Statistikern Steve McIntyre (som blev känd för att påvisa att Manns/IPCC:s gamla hockeyklubbs-diagram innehöll fel och är irrelevant) hittade i veckan en Y2K-bugg i NASA:s program som behandlar stationsdata för temperaturmätning i USA. Detta har lett till att NASA ändrat sina data, samt att nu 5 av de 10 varmaste åren i USA inträffade före 1940 och att inte längre 1998, utan 1934, är varmaste uppmätta år. (Se även Moderna Myter eller Harvardfysikern Lubos Motl.) Liknande problem bör ju kunna finnas globalt, men tydligen släpper inte NASA information om t ex de algoritmer de har vid val och justering av stationsdata (som de skriver här väljs utesluts stationer som inte följer en långsiktig trend och så vidare) eller rå stationsdata i sig. En sluten, stängd "forskning" alltså.
Uppdatering: Hittade följande data fanns hos Small Dead Animals. För år före 2000 tycks förändringen vara marginell (0.01 grad), utjämnande det sena och tidiga 1900-talet. Förändringarna efter år 2000 är långt större.
Uppdatering II: Denna graf, hittad på GraphOilogy visar förresten vilka justeringar som gjordes.
Något annat som senaste dagarna visat på amatörmässighet inom så kallad klimatforskning är att forskare på UAH påvisat att så kallade cirrus-moln på hög höjd kyler jorden (mer i bloggar av Luboš Motl och Kitchener). Dessa moln värmer alltså inte jorden, enligt vad IPCC angett i sina klimatmodeller där de utgör en "positiv feedback"(**) när molnen bildas vid värme, utan nu har alltså visats att dessa moln istället kyler jorden. Det ska bli intressant att se vad som nu händer nu. Kommer klimatmodellerna beträffande höga moln förändras till det diametralt motsatta utifrån några "new predictions", så att positiv feedback i dessa modeller kan fortsätta att få modellens framtida temperatur skena när ytterligare CO2 fysikalist ger en blygsam växthuseffekt på några extra promillen av den totala effekten (där vattenånga dominerar)?
Tror någon förresten att DN eller SvD kommer att ta upp McIntyres upptäckt av Y2K-buggen eller att cirrus-molnen har en helt motsatt effekt än den IPCC anger?
Personer kring McIntyre och hans blogg Climate Audit (just nu nere) har även arbetat med att inventera mätstationer (se deras sajt, surfacestations.org), där man i flera fall funnit grillar och luftkonditioneringsanläggningar mycket nära dessa. (Beträffande trendkurvor för amerikanska mätstationer på landsbygden kan förresten sedan mätningarna startade för 120 år sedan knappt någon temperaturökningstrend skönjas, medan de i anslutning till städer visar en temperaturökning på ett par grader.) Efter att McIntyre börjat undersöka mätstationerna stoppades även en tidigare öppenhet rörande rörande stationsdata, såsom deras placering och vilka som lokalt ansvarar för dem.
-
Nåväl. Även om NASA:s/Hansens temperaturmätnings-verksamhet tycks vara en sluten Sovjet-liknande värld, finns trots allt än mer oroande saker att blogga om. Nästa post om en skrämmande aktuell islamisering.
-
(**) Positiv feedback är, kanske snarlikt 'tipping point', ett slags buzz-word bland "klimatforskare". Positiv feedback innebär att s a s något skenar av sig självt utom kontroll, men i termodynamiska system i balans är det negativa feedbacks som håller stabiliteten i systemen. Har där funnits positiva feedbacks så har de redan, när de verkat, snabbt lett till nya jämnviktslägen där negativa feedbacks dominerar. Positiva feedbacks existerar inte i system i jämnvikt.
-
Läs även gärna min senare post om McIntyre och NASA:s data.
Andra bloggar om: global warming, växthuseffekten, temperatur, myter, koldioxid, nasa, klimat, klimatet, klimatförändring, klimatfrågor, koldioxid, miljö, vetenskap, moln, Steve McIntyre
London julen 2015
1 timme sedan
Comments
No responses to “Tuffa törnar för så kallad klimatforskning”
Skicka en kommentar
Kommentera relevant och undvik invektiv.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.