

En annan fundering är om kanske fokus på en ny internationell allians av stater, som Fred talar om, är ett alltför traditionellt realpolitiskt och därmed otillräckligt svar på det hot islamismen utgör? Jag tror dock inte att den något ensidiga vilja till förhandling som Bush/Rice nu tycks värdera så högt gör någon skillnad annat än att gynna fienden. I republikanernas debatt, som finns att se på CNN, tycker jag snarast att en tamhet var slående där McCain menade att man löst problemen, Romney ville lösa situationen i Irak genom att stödja moderata muslimer samt Giuliani menade att återupprättandet av nationsbyggande skulle upprepa demokratiseringssuccén med Europa och Japan efter WWII, men utan att de massiva styrkedemonstrationer som möjliggjorde dessa demokratiseringar ens antyddes. Styrkedemonstationer som vi ju inte sett i Irak. (De i debatten med kreativa recept var Brownback, som menade att man religionsvis skulle dela Irak i tre delar och därefter få frid och fröjd samt Tommy Thompson som menade ett de 18 regionerna i Irak skulle bli precis som staterna i USA...)

Det slående var alltså att det bland de 10 republikanska kandidaterna saknades lösningar som vi vet fungerar (och detta redan i det "styrkevacuum" Bushs nuvarande försiktighet lär innebära). Alltså: McCain ska ha cred för vad han gjort, men tycks precis lika liknöjd som Bush med det som görs. Romney har rätt i att kriget inte bara är militärt, men framstod som intrasslad i ett recept för att omvandla Islam, som ju bör vara muslimernas sak att göra (vår sak är att försvara våra övertygelser -- de försvarbara vi borde ha -- och vårt samhälle). Vidare talade alltså Giuliani om fornstora segrar men utan att låtsas om det som föregick dessa.

Jag misstänker att både militär styrka och ett artikulerat (uttalat) försvar av värden som vi kompromisslöst försvarar behövs. Det är nog ingen överdrift att säga att postmodernism och all slags relativism rörande upplysningens friheter och västs kultur inom högre utbildningar i väst innebär stöd för de fiender som vill bryta ner våra fria samhällen och ersätta dem med teokratiskt förtryck. (Att socialister bildar temporär allians med islam/islamism, kanske för att åstadkomma samhällsnedbrytning, är ju enligt traditionell socialistisk manual a'la Marx, Engels och Lenin.)

Utan hänsyn till att några av de 10 republikanska kandidaterna kan ha haft en dålig dag, så med tanke på ovan nämnda brister hos kandidaterna verkar Fred ha ett mått av klarsynthet som Amerika och den fria världen nu lär behöva.

-

Men hur går det då i nominering och presidentval?

Giuliani har (enligt wikipedia) ett överläge mot Clinton och Fred måste nog överträffa Giuliani i dessa "heads up-opinionsmätningar" för att säkert ta hem primärvalen. Men Freds ryck i opinionen som nämndes inledningsvis torde visa att det är möjligt. Vinner Fred primärvalen kan presidentvalet bli en ideologiskt tydlig promenadseger. Och redan i juli vet vi alltså! ;-)


Andra bloggar om: politik, usa, fred thompson, presidentvalet 2008, republikanerna, ryssland, islamism, jihad