I detta NRK-nyhetsinslag sägs att en utredning visat att alla överfallsvåldtäkter av ett antal utredda i Oslo var av invandrade män, och man anger även ett specifikt etniskt ursprung.
Hade denna ofiltrerade information fått sändas i svensk media? Kanske delvis i program som TV3:s Efterlyst (har sett det programmet typ 2 ggr) och mer vagt i SVT/SR eller i TV4 om att invandrare är överrepresenterade för brotten men att förövarna är offer då de inte fått hjälp. Som denna polis säger bör man såklart arbeta med männens kvinnosyn -- men exakt hur effektivt är det?
Om invandring -- för- och nackdelar
Jag tror att invandring kan verka förståelseskapande mellan kulturer och ge berikande influenser. Det skulle här kunna vara att vår kvinnosyn influerar män från Nordafrika. Men vid så stor invandring att säg minst 1/4 av befolkningen på några decennier får utländsk härkomst torde anländande kulturer -- i synnerhet avvikande sådana -- få svårt att assimileras med och influeras av mottagarlandet. (Gäller nu Malmö, och Oslo kan ha liknande problem.)
Mot idén om influens kan invändas att Sverige eller väst inte är skyldiga eller har en uppgift att fostra andra kulturer. En nationalistisk syn är att det är bättre om länder och kulturer var för sig får bestämma vägval och utvecklas. Där finns även argumentet att försök att pracka på andra värderingar kan skapa känsla av hot som utlöser en reaktion av mobilisering och ev. radikalisering av egen kultur. Något liknande uttryckts av neo-konservatismens kritiker, som Ron Paul.
Idén att varje kultur har en inbyggd harmoni och fullkomnas om den inte störs av invandring antar jag är ett kvasivetenskapligt ideal i t ex nationalsocialism...
Allmänt torde en nationalistisk syn stå mot en globalistisk. Ett frispråkigt exempel på den senare hade Birgitta Ohlsson så här. Jag tror dock inte att något synsätt kan renodlas. Influenser är viktiga liksom autonomi. Men nationell och kulturell autonomi tror jag bör finnas. Tanken att politiskt stöpa alla i samma form -- i Ohlssons fall kanske rättighetsdeviser om obegränsad rätt till abort, ledighet och annat kulturspecifikt utan enkla sanningar -- kan möjligen göra politiker på global nivå tillfredsställda, men exempel på att demokrati i större format än språkligt och kulturellt begränsad fungerar kommer jag inte på.
Dock har vi FN:s mänskliga rättigheter, vars förmodat gemensamma värden och ideal allmänt ses som en fredsskapande faktor. Till dessa bekänner sig dock ofta mindre demokratiska aktörer som fiskar legitimitet.
I alla händelser tror jag att viss invandring, särskilt äkta flyktinginvandring, är eftersträvansvärd medan idealet fri invandring -- som idag dominerar svensk politik -- iscensatt är ett kaotiskt experiment nivillerande utsatta kulturer där parallellt, på grund av upplevd otrygghet, reaktion och konflikt kan skapas.
Mångkulturalism och globalism som inte erkänner problem med nivillering och därmed inte ser att motreaktion är giltig kan rimligen inte invända mot införd sharia. Problem kan då per definition knappast existera. Kan det vara orsaken till att Fredrik Malm skrev en motion för rituell slakt utan bedövning? Är det därför akademiker misstänkliggörs om de t ex är för niqabförbud? Borde vi inte tvärtom vara beredda att strida för vår kultur? Om inte är den kanske inte värd att försvara. Vår vilja uttryckt i handling ger den värde. Globalt är väl väst ingen majoritetskultur, så att vi inom ramen för mångkulturalism ska skämmas som majoritet är nog fel. Har mångkulturell diskurs där vi ser oss som förtryckare utsatt oss för nivillering?
Relaterat i media: VG, SDS, SMP(1), SMP(2), DN(1), DN(2), Dagen, Barometern, SvD
Andra bloggar om: samhälle, kultur, kriminalitet, våldtäkt, kvinnosyn, invandring, Norge, mediekritik, mångkulturalism
Röran i Northvolt går in på nästa varv
3 timmar sedan
Comments
One response to “Är NRK rasistiskt? ...och tankar om migration och kultur”
Idéerna om mångkultur är så otroligt ogenomtänkta. Det är idéer som ungdomar bör lockas av, men som ålder och erfarenhet bör få dem att skrota.
Vi får inte hävda vår kultur, men samtidigt ska vi acceptera alla andra kulturers yttringar.
Vi får inte hävda våra kulturyttringar om de står i konflikt med nytillkomnas kulturyttringar.
Mångkultur tycks gå ut på identitetspolitik. En människa definieras utifrån sin etnicitet, religion eller kulturella bakgrund.
Om världsmedborgarna och globalisterna får som de vill och det inte längre finns nationer (i kulturell och geografisk bemärkelse) vad får vi då?
En homogen världskultur? Knappast – det vore ett för stort logistiskt projekt.
Ett smörgåsbord att välja sin kulturella identitet från? Knappast, men om det blev så, hur skulle dessa samhällen fungera? Vilka lagar skulle gälla? En i varje kvarter? Hur skulle samarbete ske?
Jo, det finns ett svar på globalisternas dröm: Egentligen råder en övergripande överlägsen kultur – globaliseringsförespråkarnas.
Såna som Birgitta Ohlsson bortser helt från människan som biologisk varelse. Vårt behov av tillhörighet.
Jag har skrivit om det här på min blogg http://annasbloggtankar.blogspot.com/2009/03/mangkultur-ett-omojligt-projekt.html
Skicka en kommentar
Kommentera relevant och undvik invektiv.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.